Vartiainen förstörde Malms flygplats

I mars 2021 tystnade Malms flygplats. Flygplanen evakuerades till flygplatser som inte hade rum för dem och blev stående i snödrivorna. Staden ville inte ge respit tills drivorna smält. Flygplatsen skulle enligt staden öppnas för alla Helsingforsare.

Vad hände sen? Flygklubbarna tvingades riva sina hallar på egen bekostnad. Många flygklubbar och skolor måste sälja en del av sina flygplan för att klara av kostnaderna. Privata flygplansägare blev tvungna att sälja sina plan för att det inte finns plats på närliggande flygplatser, eller för att det inte är någon idé med att äga flygplan om det tar två timmar fram och tillbaka från fältet, bara för att flyga en timme eller mindre. Utlänningar och finländare från andra orter flyger inte längre till Helsingfors, för det tar lika lång tid att komma in till stan som det tar att flyga till de närbelägna flygplatserna. Vanda flygplats är allt för dyr och det kan vara svårt att få landningsslotter.

Och så hyr staden ut flygplatsen på fem år för skolning av tung trafik, medan uppsägningen av hyreskontraktet med Flygplatsföreningen ännu inte fått laga kraft och väntar på att bli behandlad i Högsta domstolen. Ingen har sett dem öva där mer än sporadiskt, men nog har de byggt upp nästan identiska hallar för de tunga fordonen, men aningen mindre, än de som staden tvingade flygklubbarna riva till stora kostnader. Det var inte nog med att flygarna skulle bort, de skulle också bestraffas med oskäliga kostnader fast staden väl kunde ha löst in hallarna. Uthyrningen på fem år är bevis nog att staden inte hade en brådskande orsak att ta död på flygverksamheten.

Nu ser man en och annan hundägare promenera på flygplatsen, men att säga att den tjänstgör alla Helsingforsare är långsökt. Vem kommer längre till kaféet för att se det tomma fältet. Tjugotalet privatföretagare som höll till där är borta. Flygfältet är öde och dött. Inte ens Malmborna kommer längre dit för det finns inte längre något att se, bara stadens förstörelse. Från att ha haft tusentals besökare per månad, både flygare och ortsbor, med evenemang – än med klassiska bilar, än med flygevenemang – har fältet reducerats till en illa skött äng med sporadiska spatserare på genomfart. Inte ens fåglarna trivs där längre.

Och så en dag, efter månader av tystnad både från staden och från medier, vaknar en viss borgmästare – Juhana Vartiainen – (HBL 29.9) upp med ett behov av att hylla paradiset han har fantiserat att Malm skall bli. Var kom det från? Är det något inom honom som fattat att staden har gjort en otroligt idiotiskt beslut som kommer att kosta skattebetalarna miljoner för att bereda marken och bygga ut infrastrukturen för byggherrarna? Intrycket är att han försöker förklara mer för sig själv än för finländarna att nog blir det så fint så. Eller vill han kanske bara vrida kniven i såret med samma gemenhet stadens hela förfarande hittills har gått ut på?

Som så många maktfullkomliga före Vartiainen, som eftertraktat odödlighet med massiva arkitektoniska konstruktioner, har han dock inte tagit en sak i beaktande. Historien har en viss tendens till ironi och det är högst troligt att ingen kommer att minnas honom som den som byggde flygplatskvarteren i Malm, utan snarare som den som förstörde Malms flygplats.

Marco Corsi, Helsingfors