Insändare: Många rederier struntar i världshaven

Det förvånar mig inte alls att min kritik mot kryssningsfartygens nedsmutsning i Karibiska havet möts av ett blånekande från själva industrin. Jerker Åkerman, som jobbar som maskinchef på Norwegian Cruise Line, bedyrar att allt som åker ut i oceanerna är rent som vatten tack vare de avancerade reningsverk som finns ombord. ”Allt som inte kan processas skickas iland som återvinning. Allt detta är noga kontrollerat och dokumenterat”, framhäver Åkerman (HBL 16.6).

Må så vara i Europa, där lagstiftningen är sträng och myndigheternas övervakning på en helt annan nivå än den till exempel i Mexiko, för att inte tala om Sydamerika. Det handlar givetvis enbart om lagstiftning och inte om god vilja från en miljardindustri, där aktieägarnas vinstutdelning är det enda viktiga. Kryssningsindustrin, precis som bilindustrin och otaliga andra industrier, regleras av lagstiftning och är den vag utnyttjas kryphålen hänsynslöst.

Vi nordbor lever i reglerade och relativt rena samhällen där myndigheterna vakar över oss dag och natt, men de lagar som dikterar vad man får göra och inte göra i Karibiska havet är ytterst tvetydiga och övervakas av korrupta politiker, som tillåter vad som helst mot en rejäl dusör.

Åsikten om kryssningsfartygens förorening är ingalunda min egen. Det har i åratal skrivits om problemet i världspressen och kritiken riktas främst mot den bristfälliga lagstiftningen. Så länge myndigheterna blundar för de groteska missförhållanden som råder kommer föroreningen att fortsätta. Norwegian Cruise Line, som även erbjuder kryssningar i Karibiska havet, bedriver eventuellt en sundare politik vad avfall beträffar, men ack så många rederier struntar i vad som händer med världshaven så länge de kan uppvisa hyfsade vinster, nu ett krav som efter två år av paralysering på grund av coronapandemin är mer än aktuellt.

Janne Blomqvist, Mérida, Mexiko