Insändare: Pensionärer har rätt till personlig bankservice över disk

Sven-Erik Nylund (HBL 9.3) tar upp bankernas sätt att behandla kunder. Före pandemin jobbade jag med en grupp pensionärer på ett medborgarinitiativ som skulle ålägga bankerna bättre service till bankkunderna. Vi utarbetade fem bestämmelser att införas i Sparbankslagen, Lagen om affärsbanker och Lagen om andelsbanker. Förslaget granskades och omarbetades av Astrid Thors. Här är de fem bestämmelserna:

1. Banker som verkar med licens från samhället (finansinspektionen) och tillhandahåller betalkonton skall bjuda sådana tjänster som möjliggör uttag och insättning av kontanter samt betalningsförmedling genom personlig betjäning över disk. Tjänsterna ska finnas i betryggande utsträckning så att kontoinnehavarna har lätt att nå dem i tid och rum. Detta ska betraktas som service av allmänt intresse som kan åläggas bankerna att upprätthålla. Denna skyldighet kan dock begränsas av reglerna om att förhindra penningtvätt.

2. Alla i Finland fast bosatta fysiska personer har rätt till ett betalkonto i en bank till vilket kan inbetalas löner, pensioner, understöd och sparmedel med mera. Betalkontot kan användas för att lyfta kontanta medel och betala räkningar.

3. Banken behöver inte betala ränta på insatta medel till detta betalkonto. För insättning och uttag eller kontantinsättning av medel får banken inte uppbära någon avgift. För förmedling av betalning till annat konto har banken rätt att uppbära en rimlig avgift. Avgiftens storlek definieras av Finansinspektionen. Banken har rätt att prissätta sina övriga tjänster efter behov, där prissättningen inte begränsas av andra bestämmelser.

4. Konsumentombudsmannen/Finansinspektionen skall övervaka att tillgången är betryggande med hänsyn till antalet kunder banken har i en region. Finner de en brist skall myndigheten i första hand påtala bristen hos ifrågavarande bank som har tre månader på sig att rätta till bristen. Om bristen kvarstår skall hen anmäla den till Finansinspektionen som pålägger banken en sanktionsavgift som tillfaller staten.

5. Sanktionsavgiften beräknas som produkten av 500 euro och det antal kunder konsumentombudsmannen anser att står utanför personlig betjäning över disk. Avgiften får dock inte överstiga 10 procent av bankens omsättning föregående räkenskapsår.

Jag försökte engagera Ole Norrback, ordförande för Pensionärernas Intresseorganisation (PIO). Han ställde sig positiv, men ansåg att det inte hör till PIO:s uppgifter. 

Jag vände mig till alla fem pensionärsförbund och bad dem rekommendera sina medlemsföreningar att ställa upp vid insamlande av undertecknare till initiativet. Inget av förbunden svarade på brevet.

För cirka ett år sedan besökte Ulla-Maj Wideroos, ny ordförande för Svenska pensionärsförbundet, Grankulla pensionärer. Jag passade på att ta upp saken med henne. Hon verkade ivrig och bad genast mig sända materialet till henne. Sedan dess har intet hörts!

Jag har tagit upp frågan med en av SFP:s riksdagsledamöter. Vid en diskussion en tid senare frågade jag hen vad SFP gjort i frågan. Till svar fick jag ett politikersvar, till vilket jag kommenterade ”Alltså inget” vilket hen bekräftade med en nickning. Trots att nu gällande lagstiftning, kreditinstitutslagen förutsätter i enlighet med EU-direktiv att banker, det vill säga kreditinstitut, skall tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner, tillhörande betaltjänster med mera. Till dessa hör också kontanttjänsterna. Trots dessa stadganden och trots Finansinspektionens övervakningsuppgift är reglerna tomma ord; bankkontorsnätet är glest, och betalning av räkningar utan digitala tjänster har försvårats.

En av lagstiftningens uppgifter är att balansera intressen mellan olika grupper. Under många år har utvecklingen småningom lett till att bankernas makt över deponenterna har ökat men vi saknar fortfarande klara bestämmelser som visar vad bankerna är förpliktigade till. Så länge denna underlåtenhet inte kostar bankerna något, händer inget.

Lars Christer Johans, Grankulla