Samisktalande barns rätt till småbarnsfostran förverkligas inte i huvudstadsregionen

Kommunerna är skyldiga att ordna småbarnsfostran på samiska för barn med samiska som modersmål. Rätten är lika för barn med samiska som modersmål som för barn med finska eller svenska som modersmål. Samebarnen behöver alltmer småbarnsfostran på sitt modersmål i städerna, eftersom största delen av samerna nu för tiden bor utanför sameområdet.

I daghemmet Susanna i Helsingfors finns den nordsamiska gruppen Lupmánat för barn med nordsamiska som modersmål. Förutom samer som pratar samiska som modersmål finns det en stor mängd familjer som tappat det samiska språket. Det vore viktigt för barn i dessa familjer att det skulle ordnas språkbad på samiska i ett språkbo som utgör ett av de viktigaste sätten att återuppliva de samiska språken. Från språkboet kan barnet fortsätta till samisk förskola och grundläggande utbildning.

Ännu 2018 fungerade ett språkbo i Helsingfors i samarbete med det samiska samfundet. Det visade sig dock vara för krävande att upprätthålla verksamheten på volontärbasis. Sametinget uppmanade Helsingfors stad redan för två år sedan att ansöka om finansiering för att etablera språkboverksamheten. Sametinget skulle finansiera 85 procent av verksamhetens kostnader.

Varför ansökte staden inte om finansiering? Situationen är även annars alldeles tokig, eftersom Helsingfors inte tar emot barn från Esbo, Grankulla och Vanda trots att städerna är villiga att betala för detta.

Det smartaste och kostnadseffektivaste sättet skulle vara att småbarnsfostran och språkboverksamheten skulle ordnas som samarbete med huvudstadsregionens kommuner. Genom detta skulle samisk småbarnsfostran ledas till detta årtionde och uppfylla de krav som lagen utgör. Språkboverksamheten i sin tur skulle skapa en ny framtid för samiska språken och samiska kulturen i huvudstadsregionen.