Skrällsilver för Finland i stafetten

Att Norge skulle vinna var en verklig lågoddsare och så underlig är inte ens stafettens förundeliga värld att de norska giganterna hade gått att rubba. Holand ryckte direkt på första sträckan och bakom insåg bland andra Ristomatti Hakola att det är klokare att låta norrmannen försvinna allt längre mot horisonten med de juliska alperna i bakgrunden.

Hakola har lidit av sjukdom och dålig form men den sympatiska Kankaanperäbördige 31-åringen hittade storformen då det krävdes som mest.

– Det är rätt mycket känslor nu. Det senaste året har varit väldigt utmanande. Ett lyckligt slut på min egen personliga via dolorosa, säger han i Yles intervju.

Ur högtalarna nere på skidstadion kom dock inte Tommi Läntinens dänga Via dolorosa. I stället var det Neil Diamonds eviga hit Sweet Caroline som strömmade ur högtalarna. Kanske gott så.

Hakola skidade smart och växlade i klungan bakom Norge. 

Iivo Niskanens form har också varit ett litet frågetecken men på den andra klassiska sträckan var den olympiska mästaren sig lik. Med sin begynnande hockeyfrilla fladdrande i vinddraget av de långa stavarna som arbetade frenetiskt i den diagonala åkningen ryckte Niskanen rätt tidigt. Han bidade sin tid i några kilometer innan han bestämde sig för att göra slag i saken. Där någonstans lades grunden till en överraskande finsk stafettmedalj.

– 14 år sedan Finland senast tagit en medalj i stafetten och den första medaljen för mig. Många gånger har vi varit med där på upploppet och i slutstriden men inte lyckats knipa en medalj. Nu kom den äntligen, säger Niskanen i Yles intevju.

Niskanen gav i samma veva ett formbesked inför femmilen på söndag.

Perttu Hyvärinen, med en mustasch till och med Tom Selleck varit avundsjuk på, gjorde en mer eller mindre perfekt tredje sträcka. Han utökade försprånget och verkade ha fullständig koll på läget. 

31-årige Hyvärinen har varit med länge men inte tagit en medalj före  fredagens skräll i Planica.

– Ett stort tack till alla som bidragit, säger Hyvärinen.

Hyvärinen höll huvudet kallt och gick inte ut för hårt utan nöjde sig med att lyssna på mellantidsrapporterna som levererades längs med spåret i Planica. De rapporterna var hela tiden hoppingivande och vid sista växlingen hade Niko Anttola en halvminut att gå på.

Anttola, 20, är juniorvärldmästare och ett jättelöfte i finsk längdåkning. Men aldrig tidigare hade han befunnit sig i samma press som då han gick ut på ankarsträckan. I sin första stortävlingsstafett på seniornivå var han lugnet själv och behövde inte blicka över axeln för att kolla om den jagande klungan närmade sig . Det gjorde den nämligen inte. Forceringen kom aldrig och då spurtstarka svensken Calle Halfvarsson med några kilometer kvar drog i handbromsen i klungan var saken klar.  Halfvarsson ville spara krut till den spurtuppgörelse Sverige aldrig var med i då Frankrike och Tyskland ryckte lite senare. De två närmade sig på slutet men tretton sekunder upp till Finland var en för Anttola betryggande marginal.

– Åkningen stämde bra, löd Anttolas korta analys.

Anttola ses som den finländska skidåkningens kronprins och kungen Niskanen tror hårt på honom.

– Han tränar några tusen timmar till så har vi ett vinnarlag i nästa OS. Där finns talang så det räcker och syreupptagningsförmågan är så bra att han kan göra en lång karriär, säger Niskanen till Yle.