En barnbok om vuxna, en pekbok i beige - vem vinner barnlitteraturens Augustpris?

Augustpriset är en strålkastare. Dess kägla sveper över årets bokutgivning inför julhandeln. I alla fall över de böcker som mot avgift sänts till Förläggarföreningen, vars prestigefyllda pris instiftades 1989. 

I klassen för barn- och ungdomslitteratur, som sträcker sig från pekbok till roman för unga vuxna, rör det sig om 150 –180 böcker. De sex böcker som årligen väljs är resultatet av diger läsning och djupa diskussioner, det vet jag som under fyra år var jurymedlem och ordförande. Jag följer med intresse vilka böcker som nomineras. De sex utvalda ser jag som en diskussionsöppning. Vad vill Augustjuryn säga i år?

Om bilderböcker förr haft svårt att slå sig fram dominerarar de numera med rätta. Emma AdBåge har vunnit Augustpriset och Deutcher Jugend Litteraturpreis för oemotståndliga Gropen (2018). Årets nominering, Såret (Rabén & Sjögren), är nära släkt med den. 

Då Gropen handlar om var barn får och inte får leka på en skolgård och deras uppfinningsrika motstånd mot regler handlar Såret om att göra sig illa, få uppmärksamhet för det, och sen vänja sig vid intresset. Verkshöjden är omutlig. Men är det ett tillräckligt spännande val?

Den som i särklass höstat in flest nomineringar genom åren är Eva Lindström. Hennes Jaga inte oss! (Alfabeta) vittnar om allt det som i år gav henne världens största barnlitteraturpris, Almapriset. Ur djurperspektiv bjuds på egensinnig, poetisk ekoodyssé. Rätt otippat ändå att den färska Almapristagaren nominerats. Men juryn insisterar.

Överraskar gör Marie Norins och Elisabeth Ericsons Bettan (Alfabeta). Det är en färgstark historia om mötet mellan två vuxna kvinnor. En uppskattar enslig ensamhet, en sprakar av färg och energi. Den färgsprakande flyttar in med sina udda prylar och hotar sudda ut den andra. Boken är annorlunda i hur den ställer två livshållningar mot varandra. Ett modigt och charmerande val, inte minst för att boken visar att barnbok visst kan handla om annat än om barn.

En eloge till juryn för att de nominerar en pekbok. Henrik Wallnäs och Erik Svetofts Ingen fara! (Lilla Piratförlaget) är förvånansvärt rymlig, med fin dramaturgi i bläddrandet. Vi bjuds på ett kammarspel då två små, tecknade med klurigt utseende laborerar med frasen ”ingen fara!”, som ett eko av vuxenvärldens förmaningar. Det tar lite tid att vänja sig vid minimalismen och det underskruvade greppet. Nyskapande är just beigeheten i en i övrigt koloristisk pekboksutgivning.

Två starka romaner är nominerade. Nora Kahlils Yani (jasså/asså på Albysvenska, kan utläsas Ja, ni) (Natur & Kultur), en humoristisk förortsskildring berättad genom ungas röst i orten. Här är killgänget värsta raringarna som säger till aina/polisen som punktmarkerar dem att de spelar "förebyggande pingis". Den sortens tonträff genomsyrar språket, som sömlöst sammanfogar ortens idiom med berättelsens nerv. Jag skrattar oavbrutet då jag läser denna högoddsare. 

I samma liga spelar förhandsfavoriten Ellen Strömbergs Vi skulle ju bara cykla förbi (Rabén & Sjögren, Schildts & Söderströms), med utpräglat sinne för tonårstidens eruptioner och stillestånd, väninneskap och växande, inkännande fångat. Boken tävlar också i Finlandia junior.

Var det alltså dessa sex böcker som var mest nyskapande och flyttade gränser i år? Lotta Olsson (DN 24.10.2022) saknar en bok i spannet 6-9 år. Även för andra åldrar finns det bubblare som hade kunnat ingå.

Katarina Kuicks Veras krig om belägringen av Leningrad ur flickperpektiv har figurerat i spekulationerna. Det är en stark historisk roman som är kusligt aktuell, men saknar udd. Bland de finlandssvenska kunde Mathilda Gyllenbergs och Maria Sanns Hundra dagar hemma, en svärtat ömsint skildring av en hemmasittare ha kvalat in. 

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons trilogi som avslutas med Svaga tjejer har redan sålt i rekordupplagor och är en välskräddad, läsvärd metoo-uppföljare med läckra tuschteckningar av Stina Wirsén också väl värd en nominering.

Jag hade nominerat Naima Chahboun och Johanna Hellgrens Hur vet man att en hund, som fångar barns funderingar på en stadspromenad perspektivrikt. Också Teresa Glads Farbröder sticker ut. En rad smärtpunkter ur farbröders liv gestaltas lyhört och konturerna av en melankolisk maskulinitet framträder. Klara Perssons och Charlotte Ramels komiska pärla Min! om egennytta är också fin.

Vem vinner? Yani säger jag. Romanen ligger exakt i tiden. En replik är kusligt likt den retorik som råder i den nyvalda svenska regeringen: ”Det kommer komma en tid då de till och med kan kasta ut såna som er som är födda här”. 

Att de nominerade inte är lika välkända för alla visar Khalils kommentar om de andra nominerade i Mitt Botkyrka (29.10.2022): ” – Jag hade inte hört talas om dem, men jag blir ju nyfiken.” 

Det har knappast min moster i grannkommunen Hallunda heller. Augustprisets strålkastarljus behövs för att ställa de allra bästa böckerna i blickfånget.

LÄS OCKSÅ: Finlandssvensk storslam bland kandidaterna till Finlandiapriset i barn- och ungdomslitteratur