Dålig svensk service i östra Helsingfors

Denna skrivelse är ett nödrop till Helsingfors stads politiker samt tjänstemän som har som uppgift att övervaka, utveckla och upprätthålla de svenskspråkiga hälsovårdstjänsterna jämlikt i alla stadsdelar.

Svenskspråkiga hälsovårdsteam ska verka på tre hälsostationer i staden; Femkanten, Kvarnbäcken och Munksnäs.

Situationen har sedan en längre tid varit den att svensktalande hälsovårdspersonal nog trivs med att jobba i Femkanten och Munksnäs, medan läget är katastrofalt i Kvarnbäcken. Det är över huvud taget tunnsått med svenskspråkig social- och hälsovårdsservice i hela stora Östra Helsingfors.

Min skrivelse gäller min 87–åriga mors (o)hälsa.

Min annars så pigga, aktiva, sakliga och uthålliga mor med sisu för tre personer har i över ett år så gott som bara varit i sängläge på grund av svår nack- och ryggsmärta samt magbesvär.

Mina föräldrar bor hemma, vilket naturligtvis är underbart. Min far är fysiskt i någorlunda gott skick, men har kognitivt börjat bli svagare. Han kan ändå gå på butiks- och apoteksärenden.

Mina föräldrar bor i östra Helsingfors.

Som äldre blir det ju allt oftare och naturligt att kontakta hälsostationen och få service på sitt eget modersmål, speciellt då modersmålet är ett av de två språken som är lagstadgade i Helsingfors stad. Min mor talar svenska och har glömt bort sin arbetsfinska. Hon besökte tidigare det svenskspråkiga teamets läkare på Kvarnbäckens hälsostation, men då teamet sinade har hon i stället kontaktat Gårdsbacka hälsostation som är närmare beläget.

För tillfället har hon en rysk läkare som har svårt att bli förstådd till och med på finska. Min mor har stora svårigheter med att kommunicera med honom. Hon förstår inte honom och han förstår inte henne. Under läkarbesöken har hon inte orkat ta upp detta med nacken och ryggen, då hon känner att han ändå inte förstår henne.

Detta är ju inte så det borde vara! Hon borde tryggt kunna gå till läkaren på hälsostationen för att tala om sina sjukdomar, smärtor och värkar- på svenska.

Vi anhöriga har varit involverade i att söka smärtlindring till min mor på privata mottagningar. Hon har lagt pengar på dyra läkar-, fysioterapeut-, osteopat-, farmaceut- och akupunktörbesök och den ena medicinen efter den andra. Dessa besök har kostat min mor, med sin knappt 900 euros månatliga pensionsinkomst, en förmögenhet.

Min mor har alltid haft en stor livslust, men har nu för första gången sagt att hon inte längre orkar ha det så här. Hon har ingen som helst livskvalitet, varje dag är ett enda smärt- och värklidande. Situationen känns hjälplös, hopplös och tröstlös för henne och anhöriga.

Mina båda föräldrar röstade i kommunalvalet på SFP, enkom i hopp om att partiet bevakar det svenska språkets existens i Helsingfors. Nu gäller det att visa vad de invalda går för- också i östra delarna av staden!

Undantagsvis tillåts signatur. Red.