Katri Lylynperäs åttonde plats i sprint var faktiskt mer än någon kunde drömma om – för två år sedan var det ingen av kvinnorna som tog sig vidare från prologen. Johanna Matintalo var också ytterst nära semifinal.
Mest av allt, Ilkka Herola fick äntligen till en fullträff i VM. Många gånger har han åkt hem besviken. Backhoppningen har alltid varit problemet. I skidspåret har han varit en av de snabbaste i världen.
Herolas silver var obeskrivligt stort för laget i nordisk kombination, som gjort ett bra arbete i många år utan att riktigt få utdelning, men det kan också ha varit viktigt för hela laget i Oberstdorf. Många gånger förut har det visat sig hur viktigt det är att få en bra start i ett stort mästerskap. Det kan tända hela laget. Herolas träningskamrat i Kuopio, Iivo Niskanen, behöver inte heller längre bära hela lagets medaljförväntningar.
De två första dagarna i VM har också visat att Finland hanterar det varma föret ganska bra. Skidorna har fungerat bra hela tiden. Det kan förstås svänga, särskilt om vädret slår om eller om saltet får snön att ändra karaktär. Men man minns till exempel Falun 2015 och Seefeld 2019 som mästerskap där Finland egentligen aldrig kom underfund med vädret. Nu ser det lovande ut på den fronten.
