"En sommardag i Kangasala" är utan tvivel en av de mest kända finländska körsånger – om inte rentav den mest kända. Ändå är dess uppkomsttidpunkt ett mysterium. Gabriel Linsén sägs ha tonsatt sången någon gång mellan vårvintern 1864 och februari 1866, beroende på vilken källa man läser.
Jag måste erkänna att det här mysteriet inte lämnat mig i fred. Hur är det möjligt att vi inte vet mer exakt? För ett par år sedan beslöt jag mig alltså för att reda upp härvan.
Jag började med en delfråga: på vad baserar sig den oftast förekommande dateringen ”vårvintern 1864”. Det var ganska lätt att ta reda på. Genom Kangasala bibliotek fick jag veta att Kangasalasällskapet (som bevarar Kangasalasamlingen) hade frågat Gabriel Linséns dotter Maria Linsén om uppgifter om sångens uppkomsthistoria. Maria Linséns svar finns i sin tur publicerat i Kangasalan Joulu 1951 som sällskapet utgav. Hon berättar där att hennes far hade besökt Kangasala 1863. ”Efter den här resan föddes antagligen i hans själ den allmänt kända melodin till Topelius dikt. Men först på följande vår (alltså 1864) gjorde han tonsättningen tillgänglig för allmänheten.”
