Vida vyer och undertryckta passioner i Mälkkis habila Bruckneråtta

Bruckners symfonier är giganter som ingen dirigent undkommer. Antingen konfronterar man dem på djupet eller så förblir relationen distanserad och relativt många maestror har stannat för det sistnämnda alternativet. Susanna Mälkki har dock av allt att döma en intim relation på gång med Bruckner. Hon dirigerade i höstas sjuan i en tolkning, som många goda insikter till trots ändå inte kändes till fullo penetrerad och inte riktigt ville lyfta.