Kulturåret som inte blev

Pandemin har fått mig att inse vikten av kulturupplevelser som jag tidigare tagit för givet. Detta tänker jag inte minst på nu när festivalsommaren egentligen skulle ha dragit i gång.

Coronaepidemin
Premium
KrönikaAnna Lillkung
04.07.2021 10:00
Det är en av de där otroliga augustinätterna när det börjat bli mörkt men fortfarande är varmt. Ljussättningen på Flowfestivalens stora scen lyser upp hela området. Jag står intill ett av de stora öltälten när Kendrick Lamar avslutar sin spelning: ”This maybe the night that my dreams might let me know. All the stars are closer. All the stars are closer…”
Jag upplever någon form av eufori – en glädje över att ha fått bevittna Lana del Rey och Patti Smith dagarna innan, en lättnad över att snart få sova ordentligt en natt och en förväntan på nästa års artister.
Tre år senare återskapar jag konserten i mitt huvud medan jag ligger hemma i soffan med hörlurarna på. Jag har inte varit på en festival sedan den där kvällen 2018. Och det är uppenbart att mitt musikintresse – och mitt allmänna mående – fått lida.

ANDRA LÄSER

Senast publicerat