Insändare: Hyresbidragskarusellen måste få ett slut

För 64 000 förvärvsarbetare räcker lönen inte till. För att kunna betala månadshyran för bostaden, måste förvärvsarbetaren hos Folkpensionsanstalten (FPA) be om allmosor i form av hyresbidrag. För att gå igenom ansökningarna, kontrollera att allt går rätt till och för utbetalningar av bidraget måste FPA bygga upp en byråkrati kring systemet och anställa personal. I medeltal får en förvärvsarbetare ett hyresbidrag på 280 euro i månaden.

Snittlönen för en arbetare är cirka 3 000 euro per månad.

Man frågar sig: Vore det inte enklare för förvärvsarbetaren, att betala 280 euro mindre i skatt per månad och därigenom slippa söka hyresbidrag? Då behöver hen inte av staten be om allmosor, hens själv­aktning och motivation ökar. Man kan även lösa problemet genom att i motsvarande mån minska arbetsgivarens pensions- och försäkringsavgifter. FPA kan minska sin byråkrati och personal. Finland saknar arbetskraft. Att få en ny tjänst torde lyckas. Kostnadsnivån sjunker varmed Finlands konkurrenskraft förbättras.

Men problemet är större än så!

År 2021 betalade FPA ut 2,2 miljarder euro i bostadsbidrag, att jämföra med statsfinansernas saneringsbehov, 6–10 miljarder. Stödet betalades ut till knappt 400 000 hushåll där drygt 620 000 personer bodde. En del av hushållen, där man förvärvsarbetade, måste i form av hyresbidrag anhålla att få tillbaka en del av sina inkomster som de tidigare till staten betalat in i form av inkomstskatt. Hyresbidragskarusellen lämnar djupa spår i statens finanser. Inga tecken tyder på att dessa 2,2 miljarder i bostadsbidrag skulle minska, snarare ökar de med nuvarande skatte- och allmosepolitik.

Men problemet är större än så!

Vart går hyrorna och hyresbidragen? Till exempel till börsbolaget Kojamo Oyj som äger 39 000 hyresbostäder runtom i Finland. Fackföreningarna äger drygt 20 procent av aktierna, några försäkringsbolag drygt 16 procent. Enligt Yle/MOT har fackföreningarna fått cirka 915 miljoner euro i intäkter från Kojamo under det senaste decenniet. I beloppet ingår utdelningsinkomster och inkomster från försäljning av aktier. Som allmännyttiga aktörer har fackföreningarna fått sin inkomst skattefritt. Sammanfattningsvis: Fackföreningarna förhandlar fram löner till sina medlemmar. För en del räcker lönen inte till. De måste be om hyresbidrag av staten, alltså sig själva. Hyran och hyresbidragen går till Kojamo som ger rejäla utdelningar till ägarna. Bland annat fackföreningarna och deras ledning. Principen: ”Tag av de fattiga och ge åt de rika – en omvänd Robin Hood” tycks gälla. Inte underligt att fackföreningarnas medlemsantal minskar.

När nu statens finanser ska saneras kunde man förvänta sig att den nya riksdagen och regeringen sanerar bort dumheter enligt ovan som kräver en förändring av skattelagarna. Man kunde förvänta sig att Finansministeriet äntligen kommer med uppbyggande förslag om hur sanera statsfinanserna så att Finlands konkurrenskraft bibehålls eller förbättras, tillväxten kommer i gång, antalet fattiga barn och familjer som lever under fattigdomsgränsen minskar och att alla enligt sin förmåga rättvist drar sitt strå till stacken för att göra Finland mer framgångsrikt.

Lennart Andersson, Högsåra