Merete Mazzarella: Ukraina är ingen ursäkt för att glömma resten av världens utsatta

På Al Jazeera såg jag för kanske ett och ett halvt år sen tre pojkar i Kabul, alla mellan nio och tio år gamla. De såg glada och spjuveraktiga ut som små pojkar så ofta gör och de hade stora framtidsplaner, en skulle bli läkare, en annan ingenjör, den tredje pilot. Men deras pappor var arbetslösa och nu ville de bidra till sina familjers försörjning genom att erbjuda sina tjänster som skoputsare. 

Man såg dem gå omkring på stan men bara en enda kund uppenbarade sig som betalade precis så mycket att de kunde köpa en bit bröd. Den delade de mellan sig och så försvann de in i en lekpark, fortfarande glada.

Att jag fortfarande tänker på dem kommer sig av att det smärtar mig att föreställa mig deras framtid. Det är ytterst osannolikt att de skulle kunna bli läkare, respektive ingenjör och pilot.