Bolagiseringen en av bovarna

För två år sedan firades (förvånansvärt lamt här i Finland) 250-årsminnet av en synnerligen viktig händelse, nämligen stadfästandet av den första lagen om tryckfrihet och offentliga dokument i Sverige-Finland 1766.

För Anders Chydenius och de andra som drev på lagen var tryckfrihet en viktig sak, men långt viktigare den så kallade offentlighetsprincipen: att alla dokument om beslut som fattades av de statliga myndigheterna skulle vara offentliga. På det att alla undersåtar i riket om de ville (och kunde läsa) svart på vitt skulle kunna ta del av beslut som fattats och som påverkade deras liv.

Det verkar som om vi här i Finland de senaste decennierna har glömt bort hur viktig denna princip är för demokratin och för pressen. Bolagiseringsivern har lett till att allt flera handlingar som tidigare varit offentliga är svåra eller omöjliga att ta del av. Det säger sig självt att det försvårar journalisternas viktigaste arbete, att granska makten.

Det mest sorglustiga (med stark betoning på första stavelsen!) exemplet på hur det kan gå om offentliga instanser bolagiseras är förstås västmetron. Vi skattebetalare har hjälplösa följt med hur den ena planeringsmässiga och ekonomiska katastrofen avlöser den andra. Tillgången till dokument som kunde klargöra vad som gått fel och vilka som borde ställas till svars försvåras just på grund av att bolagiseringen tillåter undangömmande av viktig information bakom rubriken "affärshemligheter" med mera.

Tänk om vi för en gångs skull kunde lära oss av historien. Vi skall inte i fortsättningen tillåta att det som är offentligt och gemensamt och till vilket våra skattepengar används, blir omöjligt att granska. Tryckfriheten är mycket viktig – men för att pressen skall kunna sköta sin uppgift är offentlighetsprincipen oumbärlig.

Ett stort tack till Tommy Pohjola som i denna deprimerande metrohärva framhärdat i att, efter bästa förmåga i rådande läge, granska dem som (miss)brukat makten.