Här rör vi oss helst, mitt bland alla kobbar, grynnor, skär, kläppar och harur

Svenskan har tiotals ord för landområden som omgärdas av vatten. Orden står sällan ensamma, de är efterled i namn som Långskär, Algrund och Granholm. Några av namnen har sitt ursprung i finskan, som Estlotan, Kadermo och Bengtsår, där lot kommer från finskans luoto, mo från maa och sår från saari. HBL:s grafiker Maija Hurme har seglat med skissblocket i hand och presenterar här sexton vanliga namnled som finns i tiotusentals skärgårdsnamn.

<b>HOLMAR:</b> Ursprungligen små, vanligen obebodda öar. Kan ha skog, ängar, odlingar. Kan i dag ha bebyggelse. <b>Antal: </b>Över 6 000 sammanlagt, varav -holm är vanligast med 5 500. <b>Vanligast: </b>Långholm, Tallholm, Lillholm, Björkholm, Brännholm (omkring 100 av var) samt Furuholm, Bockholm, Svartholm. <b>På kartan: </b>-holm, -holmen. <b>Exempel på dialektalt uttal: </b>bastohålman (Bastuholmen, Ingå), hööghålmi (Högholmen, Larsmo)
Det var en gång några karga klippor som stack upp ur havet. Stället fick ett namn, som innehöll ordet grund. Under århundradenas gång blev grundet genom landhöjningen allt större. I dag är det forna grundet en större ö med byar, vägar, ängar och skog. Men namnet, det hänger kvar.

ANDRA LÄSER