Staden tar i med hårdhandskarna mot segregering i Malmgård och Gamlas – "Beaktar inte staden invandringen leder det till sociala problem"

När fullmäktige i Helsingfors samlades under onsdagskvällen var det i synnerhet en fråga som intresserade. Och det var stadens nya bostads- och markprogram (BM). Planen är att öka antalet bostäder som byggs varje år rejält. År 2023 ska det totala antalet upp från 7 000 bostäder till minst 8 000 bostäder.

– Alla måste ha råd att bo i Helsingfors. Därför är det viktigt att målet för bostadsproduktionen ökar med tusen bostäder. Men enbart mängden är ingen lösning. Vi behöver klart fler rimligt prissatta bostäder, säger Eveliina Heinäluoma, som är SDP:s gruppordförande.

Enligt henne är partiet nöjt över att produktionen av Ara-bostäder i Helsingfors ökar från 25 procent till 30 procent. En Ara-bostad är en statligt subventionerad hyres- eller delägarbostad.

– I framtiden behöver de öka till 40 procent.

Inom Samlingspartiet glädjer man sig åt att de fritt finansierade bostäderna stiger.

– Det har en symbolisk betydelse att hälften av bostadsproduktionen i framtiden inte regleras på något sätt. Vi går med små steg tillbaka mot en fri bostadsmarknad, säger Daniel Sazonov, gruppordförande för Samlingspartiet.

Han konstaterar att det höga boendepriset aldrig får utgöra ett hinder för att ta emot ett jobb i Helsingfors. Att antalet studie- och ungdomsbostäder ökar från och med 2023 är också värt att nämna, menar Sazonov. Från och med då byggs 500 sådana bostäder om året.

Enligt fullmäktigemedlemmen Tuomas Rantanen (Gröna) är tyglandet av ojämlikheten mellan olika områden i Helsingfors den mest betydande sociala utmaningen just nu.

– Helsingfors bestämmer varken över flyttrörelsen inom Finland eller om invandringspolitiken. Men om staden inte beaktar dem i sin bostadspolitik leder det till sociala problem, till att skillnaderna mellan olika områden växer och till trångboddhet, säger han.

Och i det nya programmet tänker också Helsingfors ta i med hårdhandskarna mot segregationen. Man riktar in sig på Malmgård, Gamlas, Malm och Mellungsby. Här ska det byggas en tredjedel fler bostäder fram tills 2035.

– I de här områdena verkar vi också inom utbildningen och förebygger ungas marginalisering, men utan stödet från bostadspolitiken kan förnyelsen av områdena knappast lyckas, säger biträdande borgmästaren Anni Sinnemäki (Gröna).

Hon konstaterar att samma metoder kan användas också i andra områden som kräver uppmärksamhet, till exempel i Havsrastböle.

– När vi förnyar de här stadsområdena bygger vi mer och bygger om. Det här gör att bostadsmarknaden förbättras och invånarmängden ökar. Då det blir lättare att satsa på service.

Under kvällen valde Joel Harkimo (Rörelse nu) att rikta kritik mot att Östersundom inte omnämns i det bostadspolitiska programmet.

– Helsingfors beslutsfattare har övergett området och låtit det förtvina. Man har försatt området med ett byggförbud som pågått i tio år. Tomt- och husprisen har minskat betydligt. Vem vill flytta till ett område vars framtid är osäker? säger han.

Petrus Pennanen (Öppna partiet) igen tyckte att Helsingfors behöver förbereda sig på en invandring orsakad av klimatuppvärmningen.

– I Helsingfors har vi bara drygt hälften så många invandrare som i Oslo eller Stockholm. I det långa loppet behöver vi förbereda oss på en våg av klimatinvandrare. Det här fenomenet måste vi beakta i stadsplaneringen. Vi borde vara i framkant och erbjuda ett nytt hemland åt den första vågens förmögna och kunniga klimatinvandrare.

Detaljerna i det nya bostads- och markprogrammet var något som de politiska grupperna i stadsstyrelsen hade förhandlat om på förhand, precis som nästa års budget. Alla grupper hade ställt sig bakom BM-programmet, med undantag av Sannfinländarna.

– Alla partier i fullmäktige är oroliga över segregationsutvecklingen. Det här BM-programmet snabbar upp den dåliga utvecklingen genom att öka på bostadsbyggandet och andelen hyresbostäder, säger Jussi Halla-aho (Sannf).

Han kom med ett förslag att hela programmet ska skickas tillbaka till tjänstemännen för beredning. Men något nämnvärt stöd fick han inte. Det var bara sju personer som tyckte det var en god idé: sannfinländarna i fullmäktige, Paavo Väyrynen (Ett sunt Helsingfors) och Mika Ebeling (KD/Blå framtid).

– I partiernas överenskommelse utgår man från att staden kompletteringsbygger hyresbostäder på ställen de knappt finns sedan förut. Alltså i bättre områden. Nu får också andra än bara de som bor i problemförorter njuta av mångkulturens glädje, säger Halla-aho.

Han tog i samma veva upp de 100-150 ungdomar som Helsingforspolisen är oroad över. En stor del av dem har utländsk bakgrund och kriminaliteten hopar sig för dem.

Diskussionen, som blev utdragen, pågick i flera timmar. Hela 95 gånger hade någon av ledamöterna ordet under kvällen.

Mika Ebeling kom med ett motförslag som handlade om Malms flygplats. Enligt honom skulle fullmäktige få avgöra om området byggs ut eller bevaras som flygplats, ifall det ordnas en rådgivande folkomröstning i frågan. Förslaget, som bara fick 14 röster, gick inte vidare. Också Laura Kolbe (C) kom med en åtgärdsmotion, alltså ett tillägg, om p-platser. Inte heller det gick vidare, och fick 7 röster.

Efter att det bostadspolitiska programmet godkänts lämnade Sannfinländarna in en avvikande åsikt.