Ständig tillväxt hotar ta kål på oss, men: "Utan konsumtion blir vi fattiga"

När världsekonomin tappar fart sätter våra ekonomer hoppet till att de finländska hushållens konsumtion ska hålla landets ekonomiska tillväxt uppe.

Och tillväxt behövs, enligt traditionella ekonomiska teorier. Utan tillväxt sjunker sysselsättningen och samhället får svårt att sköta sina åtaganden, som att erbjuda utbildning, social- och hälsovård, bygga och underhålla vägar, och så vidare.

I ett globalt perspektiv har ekonomisk tillväxt lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom de senaste decennierna och gett dem en drägligare tillvaro.

Samtidigt är strävan efter tillväxt problematiskt, eftersom jordens resurser är begränsade. För att ekonomin ständigt ska växa krävs att mer och mer naturresurser tas ut. Redan i dag förbrukas mer resurser – råmaterial och energi – än vad som är ekologiskt hållbart. Problemet har varit känt länge, men fått ny aktualitet i takt med ökad oro över klimatförändringen. De senaste hundra åren har den ekonomiska tillväxten i hög grad byggt på användning av fossil energi, vilket är en central orsak till den klimatkris vi nu står inför.

Den här insikten har fått många att reagera och se över sin livsstil. Det har uppstått starka trender som syftar till att minska den materiella konsumtionen. Hit hör olika delningstjänster som ger oss möjlighet att använda saker utan att själva behöva äga dem. Andra exempel är nya marknadsplatser för handel med begagnat, både fysiska och digitala.

– Secondhand har blivit mainstream, ett medelklassfenomen, sade Juha Mattsson, vd för en nätbutik som säljer begagnade märkeskläder, i en HBL-intervju tidigare i år. Enligt Mattsson handlar det inte om att folk inte har råd att köpa nytt, utan att de vill bidra till en mera hållbar livsstil.

Just textilindustrin och framför allt det så kallade snabbmodet, billiga kortlivade plagg av låg kvalitet, är ett av de främsta exemplen på vår tids ohållbara livsstil, och många initiativ har tagits för att försöka bromsa slöseriet.

Det här har snabbmodeföretagen börjar känna av. H&M:s vd och storägare Karl-Johan Persson varnade nyligen för att den växande klimatrörelsen som skuldbelägger konsumtion är ett socialt hot. I en Bloomberg-intervju menade Persson att klimatpåverkan förvisso måste minska, men att vi fortsättningsvis måste skapa jobb för att kunna erbjuda bättre hälsovård och andra saker som ekonomisk tillväxt för med sig.

På liknande sätt har andra varnat för att en minskad konsumtion bromsar den tekniska utvecklingen, vilket bland annat hindrar klimatsmarta innovationer som skulle kunna lösa klimatkrisen.

Hur går då samhällets behov av tillväxt ihop med de problem som är förknippade med ständig tillväxt? Vi frågar några experter.

– Vi måste konsumera, för utan konsumtion har vi ingen produktion och då blir vi fattiga. Frågan är bara vad vi konsumerar.

Så säger Fredrik N G Andersson, docent vid ekonomihögskolan i Lund. Andersson har varit en flitig debattör i frågan och bland annat skrivit en rapport för den näringslivsvänliga tankesmedjan Timbro i Sverige.

– Varor och flygresor är problem för miljön. Konsumtion av service och tjänster är ett mindre problem. När folk hör ordet konsumtion tänker man ofta på en bil eller en mobiltelefon. Och den typen av konsumtion kan inte växa i all oändlighet.

Enligt Andersson kommer dock allt mer av vår tillväxt i dag från tillväxt i icke-materiella branscher som ICT, med liten resursanvändning. Digitalisering, robotisering och artificiell intelligens kommer enligt Andersson att i framtiden betyda högre ekonomiskt välstånd utan större direkt klimatpåverkan.

– Problemet är den tillväxt som kommer från ökad materiell konsumtion. Basindustrin står för höga utsläpp i förhållande till producerat värde.

Att den minskade varukonsumtion som delningsekonomin kan leda till skulle skada den ekonomiska tillväxten tror Andersson inte, ifall vi samtidigt ökar konsumtionen av service och tjänster. Bruttonationalprodukten frågar inte efter om den härstammar från resurskrävande varuproduktion eller mindre resurskrävande tjänster.

Enligt Andersson är fortsatt marknadsekonomi nödvändig för att lösa klimatkrisen. Statens uppgift är att vara en katalysator och skapa incentiv och styrmedel för marknaden – det är samhället som ger ramarna och sedan är det människornas uppgift att hitta lösningarna.

– Genom att staten beskattar miljöfarliga aktiviteter mycket hårdare och förbjuder vissa saker, till exempel fyrhjulsdrivna bilar inne i storstäder. Och genom att bygga om städerna så att folk inte ska vara tvingade att ha bil. Sedan 1950-talet har städerna planerats med bilen i centrum.

– Det tar tio, tjugo, kanske tjugofem år. I Sverige byggdes städer om väldigt snabbt på 1960-talet. Och 1800-talets Paris byggdes om på 20 år. Det går om viljan finns. Men i dag är politikerna inte tillräckligt modiga.

Paavo Järvensivu är ekonomie doktor och forskare på Bios, en enhet som forskar kring miljö- och resursfaktorers effekter på samhället. Enligt Järvensivu vore det dags att uppdatera hela tillväxtbegreppet så att ekonomi inte enbart skulle mätas med indikatorer som bygger på mängden pengar i rörelse. I stället måste man i högre grad börja beakta användningen av naturresurser, materialströmmar och utsläpp, säger han.

