"Beställning på krigserfaren sosse som inte myglade med ryssen"

Det fanns en beställning på en president som var motsatsen till Kekkonen: En socialdemokrat som hade varit med i kriget, som var nykter, monogam och inte myglade med ryssen. Det säger Lasse Lehtinen som på ett tidigt stadium var med och lanserade Mauno Koivisto som president.

"Det fanns en beställning på att hitta en person som var motsatsen till Kekkonen: En socialdemokrat som hade varit med i kriget, som var nykter, monogam och inte myglade med ryssen." Lasse Lehtinen
Maria Gestrin-Hagner
25.05.2017 12:45
Författaren, tidigare riksdagsledamoten och europaparlamentarikern Lasse Lehtinen (SDP) hörde till dem som var tidigt ute och på 1970-talet började debattera för att Mauno Koivisto skulle bli SDP:s presidentkandidat. Han såg potential i Koivisto som var folkets favorit som efterträdare till Urho Kekkonen.
– Det fanns en beställning på att hitta en person som var motsatsen till Kekkonen: En socialdemokrat som hade varit med i kriget, som var nykter, monogam och inte myglade med ryssen. Men det gick inte i en handvändning eftersom SDP och Fabriksgatan höll på Kalevi Sorsa (dåvarande socialdemokratiska statsministern), berättar Lehtinen.
I motsats till sin företrädare på presidentposten lät inte Koivisto det uppstå något hov av ja-sägare runtom sig.
– Han var mycket ensam och höll avstånd också till sina närmaste medarbetare.
Lasse Lehtinen säger att Mauno Koivisto återinförde parlamentarismen i den finska inrikespolitiken. Men till mångas besvikelse ärvde han Kekkonens kontakter med Fabriksgatan. En skillnad var ändå att Koivisto gjorde ett mindre nummer av sina band och inte som Kekkonen hotade med Moskva.
Vid ett tillfälle tycker Lehtinen dock att Koivisto betedde sig som Kekkonen i inrikespolitiken: Det var inför riksdagsvalet år 1987 då partiordförandena lkka Suominen (Saml), Paavo Väyrynen (C) och Christoffer Taxell (SFP) slöt ett hemligt avtal om att bilda en borgerlig regering efter valet. Koivisto blev arg för att han inte hade underrättats och han ogillade att socialdemokraterna skulle lämnas utanför.

Fick inte avbrytas

Lehtinen berättar också hur Koivisto gillade att hålla långa monologer: Presidenten talade och resten skulle lyssna. Han blev irriterad och otålig om någon avbröt honom:
– Jag minns en gång på 1980-talet då jag på tu man hand badade bastu med Koivisto på Gullranda. Koivisto höll en monolog och jag tänkte att jag skulle inflika med att säga något klokt. Men då snäste han av mig och sade: Tror du att det här en intervju? Jag tystnade och lät honom fortsätta sin monolog, berättar Lehtinen.
Den första kvinnliga försvarsministern Elisabeth Rehn (SFP) betecknar Koivisto som sin favoritpresident. I motsats till dåvarande statsministern Harri Holkeri (Saml) hade inte Koivisto några problem med att en kvinna utnämndes till försvarsminister.

Tveksam till flyktingar

En gång hamnade Rehn i onåd hos presidenten. Det skedde då Rehn i juli 1992 var tillförordnad statsminister i och med att de andra ministrarna hade semester. Rehn skulle föredra ett visumtvång för flyktingar från Bosnien men kvällen innan ringde hon till UNHCR som vädjade till henne att vänta med saken eftersom flyktingkommissariatet just då höll på och redde ut hur flyktingfrågan skulle hanteras.
– Jag ringde Koivisto och meddelade att jag inte kunde föredra ärendet. Den gången blev han riktigt sur på mig och Paavo Väyrynen blixtinkallades från sin semester för att föredra ärendet medan jag lämnade in en avvikande åsikt.
"Jag kände mig hedrad och upplevde att han behandlade mig lite som en kommande värd för presidentresidenset. Han förevisade mig vänligt bland annat det privata köket i huset." Elisabeth Rehn
Men efter ett tag lade sig lade sig presidentens ilska. Inför presidentvalet 1994 då Koivisto höll på att stiga åt sidan som president, var regeringen inbjuden på husesyn till det nybyggda presidentresidenset Talludden där paret Koivisto just hade flyttat in. Koivisto bjöd upp Rehn till första valsen vid mottagningen.
– Jag kände mig hedrad och upplevde att han behandlade mig lite som en kommande värd för residenset. Han förevisade mig vänligt bland annat det privata köket i huset. Någon bad dessutom pianisten att spela Smile, ett stycke som var signaturmelodi för Rehns pågående presidentvalskampanj.
Via hustrun Tellervo Koivisto som Rehn känner väl, fick hon utförliga rapporter om presidenthustruns syn på sin make.
– En gång var jag och Tellervo på väg till en tillställning i Uleåborg och vi satte bredvid varandra under resan. Jag frågade henne hur Mauno klarade sig på egen hand medan hon var borta och hon svarade att maken var sysselsatt med att klättra i träd och såga grenar trots att hon hade utfärdat ett strängt förbud. Paret Koivisto hade sinne för humor och stödde varandra.

Vän med George H.W. Bush

Mauno Koivisto hade goda kontakter med Vita huset. Vid en konferens i Göteborg träffade Elisabeth Rehn George Bush den äldre som vid det här laget var före detta president.
Bush ville genast veta hur hans gamla vän Mauno Koivisto mådde och Rehn kunde upplysa honom om att hon precis skulle åka i väg för att delta i finska regeringens födelsedagsmottagning för Koivisto.
– George Bush ville absolut gratulera sin vän och tidigare kollega. Han tog sin kravattnål med den amerikanska presidentens emblem och fäste nålen på ett visitkort på vilket han skrev en hyllning till Koivisto som blev överförtjust över gåvan då jag överräckte den.
Riksdagsledamoten Ilkka Kanerva (Saml.) minns Koivisto med värme. Ett dramatiskt skeende som särskilt har etsat sig fast i minnet är då regeringen efter att Estland hade förklarat sig självständigt år 1991 inte visste hur Finland skulle förhålla sig.
Ilkka Kanerva.
– Det var mycket svårt: Presidenten var väldigt tveksam att göra ett drag i ett osäkert läge, medan delar av regeringen såg annorlunda på saken. Efteråt kan man fråga sig varför Finland velade så länge, men under de omständigheter som rådde, var det motiverat att överväga noga, säger Kanerva.
För tidigare SFP-ordföranden, minister Pär Stenbäck var dödsbudet väntat men sorgligt.
"Han lärde många politiker tålamod. Vissa blev otåliga, men de som bemödade sig om att läsa mellan raderna, kom honom närmare." Pär Stenbäck
– Koivisto var en vägvisare som starkt påverkade min generation av politiker. Koivisto har kritiserats för att vara långsam, men det fanns alltid en tanke bakom hans försiktighet. Han lärde många politiker tålamod. Vissa blev otåliga, men de som bemödade sig om att läsa mellan raderna, kom honom närmare.
Stenbäck berättar att han alltid talade svenska med Koivisto och att det här var en fördel; genom att Koivisto inte talade sitt modersmål, var det lite enklare att förstå presidentens något komplicerade resonemang.

ANDRA LÄSER