Häromdagen lyssnade jag på ett särskilt avsnitt (6.10.2022) av kulturpodden Sällskapet, där Kia Svaetichin berättar om högstadiets klassträff. Poddavsnittet tog mig på en tidsresa till min egen högstadietid på 1990-talet.
Det som slog mig var hur mycket som skavde under min högstadietid. När jag tänker på vad jag lärde mig minns jag främst lärdomarna som inte fanns med i läroplanen. Saker som handlade om min dagliga existens i skolan och som präglade mig i flera år framåt.
Från en ganska trygg och skyddad tillvaro i en trelärarskola i landskommunen kom jag till en stor skola inne i stan. Rätt snabbt märkte jag att högstadievärlden var annorlunda. Det var knuffar, tafsande, könade glåpord i korridorer och klassen, söndrade pennor. Jag lärde mig att vara på min vakt med, och att vara rädd för pojkar, och att det är livsviktigt med flickgemenskap.
