Var blev svenskan, borgmästar'n?

Min brasilianske sambo hör till dem som integrerat sig på svenska i Finland – en inte alltid så lätt väg, men för honom den naturliga. Efter mycket arbete och frustration talar han nu ändå en mycket god svenska både hemma och ute på stan. Han avlade den allmänna språkexamen innan pandemins början och beviljades sedan också finskt medborgarskap.

Borgmästare Juhana Vartiainen har efter pandemipaus i fjol nu bjudit in alla helsingforsare som beviljades finskt medborgarskap 2019 på traditionell fest till stadshuset. Hos oss var denna inbjudan nära att åka i papperskorgen; min sambo trodde att det finskspråkiga kortet var någon reklam – han förstod ju inte ett ord! Jag översatte den korta texten (plats för svensk version hade funnits) till svenska och vi bestämde oss för att trots allt anmäla oss. Vi får se huruvida jag får agera tolk under festligheterna också.
Som tvåspråkig skäms jag nu ganska mycket. Är det så här långt det har gått? Att vi nöjda låter vår borgmästare tänka att vi alla kan finska? Kanske vi helt borde slopa integrationen på svenska i Helsingfors om inte ens stadens högsta ledning tror på den (eller kanske rentav inte vet att den existerar)! Jag kommer åtminstone att dra mitt strå till stacken: från och med nu kommer jag att helt avstå från finskan i all kontakt med stadens myndigheter. Jag hoppas att jag inte blir den ende.

Klaus Ittonen,

Tölö

ANDRA LÄSER