Finska och svenska elever sida vid sida i nya Alberga skola

I det splitternya skolcentret Monikko i Alberga vistas över 1 100 barn och unga om vardagarna. Med tanke på det stora antalet barn är det oväntat lugnt och harmoniskt i skolans korridorer mitt under skoldagen. – Det är spännande att gå i en så här stor skola där vi inte alls känner alla, säger elever i årskurs 5.

Trä och ljusa nyanser dominerar i Monikkos inredning. Hanna Klemt, Selma Vainio och Axel Vanhanen från årskurs 5 sitter i skolans bibliotek och läser böcker.
Det står fortfarande ouppackade flyttlådor och rullcontainrar i korridoren och det saknas en del möbler, som soffor, mötesbord och anslagstavlor, men på det stora hela rullar vardagen på i nya skolcentret Monikko i Alberga. Här verkar tre skolor och två daghem under samma tak. De bägge språkgrupperna svenska och finska möts både under organiserade former och i spontana träffar i matsalen, biblioteket samt ute på skolgården. Det finns inga låsta dörrar eller streck på golvet som markerar språkgränser, utan elever och lärare rör sig fritt och umgås på ett naturligt sätt.
Rektor för Alberga skola Maria Laurén-Lindholm gläds över det nya skolcentret där inredningen är ljus och fin, och där lokalerna är ändamålsenliga.
– För första gången får jag jobba tätt tillsammans med två andra rektorer, det är unikt. Vi sitter i rummen bredvid varandra i samma korridor och när vi tre umgås pratar vi faktiskt svenska sinsemellan. Det är givande att få arbeta i en ny gemenskap och i ett helt nytt skolhus, samtidigt som det förstås är mycket extra jobb nu i början, då alla saker och funktioner ännu söker sin plats, säger Maria Laurén-Lindholm.
Rektor Maria Laurén-Lindholm och ledaren för småbarnspedagogiken Elli Nylund är glada och stolta över det nya skolcentret Monikko, där de är måna om att skapa ett svenskt rum i den tvåspråkiga miljön.

Över tusen barn

Det nybyggda skol- och daghemscentret Monikko, ungefär Plural på svenska, öppnade sina dörrar den 2 augusti. Samtidigt "försvann" en rad gamla skolor och daghem i Alberga i Esbo. I Monikko verkar nu svenskspråkiga Alberga skola och Alberga daghem, som ersätter Bergans daghem, Boställs daghem och förskola och Boställsskolan. På finska sidan slogs Veräjäpellon koulu ihop med Leppävaaran koulu och blev en sammanhållen grundskola med årskurserna 1-9. Dessutom finns där Monikon päiväkoti.
Inte nog med detta, under de två kommande åren har också en del klasser från Kilon koulu tagit sin tillflykt till Monikko, medan det byggs ett nytt skolhus i Kilo. Det är alltså långt över tusen barn och unga som tillbringar sina vardagar här och de verkar trivas mycket bra, åtminstone de tre elever i årskurs 5 som tar sig an uppgiften att guida HBL runt i nybygget.
– Gympasalen är bäst, den är jättestor, säkert fyra gånger större än gympasalen i vår gamla skola, säger Axel Vanhanen som gillar att spela basket.
– Jag gillar den ljusa träfärgen, som finns på både väggar och möbler. Här finns många klockor på väggarna, det är bra, och så har vi både studsmattor och hinderbana ute på skolgården, säger Selma Vainio.
– Jag var mest nyfiken på musiksalen, på vilka instrument det finns där. Där står inte bara ett piano, utan det finns gitarrer, en bas och massor av boomwhackers. Nästa musiklektion ska vi få spela gitarr, berättar Hanna Klemt.
Selma Vainio, Hanna Klemt och Axel Vanhanen trivs mycket bra i nya Alberga skola, som ligger intill idrottsparken med simhall, fotbollsplaner och motionsslingor. Från skolans matsal öppnar sig vyerna genom glasväggen ut över skolgården.

