De Gröna halkar efter i opinionsmätningarna – HBL listar fem orsaker

De Gröna går svagt i opinionsmätningarna. Det är inte så lätt att vara grön kandidat i valrörelsen, men det hjälper inte att klaga.

– Det får mig att kämpa ännu hårdare, och det är bara nu som förhandsröstningen börjar. Vi får jobba för fullt hela vägen, säger Saara Hyrkkö från Esbo som siktar på omval i Nylands valkrets.

Yles mätning i början av mars visade att De Grönas väljarstöd sjunkit till 8,9 procent, –1,4 procentenheter back på en månad. På tisdagen visade Helsingin Sanomats mätning att partiet var nere på 8,3 procent. Siffrorna är dåliga för ett parti som tog 11,5 procent av rösterna i förra riksdagsvalet.

– Man blir förstås besviken, om folk inte är beredda att rösta för klimatet och naturen. Det har ändå varit positivt att göra kampanj. Känslan ute på gatan är mycket bättre än siffrorna, responsen är positiv, säger Amanda Pasanen som kandiderar i Helsingfors.

– Visst känns dystert, inte bara med tanke på partiet utan också med tanke på de frågor vi driver. Klimatpolitiken, naturskyddet, jämställdheten och människorättsfrågorna går inte framåt utan oss, säger Hyrkkö.

Pasanen bedömer att valdebatten har kretsat rätt lite kring miljö där De Gröna har hög profil. Och då opinionsmätningarna antyder att kampen i täten är sylvass mellan tre partier finns en risk för att väljare med gröna sympatier taktikröstar på SDP.

– Det är mycket bättre att rösta på det parti man delar värdegrund med. Oberoende av vad SDP säger är det här ett riksdagsval och inte ett statsministerval, säger Pasanen.

Hyrkkö säger att SDP inte ens som statsministerparti kan driva miljöfrågorna i en regering utan De Gröna:

– Valresultatet är viktigt för alla partier. Styrkeförhållandena avgör vilka koalitioner som är möjliga.

I en mätning i Helsingin Uutiset förväntas De Gröna backa från första till tredje plats i Helsingfors och tappa två mandat. Partisekreteraren Veli Liikanen påpekar ändå att valkretsvisa mätningar brukar missa grovt, i synnerhet i fråga om mandat.

– De nationella mätningarna har visat ungefär samma sak för vår del från början av året, men inget är avgjort. Ganska många väljare grunnar fortfarande på parti och kandidat. Det valarbete vi gör på upploppet kommer att avgöra, säger han.

Men varför har De Gröna gått så svagt i opinionsmätningar redan ett bra tag? Johanna Vuorelma, politikforskare vid Helsingfors och Tammerfors universitet, nämner fem tänkbara orsaker.

1. Hela 17 av riksdagsgruppens 20 ledamöter är kvinnor. För ett allmänparti är det inte optimalt att riksdagsgruppen till stor del utgörs av kvinnor från större städer, allra minst då det förekommer en seg uppfattning om de är lite högfärdiga, elitistiska och verklighetsfrånvända.

– Det känns som att representationen är snedvriden. Det försvårar för många väljare att uppfatta att gruppen kunde representera dem. Ledamöterna skulle hellre få visa upp mer bredd, säger Vuorelma.

2. Ideologiskt har det varit De Grönas styrka att de är svårplacerade på vänster–höger-axeln.

– Den nuvarande partiledningen lutar med undantag för [riksdagsgruppens ordförande] Atte Harjanne mer åt vänster, vilket gör det svårare att locka väljare som lutar mer åt höger. Det krymper det potentiella väljarunderlaget, säger Vuorelma.

Veli Liikanen skriver ändå inte under att De Gröna skulle ha drivit vänsterut.

– Det är svårt att dra den slutsatsen om man läser våra program, som understryker marknadsekonomins förändringskraft. Också i partiledningen finns röster som man inte på något vis kan placera till vänster. Kanske det handlar mer om att den här regeringen har getts en vänsterprofil och att vi döms efter den, eller att folk automatiskt uppfattar unga kvinnliga ledare som mer vänster än män, säger han.

Samtidigt har Vänsterförbundet profilerat sig som ett miljöparti. Frågan är om De Gröna tappar väljare till VF som också säger att en röst på dem är en röst för klimatambitioner och naturskydd.

– Det är bra att VF profilerat sig i miljöfrågor, och jag hoppas fler partier gör det, men VF:s miljökunnande är inte av samma klass som vårt. Det är som att välja mellan originalet och kopian, säger Veli Liikanen.

3. Jämför man VF:s och De Grönas ansikten utåt ser Johanna Vuorelma ytterligare ett skäl till att De Gröna inte har flyt, även om hon betonar att partiordföranden aldrig ensam avgör framgång eller popularitet.

– I enkäter som frågar väljarna vilken partiordförande som har lyckats bra brukar Li Andersson (VF) nämnas ofta, Maria Ohisalo sällan. Det tär på väljarstödet, säger Vuorelma.

4. De Gröna backar troligen också som en följd av att de burit regeringsansvar. Vuorelma minns hur oppositionsledaren Ville Niinistö fick stor synlighet inför förra valet med sin skarpa kritik mot regeringens nedskärningar i utbildningen.

– Klimat- och miljöfrågorna har inte fått den synlighet som skulle gynna De Gröna. Dessutom är en del av partiets anhängare besvikna för att miljöfrågorna inte gått tillräckligt mycket framåt, säger Vuorelma.

5. De Gröna ser inte längre ut att vara särskilt populära bland ungdomar, noterar Johanna Vuorelma. I den minderåriga ungdomens skuggval där De Gröna var störst 2019 blev de bara fjärde störst i år. De fick bara hälften så många mandat som Sannfinländarna, som segrade överlägset.

– Den här bilden förändras knappast väldigt mycket bland förstagångsväljarna, säger Vuorelma.

Sammantaget ser det inte lovande ut för De Gröna inför förhandsröstningen, inte ens fastän opinionsmätningar inte är detsamma som valresultat. Veli Liikanen är bekymrad, men lovar att spänningen kommer att hålla i sig in i det sista:

– Jag litar på att partiledningen och kandidaterna jobbar hårt och övertygar väljarna om att en röst på De Gröna är en röst för ett hållbart samhälle. Och jag motiveras varje dag av det svenska valet som visade hur hårfina marginaler i väljarstöd kan leda till massiva skillnader i den politik regeringen driver.