"Än så länge strida vi ensamma mot den i landet inträngande fienden" – så här vädjade Finlands riksdag till utlandet om hjälp i HBL under vinterkriget

Medan den ryska snaran dras åt kring Ukrainas huvudstad Kiev vädjar den ukrainska statsledningen till omvärlden om hjälp, med utrikesminister Dmytro Kuleba och president Volodymyr Zelenskyj i spetsen.

"Världen måste agera omedelbart. Europas och världens framtid står på spel", säger Kuleba.

"Kräv från era regeringar att Ukraina får bättre ekonomisk och militär hjälp. För den här hjälpen är er hjälp också, till Europa. Ni hjälper er själva", säger Zelenskyj i ett budskap riktat till varje europé.

För många finländare bär det ryska anfallskriget mot Ukraina med sig ett eko från vinterkriget 1939–1940 då sovjetiska trupper utan krigsförklaring gick över finska gränsen.

Måndagen den 11 december 1939, 12 dagar in i vinterkriget, gick Finlands riksdag ut med ett upprop som publicerades i HBL. På tidningens första sida stod riksdagens "vädjan till övriga kulturfolk" att läsa i sin helhet.

"Finlands folk, som alltid redligt vinnlagt sig om att bygga sin framtid i samförstånd med alla andra nationer och på det fredliga arbetets grund, har av sin östra granne utsatts för ett hänsynslöst angrepp utan att Finland givit den minsta anledning därtill. Striden har påtvungits oss. Vi ha icke haft något val. Finlands folk kämpar för sin självständighet, sin frihet och sin ära. Vi försvara vårt fosterland, vårt demokratiska statsskick, vår tro, våra hem och allt det som kulturfolken hålla heligt.", slår riksdagen fast.

Uppropet fortsätter med en vädjan till omvärlden att göra Finlands sak till sin:

"Än så länge strida vi ensamma mot den i landet inträngande fienden, ehuru kampen i själva verket gäller ett försvar för hela mänsklighetens välfärd. Vi ha redan givit bevis på att vi vilja göra vårt bästa i denna strid, men vi tro att den civiliserade världen, som redan nu visat oss sin stora medkänsla, icke ska lämna oss ensamma i kampen mot den till antal övermäktiga fienden. Vår ställning som den västerländska civilisationens förpost ger oss rätt att vänta aktiv hjälp av övriga kulturfolk. Till alla dessa folk riktar Finlands riksdag denna vädjan."

I övriga Norden, i synnerhet i Sverige, organiserades en omfattande humanitär hjälpverksamhet för Finland. Sverige ställde också krigsmateriel till Finlands förfogande, och utrustade en frivilligkår på över 8 000 man.

Sovjetledaren Josef Stalin räknade med en snabb och enkel seger på grund av Röda arméns numerära och materiella överlägsenhet, men den bedömningen kom på skam. De sovjetiska trupperna var inte rustade för ett ödemarkskrig i sträng kyla och djup snö. Genom den så kallade mottitaktiken lyckades finländarna skära av de sovjetiska förbindelserna bakåt och splittra förbanden i mindre grupper. Den sovjetiska framryckningen hejdades.

HBL:s första sida den 11 december 1939 domineras helt av vinterkriget, med "Häftiga strider längs hela östgränsen" som huvudrubrik. Tidningen hyllar bland annat lottornas insats som luftövervakare och flygare som ska ha förintat en fientlig kolonn med stridsvagnar och bilar.

På grund av de geopolitiska konstellationerna fick Finland emellertid ingen hjälp av reguljära trupper från andra länder, trots att landets situation väckte sympatiyttringar hos västmakterna. På vårvintern, då fronten vacklade, beslöt Finland att acceptera fred på Sovjetunionens villkor.

I Moskvafreden 1940 tvingades Finland avstå hela Karelska näset med Viborg, Ladogakarelen med Kexholm och Sordavala, utöarna i Finska viken, ett område i Salla och Kuusamo samt sin del av Fiskarhalvön vid Norra ishavet. Dessutom utarrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år. Moskvafreden ledde till en intern flyktingkris då nästan alla de 430 000 boende i de avträdda områdena flydde till områden inom Finlands nya gränser.

Läs också: Kommentar: Vinterkriget blev en grundbult i den finska identiteten