Insändare: En maktlös bild av medborgaren?

I en insändare (HBL 22.1) om annorlunda synsätt på ekonomin skriver Viking Högnäs att Samlingspartiets löften om sänkta skatter är skämd skåpmat och får svar av Sture Fjäder (HBL 26.1) som anser att människor ska få behålla mer av sin inkomst. Fjäder ger i min mening en maktlös bild av den vanliga medborgaren. Skatter är ju inte pengar som tas ifrån oss, utan pengar som vi demokratiskt har valt att sätta i en gemensam pott för att betala för samhälleliga tjänster. En form av försäkring som har visat sig vara mycket effektiv, och som har gjort att Finland placerar sig i toppen av internationella jämförelser av hur väl samhällen fungerar.

Men Samlingspartiet vill i stället samla in en miljard euro mindre inkomstskatt i den gemensamma kassan. Vad den sänkningen innebär i den egna ekonomin beror förstås på ens inkomst. Om man hör till den mest högavlönade tiondelen handlar det om att några hundra euro extra blir kvar i handen ovanpå de cirka 4 500 euro man i medeltal annars tjänar in efter skatt. För medelinkomsttagaren innebär det inte ens en hundring mer i handen. Vi vet ju alla att man inte kan få allting, så frågan är vad det är man i så fall prioriterar lägre än denna hundring?

Åtminstone är det inte viktigare att vården just nu är så underbemannad att sjuka knappt kan tas emot på jourer. Eller att vi måste utbilda mer vårdpersonal och anställa tillräckligt med personal för att göra branschen mer lockande. Eller att skolorna dignar under arbetsbördan och att skolresultaten har blivit mer beroende av barnens sociala bakgrund, det vill säga att man inte tillräckligt hinner stödja de barn som behöver det. Eller att närståendevårdare får en ersättning för sitt arbete dygnet runt som inte ens motsvarar en sommarjobbande ton­årings lön. Eller att vi i Finland med stor enighet har tagit extra lån under pandemin och energikrisen och vet att vi borde betala av det också.

Man kan prata om marginalskatter som känns för höga och ge bilden av att vi lätt kan sänka skatter och i stället få mera i egen plånbok. Men motiveringen för lägre skatter brukar ju vara att man då får mera pengar i cirkulation. Det har dock visat sig att det främst är när människor med låg inkomst får mera pengar som det här fungerar. Människor som redan har så mycket att de klarar sig tenderar förståeligt nog att sätta pengar åt sidan om de får lite extra.

Samlingspartiet föreslår också lägre bostadsstöd åt dem med lägst inkomst, så stimulansargumentet verkar inte kunna användas i det här sammanhanget. Tanken kan väl inte vara att vi ska ta från finansieringen av välfärden för att understödja att höginkomsttagare kan sätta ännu mer pengar åt sidan?

Jan Rundt, styrelsesuppleant, Vänsterförbundet i Raseborg