Norsk Natoexpert till HBL: Finländskt Natomedlemskap stärker norska säkerheten

Kate Hansen Bundt som är generalsekreterare för Den norske Atlanterhavskomité ser inga som helst problem med att Finland och Sverige ansöker om medlemskap i Nato. Tvärtom stärker det den norska säkerheten. – Det fyller ett stort geografiskt hål om man tittar på kartan över Norden och norra Europa, säger hon.

Kate Hansen Bundt är generalsekreterare för Den norske Atlanterhavskomité som grundades på initiativ av stortinget år 1955. Hon har lett organisationen sedan 2010.
Richard Nordgren
26.04.2022 05:00 UPPDATERAD 27.04.2022 16:45
– Generalsekreteraren, hans stab och resten av Nato är helt av den åsikten att det här är ett beslut som Finland och Sverige ska fatta helt själv, säger Kate Hansen Bundt.
– När det är sagt så hälsas ni hjärtligt välkommen av samtliga Natomedlemmar. Det finns vad jag hör inga länder som ställer sig emot. Inte länder som Turkiet, Frankrike eller Ungern eller andra som kunde vilja markera mot att norra Europa stärks i Nato.
– Så fort som möjligt skulle vara väldigt bra. Speciellt ett finländskt medlemskap ses som något bra för ni har ett väldigt pragmatiskt och praktiskt förhållande till säkerhetspolitiska frågor, konstaterar Hansen Bundt.
Hon säger att ett finländskt medlemskap ses som en betydlig förstärkning av Natos militära och politiska kraft.
– Både Finland och Sverige är rika demokratier med goda försvarsmakter, med försvarsindustri som stärker alliansen.
Hon konstaterar att för Sverige är det hela lite svårare; där är det mera fråga om en ideologisk diskussion och i bakgrunden finns hela traditionen av först neutralitet och sedan alliansfrihet som har pågått i 200 år. Trots att det är en "tricky" fråga för den svenska statsministern Magdalena Andersson så tror Hansen Bundt att socialdemokraterna inte vill gå till val i september med en öppen Natofråga på agendan.

Lättare att försvara Baltikum

För norskt vidkommande ser hon att det ger ett mycket större strategiskt djup.
– Det täpper det strategiska hål som Östersjöområdet egentligen har varit. Med de baltiska staterna och Danmark i Nato så har Finland och Sverige varit ett hål. Ett medlemskap skulle också göra det lättare att försvara Baltikum för det är ganska svårt att försvara de tre små staterna, säger Hansen Bundt.
Om Finland och Sverige går med så är hela Nordkalotten tät, vilket också stärker den norska säkerheten, poängterar hon.

Finns det nackdelar för Norge om Finland och Sverige går med?

– En del säger att dagens situation gör det hela osäkert. Putin inledde kriget i Ukraina med motiveringen att landet närmade sig Nato. Men om man ser på de krav han ställde den 17 december i fjol så handlar det ju om så mycket annat än det. Det handlade om en ny säkerhetsordning i Europa och världen och ett minimerat amerikanskt inflytande. Det finns en oro för att läget ska eskalera.
Hansen Bundt tror inte att det kommer att leda till krig på andra fronter men troligen cyberangrepp och påverkanskampanjer med smutskastning av Finland och Sverige.
– Jag tror att han har alltför mycket att göra i Ukraina för att göra något militärt, säger hon.

Säkerhetslösningar

Samtidigt är säkerhetsgarantier under den tid som en eventuell medlemsansökan behandlas något som diskuteras både i Finland och i Sverige. Artikel 5 som säger att "en väpnad attack på en eller flera av medlemsländerna skall anses som ett angrepp mot alla Natoländer", träder i kraft först när ansökan är godkänd.
– Där tror jag att man jobbar intensivt med att hitta lösningar som gör att den perioden både blir kortare och att amerikanerna kan garantera säkerheten, säger Hansen Bundt.

Hur tror du att USA reagerar på att Finland och Sverige ansöker om medlemskap mitt under ett brinnande krig i Europa?

– Det är väldigt nöjda, svarar hon kort och koncist.
– De ser det som en förstärkning av den västliga gemenskapen av Nato. Om det sker får man samlat likasinnade länder som står upp för demokratiska värderingar, rättsstaten och vår livsstil.
Valet av Donald Trump och hans förhållande till Nato visar att det krävs en förstärkning av den europeiska delen av den transatlantiska organisationen.
Ett finländskt och svenskt medlemskap skulle vara en del av den europeiska Natopelaren.
Att finländska och svenska trupper har haft ett nära samarbete med Nato som här på vinterns övning Cold Response är till fördel för Finland om man söker om medlemskap, säger Kate Hansen Bundt.
– Båda länderna har varit tätt integrerade i de politiska diskussionerna i Nato. Det ses bara som väldigt positivt i Norge, säger hon. Båda länderna har också deltagit i de stora Natoövningarna Trident Juncture för fyra år sedan och Cold Response i år.

