Leif Malmberg har utrett brott i 40 år men aldrig varit så överbelastad som nu – ”Vi kan ha över tusen öppna fall”

I lagen finns en lång rad paragrafer som styr polisens jobb. En del handlar om sådant som förundersökningens längd, andra om när polisen kan låta bli att inleda en förundersökning. De senaste åren har två av polisens övervakningsorgan – Justitiekanslern och Justitieombudsmannen – gett en lång rad anmärkningar för att polisen misslyckats med sitt uppdrag. Några anmärkningar har varit grava.

Det har handlat om förundersökningar som dragit ut för länge, om brott som på grund av det förfallit, om att polisen inte åtgärdat bevismaterial i tid, om utredningar som lagts ner på olagliga eller oklara grunder, om interna prioriteringar som lett till att fel slags brott blivit outredda.

I flera av fallen har Östra Nylands distrikt lyfts fram som ett av dem där det förekommit mycket problem. Allt kan inte bortförklaras med en tung arbetsbörda, men synar man siffrorna visar det sig att den inte heller kan negligeras.

– Det finns utredare som har flera hundra – och utredningsledare som har över tusen – öppna brott på sitt bord. Det är för många – så är det bara, säger Malmberg.

Alla brott är inte juridiskt komplicerade, men många är det. En undersökningsledare måste i dag dels vara en skarp polis men också ha omfattande juridiska insikter för att säkerställa att det inte sker ett enda misstag när man exempelvis behöver ta till tvångsmedel. Hen ska också ha kontroll över utredningshelheten och med hjälp av sina utredare veta åt vilket håll polisinsatserna ska ledas.

Men när det finns för många fall och för få huvuden så påverkas oundvikligen kvaliteten. Det här har lyfts fram av poliserna själva i flera av de enkäter om kårens välmående som gjorts de senaste åren.

En av dem gjordes av polisens intresseorganisation 2019 och resultatet var alarmerande. Nästan 60 procent av de tillfrågade ansåg att trivseln på jobbet minskat och den viktigaste orsaken som angavs var resursbristen. Den leder i sin tur till att en majoritet av poliserna upplever att de inte räcker till och att arbetsmoralen därför är hårt prövad.

Likaså uppgav en stor del att det pressade arbetsläget leder till att man måste sortera med hård hand. Brott mot liv måste prioriteras, annat läggas ner och på fältet hinner poliserna inte rycka ut till alla de ställen de borde. I ett så här svårt läge äventyras redan medborgarnas rättssäkerhet.

Liknande svar gavs i Polisstyrelsens utredning samma år. Över 700 av de 1 000 tillfrågade brottsutredarna uppgav att de inte hinner sköta sina uppgifter med tillräcklig noggrannhet. Det här har också noterats av Regionförvaltningsverket i Södra Finland, som lyft fram att antalet brottsanmälningar vid exempelvis polisen i östra Nyland är så enormt att det oundvikligen leder till allvarlig stress och andra problem.

Polisens arbetsbelastning har också varit föremål för juridisk utvärdering.

I mars 2020 visade det sig att en kriminalöverkonstapel vid förbehandlingsenheten i Östra Nylands distrikt inte på en längre tid gått att nå varken per telefon eller e-post. Vid en närmare granskning hittade man nästan 300 olästa e-post i enhetens korg, bland dem viktiga DNA-analyser som Centralkriminalpolisens laboratorium skickat. Hen beordrades att vittja e-posten men vid en uppföljande kontroll fanns det fortfarande över 150 olästa mejl.

Hen hänvisade själv till överbelastning, men polisledningen beslöt att avhålla hen från sin tjänst i tre månader på grund av att försummelsen ansågs ha skadat polisens anseende. Kriminalöverkonstapeln överklagade och fick i våras rätt i Helsingfors hovrätt. Rätten ansåg visserligen att hen försummat sina arbetsuppgifter, men insåg att orsaken var den övermänskliga arbetsbörda som vilat på hen och på en enhet med konstant resursbrist.

Leif Malmberg konstaterar att polisen tar varenda anmärkning på allvar. Men när brotten är för många och poliserna för få så blir det svårt.

– Det är en konstant rädsla att man ska missa något eller göra något fel. Men om du har 500, 700, 1 000, eller 1 500 fall på bordet så är det så att något av dem får för lite uppmärksamhet. Och när det blir fel så är det den enskilda undersökningsledarens ansvar.

Han motsätter sig inte att polisen övervakas. Tvärtom – det är nödvändigt eftersom polisen har  en omfattande rätt att kränka människors grundläggande rättigheter. Men längs med åren har resurserna hållits små medan brotten blivit allt fler och komplicerade. Parallellt med detta har det gjorts en lång rad lagändringar som direkt inverkar på polisens arbete.

– Då måste beslutsfattarna godta att felen som sker kan bero på att vi har för mycket jobb och för lite personal. En yrkesman vill göra sitt arbete och utreda brotten inom rimliga tidsramar. Men en människa har också sina gränser för hur långt man räcker.