Den diskussion som efterlyses om Nato vill man ändå inte ha

Det sägs att en försvarsunion höjer tröskeln för att bli angripen och därmed för krig i allmänhet. Det finns säkert något riktigt i det här påståendet. Men hur blir det fall där det inte stämmer? Anta att, säg, Turkiet och Ryssland får spända relationer någon gång i framtiden. Om den ryska ledningen trots Turkiets Natomedlemskap skulle angripa Turkiet militärt, eller om Turkiet med sitt Natomedlemskap i bagaget skulle agera övermodigt och kanske i själva verket vara den angripande parten, då skulle vi ha ett krig mellan Nato och Ryssland: världskrig. (Under en pågående kris är det närmast omöjligt att avgöra vem som sköt de första skotten.) Skulle det här vara något att föredra framför en konflikt mellan Ryssland och Turkiet? Det ter sig inte självklart för mig. Frågan om Nato förhindrar krig eller gör dem värre har inget givet svar. Det är alltså inte självklart att vi är på väg att ansluta oss till en fredsbevarande allians.

Är det rimligt att anta att andra länder, ifall vi blir angripna av Ryssland, inte hjälper oss om vi stannar utanför Nato? Och att de gör det om vi är medlemmar? Jag tror inte att något land någonsin har hjälpt ett annat land utan att i första hand ha sina egna intressen för ögonen. Om det ligger i ett lands intresse att hjälpa oss gör de det oavsett vi är med i Nato eller inte. Å andra sidan: inget Natoland kommer att äventyra sina egna, vitala intressen för vår skull även om vi vore medlemmar, det må sedan finnas hurdana paragrafer som helst i medlemskapet. Det finns kanske skäl att inte överdriva medlemskapets konsekvenser. Att Nato väldigt gärna ser att Finland och Sverige blir medlemmar har sannolikt att göra med att det här skulle gynna de tongivande Natoländernas maktintressen: en ännu större organisation att styra och ställa med.

Det betonas ofta att Nato är en försvarsallians, en allians för fred. Alla arméer i alla länder betecknas, såvitt jag vet, som "försvarsmakter”. Men åtminstone i 50 procent av fallen har de varit angripare. Beteckningar avstyr inte krig. Dessutom har vi ju såväl i politik som i privatliv de här heliga "upplevelserna” som går före allt annat. Ryssland upplevde sig vara hotat och angripet; det bara försvarar sig själv. Och om man upplever saker på ett visst sätt så är det ju oantastligt, enligt det idiotiska, nuvarande västerländska synsättet. Hur ska man avgöra vad det är att försvara sig och vad det är att anfalla då allehanda upplevelser tillskrivs sanningsvärde? Dessutom är ju medier och internet fullt av en salig blandning av allt från korrekt information till rena lögner. Och lögner och felaktig information går hem lika bra i västvärlden som i Ryssland. Och de sprids på båda hållen också av olika typer av officiella instanser.

Det vore blåögt att tro att USA:s och Storbritanniens Irakäventyr under den av medier spridda falska förespeglingen om massförstörelsevapen skulle vara någonting ovanligt. Man kan alltså allvarligt fråga sig om vi kan ha någon djupare inblick i de åtaganden som vi kan råka ut för. Om Finland i ett senare skede skulle upptäcka allvarliga problem med medlemskapet i Nato, vilka blir konsekvenserna av ett utträde? Kommer ett utträde att anses som en fientlig handling? Är ett utträde riskfyllt?

Putins Ryssland är ett hot för alla – också för de flesta ryssar. Men det är inte omöjligt att ett framtida Ryssland skulle vara så helt olikt dagens Ryssland, att ett Natomedlemskap med hänvisning till Ryssland blir helt irrelevant. Vilka slags åtaganden har vi då som medlemmar? Tänk om USA i framtiden kommer att “uppleva” sig vara hotat av Kina? Kommer vi att bli tvungna att delta i deras eventuella "försvarsoperation”?

Jag har här bara kommit med några få problemställningar. Det finns säkert fler och kanske mer vägande sådana. Om bara en verklig diskussion kunde föras. Men vårt samhälle liknar tyvärr ganska långt Putins Ryssland såtillvida att åsikter som går på tvären med det "man borde” tycka blir hårt mobbade. Den diskussion som efterlyses vill man ändå inte ha. Det man vill ha är mer som en religiös mässa där alla ska ge sitt samtycke. Ryssland har Kirill ...

Hannes Nykänen,

Esbo

ANDRA LÄSER