Annie Ernaux får årets Nobelpris i litteratur

HBL:s medarbetare Mårten Westö och Tuva Korsström fick sina önskningar uppfyllda. Båda två hoppades att den franska författaren Annie Ernaux skulle få Nobelpriset i litteratur då HBL tidigare i veckan frågade efter deras favoriter.  

Annie Ernaux var också namnet som Svenska Akademiens ständiga sekreterare Mats Malm läste upp i Börshuset i Stockholm strax efter klockan 14 på torsdagen finsk tid.

”För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”, lyder motiveringen till priset.

Mats Malm berättade att Akademien innan tillkännagivandet inte lyckats få tag på Ernaux. Någon doldis är hon ändå inte utan har figurerat rätt flitigt på kultursidor de senaste åren.

I en TT-intervju som HBL publicerade 10.3.2021 berättade hon om en formativ upplevelse på ett sommarkollo i Normandie 1958, där ledaren utsatte henne för ett övergrepp som hon inte vill kategorisera som en våldtäkt, men som hon senare haft anledning att bearbeta, också litterärt.

– I min oskyldighet och okunnighet fann jag mig plötsligt ligga i en säng med ett kön i munnen. Men han förblev övertygad om att inte ha begått ett enda fel, sade Annie Ernaux till TT.

Hon beskriver de efterföljande två åren som traumatiska.

– Det var i min kropp som jag genomlevde allt det här. Jag blev bulimisk, och slutade att få mens, och det var en ny skam, eftersom man inte pratade om sin mens då. Kul period för kvinnorna! sade Ernaux till TT och berättade att hon senare delvis övervunnit ”flickans skam över sexualiteten” och att hon i boken Sinnenas tid skildrat hur hon slutligen tog sig rätten att njuta fritt.

Vid sidan av frågor om kön har också klassfrågor och Ernaux fattiga uppväxt präglat författarskapet. 

I samband med tillkännagivandet var två av Nobelkommitténs medlemmar på plats, litteraturvetaren och författaren Anders Olsson och författaren Ellen Mattson. Bland annat fick de frågan i vilken mån Annie Ernaux författarskap föregår eller sällar sig till den autofiktiva traditionen, men det tyckte Mattsson inte riktigt att det gör.

– Autofiktion är ett problematiskt begrepp och jag är inte säker på att Ernaux själv skulle välja det. Det här är ett livsverk som är präglat av sökandet efter sanning, där hon söker i sig själv och i den värld hon växte upp i. I det som kallas autofiktion stöter man ofta på efterrationaliseringar eller förklaringar, att man vill  försköna eller skriver med ett element av terapi, men inget av detta finns i Ernaux skrivande, säger Ellen Mattson.

Anders Olsson konstaterade för sin del att Akademien tittar på många kriterier i sitt val av pristagare

– Det vi strävar efter är litterär kvalitet, det ska uppfyllas varje år. I fjol gav vi priset åt en icke-europeisk författare, i år åt en kvinna. Som ni vet har vi få pristagare i de här kategorierna historiskt sett. Vi försöker att bredda omfånget, men i första hand måste vi fokusera på litterär kvalitet.

Nobelpriset renderar en prissumman på tio miljoner svenska kronor, motsvarande 920 000 euro, och prisceremonin hålls i Stockholm den 10 december.

– Jag vet inte, jag har svårt att tro på det här fortfarande, sade Ernaux till TT när hon senare under torsdagseftermiddagen upplystes om att hon tilldelats priset.

HBL:s tidigare kulturchef Tuva Korsström har på senare år recenserat flera av Ernaux böcker i HBL. I sin recension av En flickas memoarer (2021) 9.5.2021 konstaterar hon att Annie Ernaux inte är ”nådig mot sitt unga jag”, och att hon ”etablerat sig som en av de främsta skildrarna av fransk arbetarklass med sina böcker om föräldrarna, La Place 1983 (Min far) och Une femme 1987 (Kvinnan).” 

I trippelrecensionen av Min far (1983), Kvinnan (1987) och Åren (2008) 1.5.2020 beskriver hon Ernaux som ”en djärv, skoningslös berättare”.

Läs också: Annie Ernaux skriver skoningslöst om skammen efter ett övergrepp – och skammens speciella gåva

Läs också: En proletär röst och en skoningslös berättare