Stortingets initiativ

Den norske Atlanterhavskomité (DNAK) grundades sex år efter att Norge gick med i Nato som en av de grundande medlemmarna 1949. Initiativet till kommittén kom från stortingets utrikeskommitté och den är ett partipolitiskt obundet organ vars mål är att bidra med kunskap om norsk utrikes- och säkerhetspolitik, speciellt när det gäller det transatlantiska samarbetet.
Kate Hansen Bundt har lett kommittén sedan 2010 med nära kontakt med Natohögkvarteret, speciellt till den nuvarande generalsekreteraren Jens Stoltenberg och hans stab.
För Hansen Bundt är det en självklarhet att Finland kommer att gå med i försvarsalliansen. Neutralitet och alliansfrihet i all ära.
– Vi märkte att det inte betydde mycket den 9 april 1940, säger hon.
Det var då Tyskland inledde ockupationen av Danmark och Norge.

Nästan alla för Nato

I Norge finns egentligen ingen folkopinion mot medlemskapet i Nato. När den senaste opinionsundersökningen presenterades i mars svarade nästan 96 procent av norrmännen att de vill tillhöra försvarsalliansen.
I stortinget finns det två partier, Socialistisk Venstreparti (SV) och kommunistpartiet Rødt, som är uttalade motståndare. SV:s föregångare är Socialistisk folkeparti som bildades på 1960-talet av utbrytare från Arbeiderpartiet som var Natomotståndare.
Rødt är ett kommunistparti.
– Deras motstånd beror nog i väldigt stor grad på anti-amerikanism, säger Hansen Bundt.
SV har märkt att Natomotståndet inte är en bra sak för opinionssiffrorna. De jobbar nu för att ändra partiets inställning till Nato.
Hansen Bundt säger att medlemskapet i Nato var en viktig orsak till att Norge sa nej till EU 1994.
– Den säkerhetspolitiska dimensionen var inte intressant för Norge. Vi var trygga inom ramen för Nato.

Motstånd mot baser

Däremot finns det motstånd mot det nya bilaterala samarbetsavtalet som nu har behandlats i stortinget.
– Det innebär att amerikanerna ska ha större närvaro i Norge. Man talar om roterande baser men de baserna har en tendens att bli permanenta, förklarar Hansen Bundt.
Att vara så tätt knuten till USA gör att det finns risk för att den egna suveräniteten inte tas tillvara.
– Vi har förvarat amerikanskt försvarsmateriel under hela efterkrigstiden och har kritiserats på den yttersta vänsterkanten men inte i de centrala partierna.
Försvarspolitiskt blir det också en diskussion om pengar.
– Hur mycket ska vi använda på försvaret? Motargumentet är att ju mer vi klarar av att göra själv desto mindre eskalerande är det för Ryssland som ju är vår granne.
– Vi har haft självpåtagna begränsningar under hela tiden. Till exempel att det inte ska placeras ut kärnvapen i Norge. Det ska inte finnas permanenta baser och eller tungt materiel ovanför vissa breddgrader.
Det här har varit egna beslut och de kan göras om när som helst, påpekar Hansen Bundt.
Norge har en landgräns på 196 kilometer mot Ryssland. Men det finns andra strategiskt viktiga delar i norr som kräver försvar.
– Vi har Svalbard, säger Hansen Bundt.
Norges, Finlands och Sveriges försvarsministrar undertecknade i Lakselv ett avtal om en planeringsgrupp för samarbete i norr.
Samarbetet mellan de nordiska länderna har ökat hela tiden. För snart två år sedan undertecknade Finlands, Sveriges och Norges försvarsministrar vid tre träbänkar och träbord i Lakselv ett avtal om en planeringsgrupp för krigsövningar i norr. Ett samarbete som säkert skulle öka med ett medlemskap i Nato.
– Men det här är scenarioplanering som pågår hela tiden i Nato, säger Kate Hansen Bundt.

Vad är Den norske Atlanterhavskomitén?

Den norske Atlanterhavskomité (DNAK) startades 1955, sex år efter att Norge gick med i Nato.
Initiativet tog av stortingets utrikesutskottsordförande Finn Moe (Arbeiderpartiet).
Målsättningen är driva upplysningsarbete om norska utrikes- och säkerhetspolitik speciellt inriktad på det transatlantiska samarbetet.
DNAK är partipolitiskt obunden och styrelseordförande i dag är tidigare försvarsministern Anne-Grete Strøm-Erichsen (Arbeiderpartiet). Vice ordförande är Petter H. Brubakk, direktör i Næringslivets Hovedorganisasjo.

Kate Hansen Bundt

Född: 1962
Utbildning: Statsvetare från Oslo universitet. Hon har också studerat vid Humboldt universitetet i DDR under den östtyska regimens sista år.
Aktuell som: Generalsekreterare för DNAK sedan 2010
Specialområden: Transatlantiska relationer (Nato), norsk försvars- och säkerhetspolitik och Tysklands politiska utveckling och roll i Europa
Tidigare styrelseordförande för Norges utrikespolitiska institut (NUPI) 2014-2021
Medlem i flera kommittéer tillsatta av den norska regeringen. Bland annat: Kommittén för säkerhetspolitik, nedrustning och internationella utmaningar för norsk säkerhet, Europautredningen som analyserade EES-avtalet och Norges förhållande till EU och expertgruppen som undersökte det norska försvarets möjlighet att lösa sina mest krävande uppgifter.

ANDRA LÄSER