Lärare oroliga för sämre skrivkunskaper – nu ska också fysik- och historieläraren bli skrivpedagoger

Samtidigt som det skrivs som aldrig förr i chattar, sociala medier och olika kanaler stiger också oron i många lärarrum: Allt fler unga har svårt med skrivandet. I Tölö gymnasium har man utarbetat en handbok för olika former av text, och skrivandet är en angelägenhet också för fysik- och historieläraren.

– Vårt skriftspråk ligger så blottat i dag jämfört med tidigare, och det gäller alla yrken, säger Annette Kronholm, modersmålslärare och projektledare för Skrivande skola.
Jenny Bäck
10.02.2022 05:00 UPPDATERAD 10.02.2022 07:37
I lärarrummet i Tölö gymnasium har oron för de studerandes läs- och skrivfärdigheter varit ett samtalsämne redan ett bra tag. Och det är inte det enda lärarrummet där samma oro vädras; från flera håll är budskapet nu detsamma.
– Vi har haft massor med läsfrämjande satsningar på både lokal och nationell nivå, men i skrivkunnighet släpar vi efter i Finland. De duktigaste skribenterna i dag är slipade och briljanta, men sedan finns också många svaga skribenter. Deras antal har ökat medan mellanskiktet kanske blivit tunnare, säger Annette Kronholm, projektledare för Skrivande skola och ordförande för Svenska modersmålslärarföreningen i Finland.
Också Kronholm får höra om lärarnas oro. Det kan handla om talspråklighet, styckeindelning, rättskrivning. Själv har Kronholm bland annat märkt att elever ofta önskar skriva i punktform.
– Om de läser lite kan det hända att lärarnas punktuppställningar är den enda kvalitativa text de möter. Då är det ganska naturligt att de också vill återge sin kunskap i punktform. Men i gymnasiet krävs genremedvetenhet, resonemang och en längre dramaturgisk båge, och här kan det bli ett ganska brutalt skrivglapp vid övergången till andra stadiet.

Fokus på text i alla ämnen

Vid Tölö gymnasium har man precis sammanställt en kodknäckare, ett slags liten handbok som ska fungera som kompass för genremedvetet läsande och skrivande och som kommer att delas ut till alla studerande.
Modellen för kodknäckaren kommer från Topeliusgymnasiet i Nykarleby, och har sedermera gett upphov också till projektet Skrivande skola, ett skrivpedagogiskt projekt som involverar skolor på olika håll i Svenskfinland. Projektet genomförs i samarbete mellan modersmålslärarföreningen och Sydkustens landskapsförbund.
– Vi kommer att satsa mer på läs- och skrivfärdigheter. Alla lärare jobbar tillsammans med det här, och de studerande kan sedan använda handboken som ett verktyg. Där kan man till exempel kolla vad en analys är, hur ett essäsvar ser ut och hur man svarar på en faktafråga, säger Marina Sjöholm, rektor vid Tölö gymnasium.
Lärarna har redan fått fortbildning, och snart ska de studerande få undervisning om det nya verktyget. En central tanke är att såväl fysikläraren som lärarna i exempelvis kemi och historia involveras – för skriva måste man i alla ämnen.
– Tanken är att lägga fokus på hur man producerar texter i olika ämnen, och att lägga vikt vid språket också i andra ämnen än modersmålet. Det är hela skolans uppgift att vara med på det här, säger Sjöholm.
Kungstanken med kodknäckaren och Skrivande skola är just att skrivandet rör alla ämnen, inte bara modersmålet. Här är tydlighet viktigt, säger Annette Kronholm.
– Det behövs starka skrivstrategier, som ramar för text och layout och gemensamma regler i alla ämnen. Det skapar en trygghet i skrivandet. Här ska alla ämnen helst vara involverade, modersmålslärarna kan inte sköta all skrivpedagogik i skolan, säger Kronholm.
Då alla lärare varit ombord har man fått goda resultat men framför allt har skrivandet blivit roligare.
– Jag tänker som så att om alla lärare spänner bågen lite så blir det mycket bättre. Jag får också signaler om att satsningarna ger goda resultat, men det går inte över en natt.

Talspråk är okej, men inte överallt

Samtidigt som det finns fler som kanske inte behärskar alla skrivregler finns ändå också en annan utveckling, understryker Kronholm: Att skriva är inte längre så dramatiskt, de unga skriver på skärmar hela tiden.
– Jag upplever att det var mödosammare att få elever att skriva på 1990-talet, men nu sätter de gärna i gång. Gymnasister i dag är orädda och har inte svårt att börja skriva, de visar sina texter för varandra och skriver i delade dokument. På 1990-talet satt de däremot och skrev med handen för texten – för hand, så klart.
Chattandet på mobilen har förändrat vårt sätt att skriva, på gott och ont – samtidigt som talspråket tar sig in via tangenterna har det också sänkt tröskeln för att över huvud taget skriva.
Samtidigt har vi ett vidgat textbegrepp och stora krav på att eleverna ska kunna tolka och analysera text i olika form.
– Och texten som sådan har fått konkurrens av till exempel bild och film. Det finns så många andra medier som stjäl de ungas tid.
Det är en utmaning.
– Att använda talspråk då man chattar med vännerna är inte fel, utmaningen är att göra skillnad på olika sammanhang. Var skrivs texten? Vill man nå fram måste man förstå kontexten, och orka redigera och korrekturläsa. Här finns en viss nonchalans i dag, och det är här den pedagogiska utmaningen ligger. Som lärare måste vi utrusta de unga med verktyg – stryk, redigera, kolla – det är min uppgift som lärare, säger Kronholm.
Det behöver inte vara särskilt komplicerat. I en Youtubevideo förklarar Kronholm hur man skriver ett Wilmameddelande. Inleder man med en hälsning, förklarar vad frågan handlar om och avslutar med namnet under är mycket vunnet.
– Vårt skriftspråk ligger så blottat i dag jämfört med tidigare, och det gäller alla yrken. Det är mejl, offerter, marknadsföring på sociala medier. Här finns mycket att göra, och det gäller också för yrkesutbildningen, säger Kronholm.

Inga läroböcker

Vid Yrkesinstitutet Prakticum är iakttagelserna snarlika – det finns väldigt goda skribenter men också många svagare. Men här finns dessutom en alldeles specifik utmaning.
– Det finns inga läroböcker, och det är krävande. Det skulle vi verkligen behöva, och specifikt för olika ämnen. Det finns ju i gymnasiet också. Det betyder inte att man alltid måste följa dem, men det vore bra att ha något att luta sig mot, säger modersmålsläraren Martina Lindgren-Kontkanen.
Hon satsar mycket också på det muntliga i undervisningen.
– Sådana färdigheter behövs mycket i olika yrken. Hur ska man interagera med kunder, vilken svenska behöver fordonsmekanikern? Dessutom tränar vi specifika färdigheter, som att skriva och svara på reklamationer.
Utmaningen för skrivandet är chattspråket, där allt kan sägas kortare än koncist.
– Det gäller nog alla unga, och det övar vi mycket på. Jag brukar säga att ingen text är en dålig text, alla texter kan bearbetas till någonting bra, säger Lindgren-Kontkanen.

ANDRA LÄSER