Det ska bli lättare slå larm på arbetsplatsen – visselblåsare skyddas genom ny lag

Misstänker du oegentligheter på din arbetsplats? Nu ska Finland få en lag som gör det lättare att slå larm och som skyddar visselblåsaren.

Niklas Reuter hjälper företag att ta i bruk visselblåsarkanaler. Tanken är enligt honom att sänka tröskeln för den som vill rapportera om grava missförhållanden.
Anna Svartströmanna.svartstrom@hbl.fi
22.09.2022 11:31
Regeringen har gett ett förslag om en så kallade visselblåsarlag till riksdagen. Grundtanken är att den som rapporterar om lagöverträdelser på sin arbetsplats inte ska behöva vara rädd för repressalier.
Lagen baserar sig på ett EU-direktiv, och i det betonas inte minst att det handlar om att komma åt ekonomiska oegentligheter.
Varje organisation – företag, kommunal eller statlig arbetsplats – med minst 50 anställda måste upprätta en visselblåsarkanal.
Till den ska anställda kunna slå larm. De som tar emot anmälan har tystnadsplikt.
– Det finns ett förbud mot motåtgärder från arbetsgivarens sida, säger Juha Keränen, konsultativ tjänsteman vid Justitieministeriet.
En repressalie man kan tänka sig är att den anställda straffas med uppsägning. Men sägs en person upp måste arbetsgivaren kunna bevisa att det inte har berott på att hen rapporterat om misstankar.
Det grundas också en visselblåsarkanal i samband med justitiekanslersämbetet. Den är tänkt att gälla i andra hand, om det är så att det inte finns en kanal i den egna organisationen eller om den anställda anser att ärendet inte har tagits på allvar eller befarar att så inte kommer att ske.

Gäller inte alla

Det här låter rätt klart och tydligt, men det finns några men. Skyddet gäller nämligen inte inom alla sektorer.
Den nya lagen omfattar till exempel inte social- och hälsovården. Det här är något som bland annat fackcentralen FFC var kritisk till då ett första lagförslag var på remiss.
Juha Keränen medger att det kan hända att någon som anmäler oegentligheter så här kan hamna utanför visselblåsarskyddet.
Han betonar därför att organisationerna och företagen har en skyldighet att informera om vilka områden som omfattas.

Också avskräckande

Niklas Reuter är konsult inom enmansföretaget Projnik. Han har hjälpt företag ta i bruk visselblåsarkanaler och håller utbildningar i hur man använder dem.
För också utan en lag har en hel del företag redan gått in för sådana, det gäller bland annat många börsbolag. Enligt Reuter handlar det inte minst om en trovärdighetsfråga.
– Man kan med en kanal signalera att vi inte godtar oetiskt beteende och ekonomiska olägenheter och att det för oss är väldigt viktigt att det inte sker.
Han anser att företag har en hel del att vinna på visselblåsarsystem. Det är bättre att man tar itu med ohederligheter internt, än att informationen sprids externt.

Leder en kanal till en öppnare kultur i en organisation?

– Det kan vara en bidragande åtgärd, och har en viss avskräckande verkan på sådana som annars kanske skulle stå i beråd att göra något. Frestelsen blir kanske lite mindre.

Kan blir bråttom

Efter att lagen har trätt i kraft, vilket beräknas gå rätt fort, har organisationer på över 250 anställda tre månader tid på sig att ta i bruk en rapporteringskanal.
Niklas Reuter tror att många företag kommer att få bråttom, och även Centralhandelskammaren uppmanar företagen att sätta i gång genast.
Mindre organisationer ska ha sina system på plats senast i december nästa år.
När kanalen väl är på plats kan det enligt Reuter till en början komma in något fler anmälningar. Men i övrigt visar undersökningar ett snitt på ungefär en rapport per 400 personer och år.
– En myt är att det skulle göras osanna rapporter, som försök att svartmåla någon. Det är mycket sällan fallet.
Även enligt lagen ska visselblåsarrapporter handla om starka misstankar om överträdelser av lagstiftning. Till exempel en konflikt på arbetsplatsen är inte en sådan sak.
Internationell forskning visar enligt Reuter att ungefär hälften av rapporterna föranleder och leder till fortsatt behandling.

Anonymt kan vara viktig början

EU-direktivet godkändes redan 2019 och Finland är försenat med sin lag. Juha Keränen förklarar det med att det hela visat sig vara mer komplext än man från början trott.
Niklas Reuter har följt processen och ser det som positivt att Finland går in för att det är möjligt att vid behov använda också den kanal som etableras vid justitiekanslersämbetet.
Han tycker också att det är bra att en möjlighet att göra anonyma anmälningar nämns särskilt. Däremot är det enligt honom beklagligt att den som har rapporterat anonymt inte, som andra, måste få ett svar på att anmälan har tagits emot.
Reuter befarar att det leder till att företag inte tar i bruk verktyg som möjliggör en anonymiserad kommunikation mellan den som skickat rapporten och den som tar emot den.
En första anonym anmälan kan vara viktig, men är ofta rätt vag och försiktig menar han. Därför är det viktigt att det finns möjlighet att ställa mer specifika frågor, också när det sker anonymt.
Det bygger förtroende och då finns enligt honom bättre förutsättningar för den som behandlar anmälan att få information som leder vidare.

Visselblåsarlag

Företag, eller arbetsplatser inom den offentliga sektorn, med fler än 50 anställda ska grunda en särskild visselblåsarkanal.
Enligt lagen är det förbjudet med repressalier mot visselblåsaren.
Vilka som omfattas av visselblåsarskyddet definieras brett. Förutom direkta anställda gäller det också bland andra styrelsemedlemmar, praktikanter och självständiga yrkesutövare "som i ett arbetsrelaterat sammanhang upptäcker och därefter rapporterar överträdelser av EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning".
Det ska handla om en välgrundad misstanke, men samtidigt har den som rapporterar inte bevisskyldighet. Om den som gör anmälan uppsåtligen lämnar felaktiga uppgifter är personen skadeståndsskyldig.
Lagen listar tillämpningsområden. Skyddet gäller den som larmar till exempel om oegentligheter inom finansiella tjänster, miljöskydd, livsmedelssäkerhet, konsumentskydd och offentlig upphandling. Däremot gäller det inte inom social- och hälsovården.
Det är bara vissa namngivna personer inom organisationen som får behandla anmälningarna. De ska vara oberoende och sakkunniga.
Det är upp till organisationen att besluta om anmälningarna tas emot anonymt.
Behövs uppgifterna för polisens förundersökning eller vid åtal kan sekretessen brytas.
Källa: Källa: Justitieministeriet, regeringens proposition

ANDRA LÄSER