Monikko – ett skolcenter med tre skolor och två daghem

Det flerspråkiga skol- och daghemscentret Monikko i Alberga i Esbo har tagits i bruk i augusti. Nybygget blev klart först under sommaren.
I Monikko verkar Alberga skola (åk 1-6), Leppävaaran yhtenäiskoulu (åk 1-9), Alberga daghem och förskola samt Monikon päiväkoti.
I Monikko finns plats för sammanlagt 1 300 barn och unga, från daghem till högklasser. På svenska sidan har Alberga skola nu 88 elever (det finns plats för flera) medan Alberga daghem och förskola har 110 platser. Resten av platserna är för finska barn.
Under de kommande två åren verkar också åk 4-6 från Kilon koulu i exil i skolcentret, medan skolans gamla byggnad rivs och ersätts med ett nytt skolhus.
Skolcentret ligger på Grindåkersgatan 2-4 i Alberga i Esbo. Som närmaste grannar finns Alberga simhall med sina utomhuspooler och mångsidiga Alberga idrottspark med idrottsplan, fotbollsplaner och motionsbanor i terrängen.

Flexibla klassrum

Femmornas eget klassrum finns i närheten av huvudingången och biblioteket, där svenska och finska böcker står uppradade i hyllor intill varandra. Sedan ett par år tillbaka kallas klassrummen lärohus i de nya skolbyggnader som Esbo stad låter bygga. Lärohus ingår i lärobyar där det också finns små lärostugor. En läroby kan bestå av fyra klassrum i olika storlekar.
– I praktiken betyder det att vi har flexibla utrymmen, vi kan öppna mellanväggar mellan klassrum så att de blir dubbelt så stora. Man kan också öppna glasväggar mot korridoren om klasserna behöver ännu mera plats. Exempelvis i den sammansatta klassen 3-4 har vi kunnat dela upp eleverna i mindre grupper i matematik och finska, där eleverna är på olika nivåer. Då får en del sitta och jobba i en mindre lärostuga, berättar Maria Laurén-Lindholm.
Allt är skinande rent och fint i det nya skolhuset, alla möbler är nya. Ingenting har sparats från gamla Veräjäpellon koulu, som tidigare stod på samma tomt, för den hade problem med inomhusluften och har jämnats med marken. I Boställsskolan fanns inga luftproblem, så personalen har kunnat packa med sig en hel del lösöre, som just låneböcker.
Genom stora fönster mellan lärohus och korridorer ser man att de vita väggarna redan pryds av teckningar och andra skolarbeten.
– Vi har inga pulpeter längre, utan vi har bord och skåp, alla har ett eget skåp för sina böcker och pennor inne i klassrummet, berättar Hanna Klemt.
– Och så har vi snurrstolar, det är jätteroligt! Jag brukar sitta och snurra lite från sida till sida. Ibland snurrar vi ett helt varv runt, men det får inte ske hela tiden, då säger läraren till. Stolarna ska inte vara som karuseller, förklarar Selma Vainio ivrigt.
Här ska det ordnas julfester, vårfester och firas andra högtider när pandemin lättar och skolorna får ordna tillställningar inför publik.
– Men man kan åka upp och ner med stolarna, tipsar Hanna Klemt.
Trion tar oss genom festsalen till matsalen, som på ett naturligt sätt hänger ihop och bildar en helhet. Festsalen påminner mest om en amfiteater, komplett med stor scen och mittemot den en enorm trätrappa där publiken kan sitta. Den höga och luftiga lokalen sträcker sig över tre våningar. Längst framme framför scenen finns runda bord där en del klasser får äta sin lunch.

Goda potatisar!

Det är lunchdags och elever från de finska högklasserna väller in för att äta lunch. Den här dagen serveras det potatislåda med köttfärs.
– Vi får jättegod skolmat här, i dag var det vattenmelon i salladen, säger Selma Vainio.
– Också potatisen är god, dessutom har den en bra konsistens. Det beror säkert på att vi har ett eget kök, så maten lagas här. I vår gamla skola var potatisen vattnig och den smulades sönder när man försökte skära upp den, berättar Hanna Klemt.
Trots att skolhuset Monikko får beröm och toppbetyg av eleverna, eller 10 i skolvitsord, finns det också saker de saknar från Boställsskolan.
– Den var liten och mysig på sitt sätt, lite gammaldags fast den inte var jättegammal, säger Hanna Klemt.
– Där kände vi alla. Det är lite spännande att gå här i Monikko, för här finns så många elever och vi känner inte alls alla. Vi har ofta andra rasttider än de finska eleverna, men under matrasten har vi lärt känna några finska barn, berättar Selma Vainio.
– Vi har också spelat fotboll med de finska eleverna här. Men det var kanske inte helt tillåtet, för nu under coronan så får vi inte umgås med andra grupper, förklarar Axel Vanhanen.

