42.7 inte samma som 5

Bild: Lehtikuva/AFP/Emmanuel Dunand

Ett avtal om fördjupat försvarssamarbete inom EU går vidare efter en fördröjning på närmare tio år. Finland applåderar varmt.

EU:s försvarssamarbete finns inskrivet redan i Lissabonavtalet från 2007 men det har inte integrerats och aktiverats tidigare. Orsaken till att det nu sker kan tillskrivas förändringarna i världen – Rysslands annektering av Krim och krig i Ukraina, förändringarna i USA då Donald Trump blev president och britternas beslut att lämna EU.

Det gick plötsligt upp för EU att man måste bereda sig på att stå mer på egna försvarsben. Samtidigt gör brexit det lättare att öka försvarssamarbetet inom EU eftersom britterna har bromsat det och betonat enbart Nato.

23 av EU:s 28 medlemsländer går med i militärsamarbetet Pesco, permanent strukturerat samarbete, från början. De övriga, förutom Storbritannien, har en möjlighet att komma med senare.

Säkerheten var en central orsak till att Finland gick med i EU för drygt 20 år sedan. Signalen nu är också att man gärna är med i de flesta projekt inom ramen för det fördjupade försvarssamarbetet.

Inom det nya försvarsavtalet finns sammanlagt ett 50-tal samarbetsprojekt. Tanken med många av dem är att gynna den europeiska försvarsindustrin och även göra ländernas försvarssystem mer kompatibla.

Utrikesminister Timo Soini (Blå) konstaterade i måndags efter att han hade kommit överens med EU-kollegerna om Pesco att det har gjorts historia.

Finland har velat att det fördjupade försvarssamarbetet ska vara något mer än att bara gynna försvarsindustrin; det ska ge ökad trygghet. Finland krävde och lyckades även få med en hänvisning till Lissabonfördragets artikel 42.7 i Pesco-avtalet. Den säger att "om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel".

Den har åberopats en gång, av Frankrike efter terroristdåden i Paris för två år sedan. Men det är högst oklart vad "stöd och bistånd med alla till buds stående medel" egentligen omfattar. Det kan gälla militär hjälp, men likaväl endast civil.

Artikel 42.7 kan jämföras med den ofta nämnda artikel 5 i Natofördraget, men det finns skillnader. Artikel 5 säger att ett angrepp mot ett medlemsland bör ses som ett angrepp mot hela Nato och då vidtas sådana åtgärder som man anser nödvändiga "inklusive användning av vapenmakt".

I EU:s nya försvarsavtal sägs också uttryckligen att Nato utgör grunden för de flesta medlemsländernas försvar.

Finland hör till de länder som mest har sett fram emot ett närmare försvarssamarbete inom unionen, inte minst på grund av att vi inte är medlem i Nato.

Sverige har inte lika ivrigt som Finland drivit på och understött ett tätare försvarssamarbete inom EU. Reaktionerna efter måndagens avtal är också betydligt mera avmätta i Sverige än i Finland. Det kan bero på att Sverige ser EU:s försvar som något betydligt mindre än Finland gör. Det kan också ha att göra med Sveriges speciella nära samarbete med USA.

Och ingen annanstans har artikel 42.7 poängterats som i Finland.

Motståndet mot Nato i Finland är fortsättningsvis stort och få tongivande politiker stöder tanken på ett medlemskap. I stället förlitar man sig på EU-medlemskapet och strävan att nu öka försvarssamarbetet inom unionen betecknas som en växande trygghetsgaranti.

Vi får ändå inte glömma att EU inte har en enda gemensam soldat eller ett enda gevär. En stor gemensam armé garanteras endast genom ett Natomedlemskap. Men ett intimare EU-försvarssamarbete i kombination med fortsatt utökat samarbete med Sverige och USA och ett nära partnerskap med Nato lämnar knappast Finland helt ensamt i krissituationer. Men formen av hjälp är oklar.

Tommy Westerlund Ledarskribent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33