Att utmana polarisering med öppenhet och ambivalens

Många pågående kulturella debatter om kön, manligt och kvinnligt, sexualitet och makt, präglas av fastlåsta ofta polariserande föreställningar om vad manligt och kvinnligt betyder och hur människor är och fungerar. Men som författaren Maggie Nelson visar är verkligheten ofta rörig och paradoxal, skriver Salla Aldrin Salskov.

Rättegången mellan exmakarna Johnny Depp och Amber Heard (upp t.v.) och Will Smiths smocka på Oscarsgalan 2022 (nere t.v.) har gett upphov till mediala spektakel som visar hur frågor om kön lätt polariseras – samtidigt som deras underliggande komplexitet osynliggörs. Uppe t.h affischen till Aili Haapsalos film Tytöt, tytöt, tytöt, som i likhet med författaren Maggie Nelson (nere t.h.) strävar efter att bejaka öppenheten och ambivalensen i frågeställningar som anknyter till kön, makt och sexualitet.
03.07.2022 05:01 UPPDATERAD 04.07.2022 10:12
Det är knappast radikalt att påpeka att kön, makt och sexualitet hänger ihop. I ljuset av de senaste årens övergreppsskandaler – Harvey Weinstein, Prins Andrew, Jean-Claude Arnault och senast i Finland fallet Wille Rydman – är det uppenbart att det finns destruktiva könade mönster av till exempel manlighet som bör granskas kritiskt, ifrågasättas och brytas upp.
Men kön, makt och sexualitet kan hänga ihop också på andra sätt, som är mindre lätta att känna igen. Det gäller framför allt hur alltför entydiga förståelser av manligt och kvinnligt riskerar att förstärka de stereotypa uppfattningar om kön, som man egentligen vill komma bort ifrån. 
I stället för att låsa oss vid alltför entydiga och polariserande förståelser av manligt och kvinnligt bör vi lära oss att granska kön, manlighet och kvinnlighet ur ett kritiskt perspektiv. Det gäller framförallt att vara uppmärksam på hur alltför entydiga förståelser av manligt och kvinnligt riskerar att förstärka stereotypa uppfattningar om kön, som man egentligen vill komma bort ifrån.

ANDRA LÄSER