Juha Hurme blandar högt och lågt i Harhamas färd från svart-vitt till blå-rött

Juha Hurme har dramatiserat Irmari Rantamalas bok Harhama. Kolossen blir en pärla i dramaturgens och regissörens nävar, där alla skådespelare i ensemblen rullar i egna fållor.

Cécile Orblin gör en stark tolkning av den nyckfylla Esempio i Irmari Rantamalas klassiker Harhama, på Esbo stadsteater i regi av Juha Hurme. Harhama (Tomi Alatalo) bakom Esempio.
Mannen Harhama (harha=hallucination) är en lång, mager man med lite för trånga och illasittande kläder. I pjäsen med samma namn försöker han med klent resultat – det förstår man redan i början – orientera sig i världen bland familj, grannar, gudar och djävlar, socialister och många fler – galleriet har både bredd och djup. Publiken färdas upp och ner, och får både skratta och våndas. Juha Hurme regisserar oss lika väl som skådespelarna. Harhama är ett alter ego till Irmari Rantamala (som är en pseudonym för Algot Untola) och han påminner också om Juha Hurmes andra, tidigare gestalter.
ANDRA LÄSER