Illegala barn

I och med föräldraskapet blir man också medveten om tankar som inte kan tänkas till slut. Insikten om att något förskräckligt kan hända ens barn skapar enorm ångest. Som förälder vet man också att i ett trängt läge skulle man vara redo att göra sitt yttersta, jag menar verkligen det yttersta, för sina egna barn.

Det finns ingen orsak att tro att föräldrar från andra kulturer tänker på ett annat sätt. Det här ska vi minnas när vi kritiserar de som bestämmer sig att börja den desperata resan från krigshärjade områden mot Europeiska unionen. Vore jag i deras situation skulle jag också göra det. Jag skulle försöka få mina barn till trygghet. Om människosmugglarna var mitt enda alternativ skulle jag inte tveka att ty mig till dem.

Behovet att bekämpa människosmuggling presenteras ofta som en orsak till de alltmer striktare kontrollerna av migranter och asylsökande. Välbärgade europeiska politiker vänder sig till dessa grupper och önskar att de inte skulle gynna de hänsynslösa smugglarna. Men frågan är huruvida de som flyr har något reellt alternativ. En förälder utsätter inte sitt barn för enorm fara om det inte finns en orsak till det.

Europeiska politiker betonar även ivrigt nödvändigheten av att stoppa den illegala migrationen. Därmed skapar de, medvetet eller omedvetet, ett narrativ som är problematiskt. De som kommer till Europa presenteras i första hand som personer som gör sig skyldiga till någonting olagligt. Därmed flyttas fokus från de flyende människornas motiv till själva resans egenskaper. Den här typen av stigmatisering påverkar den allmänna opinionen i länder som värnar lagligheten högt, såsom till exempel Finland.

Det föreligger ingen tvekan om att många av de nyanlända har tagit sig till Europa formellt sett illegalt. Men när politiker låter bli att berätta att orsaken till den illegala trafiken är något som de själva starkt har bidragit till beter de sig skenheligt. Människor som flyr från konfliktdrabbade länder har få möjligheter att skaffa sådana resedokument som EU skulle godkänna. Vi vet det. Vi gör väldigt litet med den vetskapen. Därmed skuffar vi dessa människor i smugglarnas händer.

Nu tänker någon att de flesta som kommit har varit starka unga män. Men det finns tecken som tyder på att trenden håller på att svänga. Nu kommer kvinnorna och barnen. Hoppet börjar vara förlorat och då tar man risker. För de små är resan givetvis mycket farlig. Statistiken berättar det. Sedan september 2015 har två barn per dag drunknat i Medelhavet under sin resa mot EU.

År 2012 tilldelades EU Nobels fredspris. Organisationen uppmärksammades för att den i över 60 år hade bidragit till att främja fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Men med varje barn som drunknar dör också en del av EU:s förtroendekapital.