Ny bok: Förhållandet mellan Jan Vapaavuori och Sanna Marin var iskallt

Under coronapandemin var förhållandet mellan Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori och statsminister Sanna Marin mycket kyligt, berättar den förra i en ny bok.

Under Jan Vapaavuoris fyra år som borgmästare väckte en del frågor stora diskussioner: en stor moské vid Sörnäs strandväg, centrumtunneln, Malms flygplats, Elielplatsen och Södra kajen.

Olympiastadion, Ode, Tripla, jätteuteserveringen på Senatstorget, Amos Rex, Biennalen, stängningen av kolkraftverket på Hanaholmen. Listan på renoveringar, byggprojekt, evenemang och stora beslut kan göras hur lång som helst. Men gemensamt för dem är att de alla inträffade under den tid som Jan Vapaavuori var borgmästare i Helsingfors.

Nu har han gett ut boken Ensimmäinen pormestari (på svenska Den första borgmästaren) där han berättar om vad som hände bakom kulisserna i stadshuset och hur det var att jobba som chef för staden, som har 40 000 anställda.

Vapaavuori delar ut ros och ris till höger och vänster till både politiker och tjänstemän.

"Speciellt i slutet av valperioden försökte man på ett tendentiöst sätt mata allmänheten med bilden av att vardagen i staden var mycket bråkig", skriver han.

Men han menar ändå att den största delen av tiden i stadshuset präglades av en god anda och samarbete.

– Det största problemet var att det inte fanns ett förhållande alls, säger Vapaavuori om Sanna Marin under coronapandemitiden.

"Kalabalik oavsett"

Det är tydligt att frågan om Lappvikens sjukhus fortfarande skaver.

Vapaavuori berättar hur de dåvarande biträdande borgmästarna Nasima Razmyar (SDP), kultur- och fritidssektorn, och Anni Sinnemäki (Gröna), stadsmiljösektorn, satt med i en koordinationsgrupp för stora byggprojekt i staden.

"Vi behandlade idétävlingen för Lappvikens sjukhus fyra gånger i den här gruppen. Ingen av gångerna fanns det några meningsskiljaktigheter. Men när det blev ett offentligt ramaskri om saken började de biträdande borgmästarna motsätta sig projektet."

Vapaavuori kände sig sviken och upplever att den gemensamma beredningen kändes värdelös efter att Razmyar och Sinnemäki gjorde en helomvändning.

"Jag anser att det var särskilt underligt eftersom det under hela processen borde ha varit självklart för alla att det inte finns en lösning som tillfredställer alla. Oavsett vad som föreslås för Lappviken så uppstår kalabalik."

Lappvikens sjukhus skulle göras om till bland annat hotell och ha ett Tove Jansson-museum. Många helsingforsare och politiker protesterade mot att området skulle säljas till ett internationellt fastighetsplaceringsbolag. Stadsfullmäktige skrotade planerna 2020.

"Kunnat få sparken"

I boken beskrivs en annan dust med Anni Sinnemäki när ett avtal om markanvändning, boende och trafik skulle förhandlas med staten. Enligt Vapaavuori accepterade Sinnemäki ett ofördelaktigt utkast i strid med hans instruktioner.

"Om Sinnemäki hade varit en tjänsteinnehavare hade hon till och med kunnat få sparken", skriver han.

Anni Sinnemäki (Gröna) är biträdande borgmästare i Helsingfors.

Men hon är biträdande borgmästare, vilket är ett förtroendeuppdrag, därför går det inte att rikta disciplinåtgärder.

När Jan Vapaavuori tillträdde som borgmästare genomgick staden en enorm organisationsförändring. Många avdelningar slogs ihop och började kallas sektorer.

I stället för stadsdirektörer och biträdande stadsdirektörer fick Helsingfors borgmästare och biträdande borgmästare. I korthet innebar det att borgmästaren fick mer makt och de biträdande borgmästarna mindre makt, vilket manifesterade sig i slitningar och missnöje.

– En del av helheten är att skillnaden mellan borgmästarens och de biträdande borgmästarnas makt var så väldigt stor. Mycket större än den hade varit. Det är en del av sanningen, säger Vapaavuori till HBL under en pressträff på torsdagen.

Han konstaterar att det också har betydelse hur olika personer kommer överens.

– Hur jag betedde mig i vissa sammanhang kan ha förorsakat extra problem, och det erkänner jag nog i boken.

Stundvis upplevde Vapaavuori ett trögt och segt motstånd mot förnyelse bland tjänstemännen.

– Ju större organisationen är, ju längre historia den har, ju mer byråkratisk den är, desto mer motstånd har du.

En sak stör honom.

– Vår tjänstemannakultur går ut på att minimera risker. Det är något som är enkelt att förstå, alla vill undvika fel.

Men den leder till att man inte vill göra något alls.

– Vill man göra något som verkligen är kul eller kör samhället eller staden framåt, något man inte är van vid, blir det lätt "nej, inte har vi gjort så tidigare".

I en internrevision upptäcktes en anskaffning för en halv miljon euro som gjordes 2016. Den glömdes sedan bort och ingen använde apparaten som låg oanvänd i en maskinsal i Berghäll.

Det hängde i sin tur ihop med allvarliga brister i informationshanteringen. Allt kulminerade i att Vapaavuori krävde att kanslichefen Sami Sarvilinna sparkar datadirektören Markku Raitio 2019 för att ha försummat sina uppgifter.

"Situationen var påtagligt mycket allvarligare och försummelsen kraftigare än vad vi kunde berätta utåt", skriver Vapaavuori.

"Politisk operation"

Under Jan Vapaavuoris tid vid makten hann Finland ha tre olika statsministrar: Juha Sipilä (C), Antti Rinne (SDP) och Sanna Marin (SDP). Förhållandet till Marin beskriver han som plågsamt frustrerande.

– Jag fick mera inspiration av operativa och opolitiska frågor. Samtidigt som vissa biträdande borgmästare kände tvärtom, kanske på grund av att de inte hade operativ makt, säger Jan Vapaavuori till HBL.

"Juha Sipilä förhöll sig likgiltig till samarbetet med Helsingfors liksom med de andra stora städerna, men till sättet var han alltid vänlig och inte närapå lika reserverad som Sanna Marin, med vilken träffarna ofta kändes som när istappar gnisslar mot varandra i isande kyla", skriver han.

Vapaavuori förtydligar:

– Det största problemet var att det inte fanns ett förhållande alls. Det finns säkert många orsaker. I princip var tankesättet att man inte behövde diskutera med lokalförvaltningen speciellt mycket.

Han upplever att kontakten behövdes.

– Speciellt som vi under den tiden gjorde den största förvaltningsreformen (vårdreformen) i landets historia. Dessutom befann vi oss i en global pandemi, den största krisen efter krigen.

Jan Vapaavuori menar att det aldrig borde ha varit Social- och hälsovårdsministeriet som skulle ha hand om coronan.

– Det var en hälsokris, men även en social och ekonomisk kris.

Artikeln har uppdaterats.

Jan Vapaavuori

Ålder: 57

Född i: Helsingfors, bor i Tölö.

Kommer från en tvåspråkig bakgrund där pappan var finskspråkig och mamman svensk.

Familj: frun Outi Vapaavuori.

Helsingfors borgmästare åren 2017–2021.

Tidigare näringslivs- och bostadsminister samt riksdagsledamot.

Efter uppdraget som borgmästare har han jobbat för fastighetsinvesteraren NREP och konsultföretaget Miltton.

Även ordförande för Olympiska kommittén, där bland annat medlemmar anklagats för sexuella trakasserier.

ANDRA LÄSER