Kvintett satte guldkant på kammarmusiken i Replot

Sina fyra decennier till ära har Musikfestspelen Korsholm bjudit in samtliga konstnärliga ledare genom åren. Skojigt nog är samtliga nio även på plats och inte mindre än fem av dem satte guldkant på fredagens kammarmusik i en av festivalens mest traditionsrika konsertlokaler, Replots stämningsfulla skärgårdskyrka.

Cecilia Zilliacus, Mihaela Martin, Vicki Powell, Frans Helmerson och Kati Raitinen stod för en briljant konsert i Replot kyrka.

Musikfestspelen Korsholm. Mihaela Martin, Cecilia Zilliacus, John Storgårds, Dmitry Sitkovetsky, violin, Vicki Powell, altviolin, Frans Helmerson, Marko Ylönen, Kati Raitinen, cello. Replot kyrka 29.7.

Mångårige Korsholmslotsen Dmitry Sitkovetsky har, liksom efterträdaren Frans Helmerson (1994-2001), förstås en speciell plats i de äldre festivalbesökarnas hjärtan. Det faktum att nuvarande konstnärliga ledaren Cecilia Zilliacus varit elev till Helmersons hustru Mihaela Martin samt att Kati Raitinen, till vardags solocellist i Kungliga Hovkapellet, är en av Helmersons talrika elever förlänar dynamiken inom musikerfamiljen en extra dimension.
Det var även ett väl sammansvetsat team som skämde bort den fulltaliga Replotpubliken med ett emotionellt och tolkningsmässigt fullödigt musicerande. Fem stycken ur Dvořáks finfina svit för stråkkvartett, Cypresser, slog omedelbart an den rätta tonen och vi kunde bland annat beundra Mihaela Martins uttrycksfulla spel på primasplatsen.

Ypperlig violinistform

I Luigi Boccherinis avrundande stråkkvintett i E-dur – den med den inte helt obekanta menuetten, ni vet – var ensemblen sedan utökad med alltid lika smakfullt musicerande Raitinen. Vicki Powell, stämledare för altviolinen i Kungliga Stockholmsfilharmonikerna, visade även här framfötterna som en följsamt lyhörd kammarmusiker.
I Prokofjevs inte helt lättbemästrade Sonat för två violiner – stycket hör inte till hans allra mest inspirerade alster – strålade Zilliacus och Sitkovetsky samman i en i sig gedigen tolkning, som kanske ändå inte kändes helt färdigt genomarbetad. John Storgårds (konstnärlig ledare 2004-06) demonstrerade åter sin alltfort ypperliga violinistform med en laddad version av Jouni Kaipainens krävande solostycke L'anello di Aurora.
Marko Ylönen (konstnärlig ledare 2003, 2008 samt 2010-12) gav i sin tur prov på ett sedvanligt uttrycksfullt musicerande i årets festivaltonsättare Minna Leinonens solocellostycke Wish (2020), som fått sin upprinnelse i hennes nioåriga dotters bekymrade önskan om att världen inte skulle ta slut så snart. Ångestfyllda gester växlade här med mer lyriskt försonligt avfattade partier och den dramaturgiska bågen kändes väl genomtänkt och fungerande.

ANDRA LÄSER