– Sett i ett historiskt perspektiv har strävan efter tillväxt säkert varit bra under vissa perioder, men frågan är om så längre är fallet. Vi kan fråga oss om strävan efter tillväxt hjälper oss att lösa världens problem, eller om den tvärtom bara skapar nya. Det här betyder ändå inte att sänkt tillväxt är ett mål i sig.

Järvensivu ifrågasätter gamla ekonomiska paradigm där ekonomisk tillväxt ses som ett övergripande mål för samhället och politiken.

– Vi slänger oss med metaforer i stil med att ekonomin “vilar på en sund bas” när den växer och människor konsumerar. Men hur sunt är det om konsumtionen är ohållbar för miljön och därigenom hotar rasera förutsättningarna för framtida ekonomisk aktivitet?

I stället för ekonomisk tillväxt borde samhällets primära mål enligt Bios vara att garantera alla medborgare förutsättningar för ett bra liv. En av forskningsenhetens teser är att en minskad materiell konsumtion samtidigt ger individerna chans till ett liv som är mera meningsfullt och tillfredsställande är dagens.

Järvensivu tror inte att det räcker med att styra om produktionen från varor mot mera service och tjänster för att ekonomin ska växa inom hållbara ramar. Inte heller att enbart minska konsumtionen.

– Det krävs större förändringar i produktionsprocesserna, infrastrukturen, de ekonomiska strukturerna och i människors hela livsstil. Varor, inklusive kläder, måste göras mycket mera långlivade, materialen måste återanvändas i högre grad och alla behöver till exempel inte äga en bil.

Bios efterlyser det man kallar en ekologisk återuppbyggnad, lik den återuppbyggnad som ägde rum i Finland efter andra världskriget. En ekologisk återuppbyggnad skulle bland annat innebära att förbrukningen av naturresurser sänks till en globalt hållbar nivå, vilket för Finlands del skulle betyda med en tredjedel jämfört med nuvarande nivå. En sådan omställning skulle enligt Järvensivu samtidigt skapa sysselsättning, åtminstone under övergångsskedet.

Utgångspunkten är att förändringen ska ledas av staten, som står för en gemensam vision och fungerar som koordinator och finansiär.

– Staten sätter målen, ger regler och incentiv, och finansierar förändringen.

– Vi behöver inte gå till den ytterligheten. Vi lever inte heller nu i någon renodlad marknadsekonomi, utan styrs av många regler.

Begreppet ekologisk återuppbyggnad nämns för övrigt även i regeringsprogrammet, men enligt Järvensivu har dess innebörd förblivit aningen dunkelt.

– Regeringen har flera element som går i rätt riktning men det saknas en helhetsförståelse. Som den offentliga debatten ser ut i dag, så har vi lång väg kvar.

Samtidigt som många försöker lägga om sin livsstil och minska sin konsumtion, pekar andra företeelser i rakt motsatt riktning. Enbart under öppningsveckoslutet i oktober hade köpcentret Mall of Tripla lockat över en halv miljon besökare. Ungefär samtidigt öppnade förnyade Ainoa i Hagalund och outlet-byn i Vanda.

Maria Ehrnström-Fuentes, forskare vid Hanken, har för en tid sedan gjort en poddserie med människor som valt att ändra sina liv radikalt, mot större hållbarhet och mer i samklang med naturen. Hon säger att mycket är på gång, men att det inte handlar om någon enhetlig massiv rörelse, där alla plötsligt är på väg i samma riktning.

– Det finns små öar av uppvaknande både i Finland och på annat håll, men marknadskrafterna som styr in samhället mot mer konsumtion är väldigt starka. Å ena sidan ser vi exempel på nollkonsumtion, men å andra sidan lever vi fortfarande i en tid av hysterisk masskonsumtion av slit-och-släng-produkter.

Själv har Ehrnström-Fuentes erfarenheter från Chile, där hon bott och ofta besöker. I storstaden Santiago har det varit vanligt att folk tillbringar en stor del av sin tid i shoppingcenter och handlar på krediter som butikerna erbjuder. Men i höst har det skett en klar förändring.

– Många människor har protesterat mot att de lever i ett samhälle som tvingar dem leva på kredit. Protesterna handlar inte i första hand om miljön utan om sociala skillnader.

Ehrnström-Fuentes säger att hon just nu, efter öppnandet av Mall of Tripla, ser större tendenser till hysterisk masskonsumtion i Helsingfors än i Santiago.

Minna Autio, konsumentforskare vid Helsingfors universitet, säger att inställningen till materiell standard i länder som nyligen industrialiserats är ganska lik den som rådde hos oss på 1950- och 1960-talen.

– I Kina och Indien är materiell standard ett tecken på att man har uppnått någonting i livet.

– Hos dagens finländska ungdom är däremot kompetens viktigare än materiella saker, till exempel vad man kan, vilka nätverk man rör sig i, hur man uttrycker sig, om man behärskar sociala medier och så vidare.

Det minskade intresset av att äga saker är enligt Autio en direkt följd av att vi levt i ett samhälle där allt finns i överflöd. I Europa är hög materiell standard en självklarhet och för de flesta är grundbehoven tillgodosedda många gånger om.

– Då är det mycket lättare att välja bort jämfört med om vi hade levt i ett samhälle med låg materiell standard. Å andra sidan finns det också i Finland människor som tvingas avstå från konsumtion för att de inte har råd.