Insändare: EU har tappat bort sig i skogen

debatt
EU:s ambitiösa klimat och biodiversitetsprojekt Green Deal och Fit for 55 har resulterat i en uppsjö av strategier och målsättningar som så småningom kommer att leda till överstatlig lagstiftning till räfst och rättelse för medlemsländerna. Gällande skogsbruket är det framför allt LULUCF – förordningen samt skogs- och biodiversitetsstrategierna som väcker oro inom skogssektorn.
Den övergripande målsättningen med programmen och strategierna är att motverka klimatförändringen och förhindra en utarmning av naturens biodiversitet – givetvis goda och eftersträvansvärda målsättningar i sig! Skogarna är i dessa sammanhang givetvis centrala, inte bara som livsmiljöer utan också då de vid sin tillväxt binder koldioxid. Bedrövligt är dock att konstatera att det förefaller saknas en helhetssyn beträffande konsekvenserna för respektive strategi och program. Framför allt saknas helhetsanalys av de ekonomiska konsekvenserna över tid. De konkreta åtgärder som föreslås inom ramen för en strategi är i viss utsträckning även direkt kontraproduktiva för målsättningen i en annan.
I kampen mot klimatförändringen är det givetvis helt avgörande att vi kan frigöra oss från beroende av fossil energi. I diskussionernas initialskede framfördes bioenergin som en betydande dellösning vilket även IPCC betonat och därvid understrukit framför allt skogarnas betydelse. IPCC betonar vikten av att upprätthålla en hög tillväxt (lika med kolbindning) i skogarna genom effektiv, uthållig skogsvård, bland annat genom plantering av förädlat plantmaterial! Logiskt, eller hur? Men hur reagerar EU? Jo – med hänvisning till biodiversitetsmålsättningarna föreslår man en schematisk fredning av skogsarealen på 30 procent vilket radikalt skulle minska avverkningsmöjligheterna.
Därtill vill man påtvinga skogsägarna ett kalhyggesfritt skogsbruk som leder till att tillväxten i skogarna minskar med 40-50 procent, bland annat i och med att man i det kalhyggesfria skogsbruket inte kan utnyttja förädlade plantors betydande tillväxtpotential. En fredning av en tredjedel av våra skogar skulle därtill givetvis ytterligare bidra till en successivt och fortgående minskande tillväxt i skogarna i och med att trädens tillväxt avtar med tilltagande ålder. Kravet på att upprätthålla en stor kolsänka (lika med skillnaden mellan tillväxt och avverkning) skulle således medföra en ständigt minskande avverkningsmängd i takt med allt äldre och sämre växande skogar i kombination med lågproduktiv skogsvård. En nedåtgående spiral mot skogssektorns undergång således.
Inte nog med det här. Därtill vill EU parlamentets miljöutskott, med Ville Niinistö i spetsen, begränsa utnyttjandet av skogsbränsle för energiproduktion och att det delvis skulle ges samma status som olja och kol. Vari ligger logiken? Jo däri att De Gröna utnyttjar alla medel och uppslag för att minska avverkningarna, men frånser samtidigt att konsekvenserna är helt i strid med IPCC:s och EU:s övergripande visioner.
Om man därtill beaktar att efterfrågan på virke kommer att öka markant vid förverkligande av Ursula von der Leyens vision om ett ”Euoropäische Bauhaus”, som strävar till att i omfattande utsträckning öka byggande av hus av trä i stället för stål och betong, kan man bara konstatera att helhetstänkandet saknas totalt i EU:s organ. Verkar som om man helt tappat karta och kompass då man väl kommit in i skogen.
Carl-Johan Jansson, Ekenäs
ANDRA LÄSER