Kerstin Stenius, filosofie doktor i socialt arbete och forskare vid Institutet för hälsa och välfärd i Finland samt Stockholms universitet ser brister i vården och behandlingen av de som har problem med alkohol och droger.
– Tillgängligheten till specialiserad vård och behandling för de som har problem är otillräcklig i Finland trots att det är lagstadgat att kommunen är skyldig att erbjuda vård och behandling enligt behov. Skillnaderna är stora beroende på var man befinner sig i landet. I Helsingforsregionen är utbudet av vård och behandling relativt stort medan det på mindre orter är sämre ställt. Dessvärre fungerar vården och behandlingen väldigt ojämnt för de som har problem och deras anhöriga.
Enligt Stenius skulle de viktigaste åtgärderna vara att öka beredskapen i alla delar av social- och hälsovården. Stöd, råd och hänvisningar till experthjälp borde erbjudas åt personer med problematiskt bruk av alkohol eller droger. För det krävs utbildning, tid och personalresurser.
– Läkare och sjukpersonal på vårdcentraler och i företagshälsovården har en nyckelroll. Det finns föreskrifter hur läkare ska behandla problem med alkohol och droger, men för många läkare är det en svår uppgift. En del läkare vill inte diskutera ett problem som upplevs som skamfyllt. Det finns inte heller några lätta medicinska ingrepp att erbjuda. Tidsbrist är ett ytterligare problem.
– Många personer med alkohol- eller drogproblem har också psykiska problem. Psykiatrin borde ha större beredskap att behandla samtidiga problem. Akutvården är ett ställe där många personer med alkohol- eller drogproblem hamnar efter olyckor eller obehandlade infektioner. För ofta skrivs de ut för snabbt utan att man tagit itu med alkoholen eller narkotikan. I Norge finns goda erfarenheter av personal på akutvården som informerar om vart personen kan vända sig för vård och behandling av de bakomliggande problemen.
Fattigvård
Kerstin Stenius påpekar att vården och behandlingen av missbrukare i Finland och Sverige av tradition har koncentrerat sig på de som förorsakar ekonomiska belastningar för samhället.
– Vården och behandlingen av missbrukare var från början förknippad med fattigvård och då blev de stigmatiserade. När A-klinikerna kom in i bilden introducerade de anonym vård och behandling, utan tvång, med psykoterapeutisk kompetens. Historiskt har A-klinikstiftelsen och de kommunala A-klinikerna gjort en viktig insats genom att göra vården och behandlingen mer godkänd för alla.
Kerstin Stenius har forskat i privatiseringen i Sverige där marknadstänkandet inom vården och behandlingen funnits längre än i Finland.
– I finsk och svensk vård och behandling har föreningar och stiftelser alltid varit oerhört viktiga. Det nya i Sverige, som kom när man började betrakta vården och behandlingen som en marknad är aktiebolagen, som har ökat dramatiskt. Den tredje sektorns och frivilliga organisationernas alternativ har så gott som försvunnit i Sverige. Det minskar alternativen. Kommunernas ideologier har prioriterat aktiebolagsformen som upplevs som effektivare och av högre kvalitet. Det finns dock inga studier som säger att det privata är bättre än det offentliga – det är förstås svårt att jämföra eftersom det handlar om olika grupper av vårdade. Det vi vet är att kostnaderna för vården och behandlingen i Sverige inte sjunkit genom den ökade privatiseringen.
Enligt Stenius leder marknadsmodeller och bolagisering till många problem. I vården och behandlingen av personer med problem med alkohol och droger borde samarbete, inte konkurrens, vara en grundläggande princip. Upphandlingsprocesserna med korta kontrakt kan minska kontinuiteten. Kontrakten är juridiskt komplicerade vilket gynnar de stora företagen. Offentlig vård och behandling borde inte vara konkurrensutsatt – det offentliga måste ju garantera att det finns lagstadgad vård och behandling.
12-stegsmodellen används i många länder som behandling för personer med alkohol- och drogproblem. 12-stegsmodellen har definierat problemen som en sjukdom och man drar ofta paralleller med diabetes. Det finns mer 12-stegsbehandling i Sverige – förmodligen har varje svensk kommun ett sådant alternativ på sin behandlingslista. AA har däremot varit starkare i Finland och är det fortfarande.
– En behandlingsmodell fungerar dock inte för alla. Varje AA-grupp har också sin karaktär. Jag tycker inte att man ska se en motsättning mellan A-kliniken och 12-stegsmodellen. Utmaningar för kommunen är att kunna erbjuda tillräckligt många alternativ och utgå ifrån individens behov. Det är väldigt viktigt med ett samarbete mellan socialtjänsten, allmänna hälsovården och psykiatrin.
För en del människor är problembruket en genetisk komponent, men många får problem för att drickandet blir en vana som är svår att bryta. Det är bara att konstatera att man inte kan vårda bort alla alkoholproblem, så länge alkoholen finns i samhället. Stenius tycker att vården och behandlingen har en mer liberal ideologi i Finland än i Sverige. I Finland poängteras patientens motivation ännu mera och att vården och behandlingen ska vara frivillig.
– I Sverige finns ett större inslag av kontroll och det finns till exempel tvångsvård av missbrukare. I Sverige vårdas årligen 1 000 personer mot sin vilja upp till 6 månader. Men det finns också mer vårdresurser och en större ambition från samhällets sida att vara omvårdande.
Stenius förhåller sig kritiskt till social- och hälsovårdsreformen.
– Ett av social- och hälsovårdsreformens mål är att minska på klyftorna i vården och behandlingen. Det är en bra ambition, men jag är inte säker på att den kommer att uppnås. Jag är kritisk mot att reformen gör vården och behandlingen till en marknad. Jag är illa rädd för integreringen mellan olika vård- och behandlingsformer inte kommer att fungera. Specialistkompetensen blir mer centraliserad. Det kommer att krävas mer remisser än nu. Nu har kommunerna ansvar för förebyggande arbete, vård och behandling – i fortsättningen ligger ansvaret på landskapsnivå, säger Stenius.
