Känner du igen varningstecknen? Drunkning är i verkligheten inte alls som på film

Den femåriga pojken plaskar runt i bassängen, gör volter under vattnet och rör sig fram och tillbaka. På en armlängds avstånd simmar andra simhallsbesökare obekymrat runt. Först när pojkens febrila rörelser upphört och han med huvudet under vattenytan flyter rakt på en kvinna, märker de vad som sker – han drunknar!

Filmklippet från en övervakningskamera i en helsingforsisk simhall spreds som en löpeld på sociala medier för en månad sedan. Pojken klarade sig otroligt nog med livet i behåll, men videon visar med all tydlighet hur dåliga vi är på att känna igen drunkningsdöden. Många drunkningsoffer har mött sin död i all tysthet bara någon meter från en annan människa som helt enkelt inte förstått vad det är som pågår.

– Den som håller på att drunkna använder all sin energi till att försöka få huvudet ovanför ytan. Eftersom offret är i panik är rörelserna ryckiga, man talar ofta om att offret ser ut att försöka klättra uppför en stege men bara stundvis lyckas få huvudet ovan ytan, precis som pojken gör i videon, säger Kristiina Heinonen, verksamhetsledare på Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund rf.

Hon rekommenderar att prata med den som simmar eller leker i vattnet.

– Ropa helt enkelt personens namn och fråga om allt är okej. Om personen plaskar runt men inte förmår svara ska man inte vänta en sekund. Agera genast, säger hon.

Andra varningstecken är att offret har huvudet under ytan men ansiktet och munnen uppåt, att blicken är glasartad, att personen inte är i vanligt horisontalt simläge och att plaskandet inte är normala simrörelser. När offret drabbas av panik kan normala simkunskaper helt slås ur spel. I stället uppstår de tidigare nämnda "klättrande" uppåtrörelserna.

Offret kan också hålla på att kvävas på grund av att kroppen reflexmässigt lagt lock på struphuvudet, vilket kan ske om man plötsligt hamnar i vattnet. Struphuvudet stängs för att vatten inte ska hamna i lungorna, men förhindrar samtidigt andningen. Själva drunkningen infaller först när personen andas in vatten men det kan ske först efter att personen blivit medvetslös, säger Heinonen.

– Ibland är inandningen helt automatisk och ofrivillig. En person som plötsligt hamnat i kallt vatten kan på grund av kölden ta ett snabbt och djupt ofrivilligt andetag under vattnet och sedan råka i panik.

Att försöka rädda en drunknande kan vara mycket farligt. I nästan inga situationer rekommenderar Heinonen att man ensam ger sig ut på en räddningsoperation.

– Det kan sluta med två offer. Den som håller på att drunkna agerar i panik och drar ner sin räddare under vattnet i ett desperat försök att nå ytan. Bestämmer man sig trots allt för att simma ut ska man ta med sig något som flyter eller – om inget annat står till buds – en handduk att kasta till offret på tryggt avstånd.

I första hand rekommenderar hon ändå att kasta ett flytetyg åt offret från stranden eller båten.

– Världens enklaste räddningsverktyg är en tom vattenkanister eller annan behållare av plast som man knyter fast ett snöre i och har på stranden. Om nöden är framme och man inte har någon kanister funkar en flytväst, en hink, eller vad som helst som flyter.

– Oftast är det riskbedömningsförmågan som sviker. Man simmar längre ut än man brukar eller låter bli att sätta på sig flytvästen. Man kan också missbedöma sin fysiska förmåga. Den som druckit har inte nödvändigtvis sin normala motorik och blir snabbare andfådd.

Enligt Heinonen finns det en förebyggande åtgärd som står över alla andra – flytvästen.

– Åtta av tio drunkningsoffer hade kunnat räddas av en flytväst. Dess oerhörda livräddningsförmåga kan inte nog understrykas. Tänk aldrig att "den här vägen är ju så kort" eller "här har jag ju åkt tusen gånger förut". Är olyckan framme hinner du inte klä på dig en flytväst. Väldigt, väldigt många drunkningsolyckor sker i bekanta vatten, en stenkast från stranden och från en båt som man åkt i tusen gånger förut. Använd flytväst.