Från Ankeborg till ankdamm

Tack till Philip Teir för krönikan "Jag lärde mig svenska i Ankeborg" (HBL 3.5). Jag har också växt upp med Kalle Anka, även om det i första hand var Rune Andrèassons Bamse som var höjdpunkten hemma hos oss. Jag talar också fortfarande skämtsamt om ”läskeblask” ibland, då jag försöker undvika finlandismen ”limsa” med min rikssvenska partner. Fast det borde jag ju för all del sluta med. Språket får ju vara färggrant och nyanserat, och de flesta svenskar tycker ju om att höra finlandssvenska.

När det gäller att göra sig förstådd så förundrar jag mig dock över att Teir klagar på ”uselt översatt myndighetsspråk” samtidigt som han hyllar ”de kreativa översättare som lägger ner själ och hjärta i att vårt eget språk hela tiden rör sig framåt”. Det är nämligen lätt att tolka det som att översättare av myndighetstexter inte skulle höra till denna andra kategori, inte ha kompetens, passion eller yrkesstolthet, och det är verkligen så långt från sanningen som man kan komma. Detta särskilt med tanke på de enorma satsningar som svenska språkvården i Finland har gjort inom klarspråk.

Jag hoppas att min tolkning är förhastad, och att Teir egentligen menar att ära dem som äras skall, det vill säga de bland oss som verkligen sliter hund för att få till lättförståeliga texter, må det så vara myndighetstexter, skönlitteratur eller filmundertexter. I övrigt håller jag med Teir om att ”dom” värker i ögonen – även om jag annars brukar stå på barrikaden för moderna pronomen.

Linn Wilhelmsson,

översättare inom offentlig förvaltning, Helsingfors

Svar Ja, översättare som klarar av att skapa smidiga myndighetsöversättningar är värda en extra eloge. Som en finlandssvensk journalist som skriver för svenska tidningar måste jag tyvärr ändå beklaga att man ofta stöter på ord och formuleringar som bygger på direkta översättningar från finskan, och som därför blir obegripliga i en rikssvensk kontext. I sådana sammanhang kan man sakna lite förankring i redan existerande svenska uttryck, eller helt enkelt mod att förenkla.

Philip Teir,

krönikör

ANDRA LÄSER