”Ett tillfälligt strömavbrott i hjärnan” – Vad händer med en boxare vid en knockout?

I helgen var det många som följde när ljuset släcktes för Robert Helenius efter ett knockout-slag från motståndaren Deontay Wilder. Helenius fördes till sjukhus efter matchen för en läkargranskning och han meddelade senare via sociala medier att han hade återhämtat sig från slaget.

Knockouts sker ofta i boxningsmatcher – även den största tungviktaren kan tappa medvetandet efter ett tillräckligt hårt slag. Men finns det några risker med att kontinuerligt utsätta sig för den här typen av hårda slag mot ansiktet och huvudet? 

Rahul Raj är specialist inom neurokirurgi vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, och har forskat om traumatiska hjärnskador. Han jämför knockouts med ett strömavbrott i hjärnan. 

 – Vår hjärna flyter i en ryggmärgsvätska i vår skalle. När du får ett kraftigt slag i ansiktet som du inte hinner skydda dig mot, slår din hjärna i skallbenet. Om den slår i skallen, blir det i princip ett tillfälligt strömavbrott i hjärnan och lamporna släcks, säger Raj.

Enligt Raj är det fråga om just en hjärnskakning i en stor del av knockouts, och inte en anatomisk hjärnskada. En professionell boxare har goda förutsättningar att återhämta sig från en hjärnskakning.

– Elitidrottare har en stark resiliens – de är vältränade och har en mental motivation för att återhämta sig snabbt. Största delen av dem tillfrisknar snabbt, utan några problem. En professionell boxare är vältränad och har starka nackmuskler, vilket minskar sannolikheten för en allvarlig skada. Om till exempel jag skulle vara i ringen, så kunde jag säkert dö av ett slag, säger Raj.

Allvarliga anatomiska hjärnskador, så som blödningar i hjärnan, kan ändå uppstå vid knockouts. Den här typen orsakas däremot oftast av knockoutens fall, och inte själva slaget.

– Men du kan ändå få en anatomisk skada, om du tappar medvetandet och faller utan några skyddsreflexer. Man kan jämföra situationen med berusade personer som faller och inte har några reflexer. Berusade personer som fallit och slagit sig står för största delen av de svåra hjärnskadorna som vi sköter på vår intensiv på Tölö sjukhus.

Sannolikheten för att få en verklig hjärnskada i samband med en hjärnskakning ökar troligtvis vid upprepade hjärnskakningar, enligt Raj. Det hör inte till ovanligheten att idrottare väljer att gå i pension om de blir utsatta för hjärnskakningar kontinuerligt.

– Om du redan har fått tre eller fyra hjärnskakningar, så kan en femte leda till en hjärnskada. En ishockeyspelare kan ha en spelstil som leder till en ökad risk för hjärnskakning. Det här är ofta en orsak till att spelaren väljer att gå i pension. Hjärnskakningarna behöver inte orsaka svåra symtom, men de visar att spelaren klart är mera utsatt för dem. Risken för en hjärnskada i framtiden kan bli mer påtaglig då, säger Raj.

I flera år har det även förts debatt om de långvariga effekterna av upprepade hjärnskakningar hos idrottare. Hos amerikanska fotbollsspelare verkar det finnas en förhöjd risk för demens efter att karriären tagit slut. Enligt Raj är det i dagens läge svårt att säga att fenomenet enbart beror på hjärnskakningarna. 

– Det här är ett kontroversiellt ämne och än så länge finns det inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för att säga om det verkligen stämmer. Det finns studier som visar en liten ökad risk för demens, men samtidigt är idrottarnas allmänna dödlighet hälften så stor om man jämför med dem som inte hållit på med sporten, säger Raj.