Skapa ett svenskt rum

Tanken är att Monikko ska vara en levande tvåspråkig miljö där de bägge språkgrupperna gör en hel del tillsammans. Det finns mycket planer på rektorsnivå, men dem har Laurén-Lindholm och hennes kollegor fått lägga på is än så länge, just på grund av coronarestriktionerna.
– Det tvåspråkiga inslaget söker ännu sina former. Förra veckan utlyste vi skolfreden och det skedde på både finska och svenska. Så här i början har vi fått påminna den finska skolan om att vi faktiskt har svenska elever som inte förstår finska, det har alla ännu inte insett. Men vi får också se till att det finska inte tar över, att vi faktiskt lyckas skapa ett svenskt rum för oss svenskspråkiga, så att det finns en egen plats för oss, säger Maria Laurén-Lindholm.
I daghemsflygeln delar Alberga daghem och Monikon päiväkoti på verkstad, gympasal, vattenlek och andra aktivitetsrum, som den här klätterväggen där ledaren Elli Nylund gärna håller till.
Alberga skola med sina 88 elever har två lärobyar i Monikko, den ena av dem finns i den gamla delen, det som förr var högstadieskolan Leppävaaran koulu. Där håller nu förskolan och årskurserna 1, 2 och 6 till. Lokalerna har genomgått en total sanering och skarven mellan nybygget och den gamla delen har gjorts så skickligt att man knappt noterar övergången, där finns bara en glasdörr.

Svenska daghemmet större

Alberga daghem och Monikon päiväkoti har en egen flygel i två våningar i nybygget. Här dominerar svenska sidan faktiskt med sju grupper mot fyra på finska sidan. Fast egentligen kan man inte prata om olika "sidor", för alla samsas om samma korridorer och aktivitetsrum. Men det fanns helt enkelt ett större behov av flera svenska dagvårdsplatser än finska.
Så här strax efter lunch är det mycket tyst i daghemsflygeln, de flesta barnen ligger och vilar eller sover på madrasser i sina rum. 5-åringarna har en lugn stund och lyssnar på sagor i sina grupper.
Ledaren för småbarnspedagogiken Elli Nylund har fått vara med redan i planeringsstadiet och påverkat vilka funktioner som ska finnas här. Hon är mycket nöjd över slutresultatet.
– I ett stort daghem har vi haft många möjligheter. Svenska och finska sidan har samarbetat hela vägen, så i stället för två små gympasalar har vi en stor gemensam sal på 120 kvadratmeter. Och i stället för två verkstäder valde vi att bygga en verkstad och en vattenlek, så vi har mycket mångsidiga lokaler här nu, berättar Elli Nylund.
Också här finns det glasväggar och glasdörrar som bidrar till den ljusa och luftiga atmosfären. Nylund tar oss till ett aktivitetsrum med gympamattor på golvet och en klättervägg som täcker en hel vägg.
– Här drömmer jag om att bygga olika klätterbanor för barnen, både lättare och mera krävande. Man kan exempelvis försöka klättra upp längs bara de röda handtagen, säger Elli Nylund ivrigt.
Hon sysslar själv med klättring på fritiden och brinner av iver över att få dela sin entusiasm med barnen.

Större upptagningsområde

Att samarbetet mellan daghemmet, förskolan och skolan kommer att löpa ännu smidigare än förr säger sig självt nu när alla verkar i samma kvarter. Alberga skola kommer att växa i framtiden, för upptagningsområdet har vuxit i samband med flytten till det nya skolcentret. Numera hör bland annat Jupper, Norra Hagalund och Bruksstranden till Alberga. Det här syns främst i förskolan som har fått nya barn. Redan nu har daghemmet större årskullar än skolan.
Det nya daghemmet möjliggör också skiftesvård på svenska. Här finns kapacitet att ta emot barn till skiftesarbetande föräldrar, också nattvård. Sådan service har Esbo stad inte tidigare kunnat erbjuda familjerna.
– Jag ser stora fördelar med samarbetet över språkgränsen, speciellt när det gäller just skiftesvården. Även om vi har skilda skiftesgrupper på finska och svenska är det en trygghet för kvällsvårdaren att det finns en annan vuxen i huset, i rummet intill, säger Elli Nylund.
Än så länge har inget svenskt barn övernattat på Alberga daghem, men så har verksamheten också varit i gång i bara en månad.
Det nya skolcentret Monikko i Alberga är en lyckad kombination av nytt och gammalt. I den gamla delen, som tidigare var Leppävaaran koulu åk 7–9, finns i dag bland annat administration och en av Alberga skolas lärobyar.

ANDRA LÄSER