Hålet är borta!

Hålet är borta! Och då talar vi inte om Ground zero i New York. Det som en gång skulle bli ett pampigt nytt festivalpalats på Lido, blev bara en jättelik grop. Under åtta år inhägnad bakom ett högt ogenomträngligt svart stängsel.

Huvudproblemet var mängder med dumpad asbest. Pengar för sanering fanns inte. Antagligen inte heller för det mastodontiska palats som skulle byggas. Döm om min förvåning när jag i år finner en stor röd kub på platsen: biennalens nya biosal med ytterligare 400 platser. Det blev festivalfavoriten Kim Ki-duk som fick äran att inviga den nya asbestsalongen. För elaka tungor säger att den förgiftade gropen har skyfflats igen och att asbesten nu återigen ligger under lager av asfalt. Täckt av en fejkad gräsmatta!

Kim Ki-duks filmer visas numera i sidosektioner. Den 55-årige regissören från Sydkorea har redan vunnit guldlejonet i Venedig 2012 med filmen Pietà samt otaliga andra priser. Nätet, som handlar om en bonde från Nordkorea som fastnar med sin båt på Sydkoreanskt vatten, är kanske inte hans bästa film. Men en pregnant metafor – bonden blir förstås anklagad för att vara en spion- för vår sargade tid och dess gränskonflikter.

Kön framför biljettkassorna ringlar sig lång redan klockan 8 på morgonen. Årets festival förefaller vara en succé skriven redan i förväg. Allt utsålt på badön Lido. Förklaringen är att de stora amerikanska producenterna och stjärnorna är tillbaka; triggade av det faktum att under flera år så har filmer som premiärvisats i Venedig senare belönats med en Oscar för bästa film. Bland dessa Kathryn Bigelows Hart locker, mexikanaren Iñárritus film Birdman, men även fjolårets journalistfilm Spotlight om pedofilövergrepp i mönsterstaden Boston.

Damien Chazelles sprakande musikal La La Land bidrar troligen till att denna tradition fortsätter. En film som citerar och lånar rikligt ur filmhistorien och En amerikan i Paris samt Casablanca. Varken Ryan Gosling eller Emma Stone är storartade dansare eller sångare och just därför blir såväl filmen som deras kärlekshistoria trovärdig.

Finland har i år inga filmer i Venedig. Sverige visade dock framfötterna rejält med öppningsfilmen Sameblod i tävlingssektionen "Venice days". Amanda Kernell, som under denna festival fyller 30, fick nu möjligheten att debutera med sin första långfilm i Venedig.

Det är en stilsäker debut med bra spel och manus. Dessutom en historia som har en direkt koppling till Kernells samiska bakgrund. Sophia Olssons foto är bländade vackert och rekonstruktionen av den 14-årige sameflickan Elle Marjas uppväxt i 30-talets Norrland är mönstergill. Byskolan får fint besökt från Uppsala. Det gäller studier i rasbiologi. Flickorna fotas nakna och experter mäter skallben, tänder, näslängd och mycket annat. Kernell visar här upp en sida som svenskar har glömt eller absolut inte vill komma ihåg.

Festivalchefen Alberto Barbera har lovat att festivalens filmer i år skall klassas som filmkonst. Först skall ett antal Hollywoodschabrak passera, likt åskväder över Lido för att fortsätta mot Toronto, som är Venedigfestivalens främste konkurrent. Att de visas innan i Italien är redan det en prestigefylld seger för världens äldsta filmfestival.

Peter Loewe Journalist i Rom, Italien

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00