Barnen växer inte nödvändigtvis upp till ett samhälle där man skakar hand för att hälsa i dag. Digitaliseringen och sociala medier förändrar också hur vi kommunicerar med varandra.
Det är inte egentligen någon ny funktion alls, kommunikationsknepet "fake typing” (alltså att låtsasskriva) har förekommit på sociala mediet Snapchat sedan 2018. Men Victoria Richards, redaktör vid brittiska tidningen The Independent, uppmärksammade fenomenet på Twitter tidigare i december och skrev att:
"Jag snackade om dejtande med en 22-åring i dag. Hon berättade att Snapchat meddelar en om någon 'skriver' något, också när de inte skickar i väg meddelandet. Så nu kan folk 'skriva' för att visa att de tänker på dig, och du kan 'skriva' tillbaka… utan att någon säger ett enda ord.”
Också på andra appar såsom Messenger, Whatsapp och Signal ser man i realtid när någon håller på att skriva ett meddelande till en.
– Man kan ju använda funktionen på många olika sätt, också rent manipulativt genom att hålla någon på halster och leka med personens känslor. Det är inte nödvändigtvis en positiv signal, säger kommunikationsexperten Sanna-Maria Sarelius som är vd på Å Communications i Åbo.
Några kreativa kommunikationsstrategier på sociala medier:
"Deep like”: Att skrolla långt ner i någons Instagramflöde och gilla en eller flera bilder för att göra en tydlig markering att man verkligen är intresserad av någon.
"Ghosting": Att i stället för att göra slut med någon plötsligt bara sluta höra av sig eller svara.
"Slow fade": Att distansera sig från någon genom att svara på meddelanden med en gradvis allt större fördröjning.
"Breadcrumbing”: Att flirta med en genom att lämna små sporadiska meddelanden eller interaktioner på sociala medier.
Och slutligen den gamla klassiska "Puffen": Innan 2011 kunde man “puffa” andra på Facebook. "Puffen" började användas som en non-verbal flirt. En person kunde få en notifikation om att någon hade "puffat en".
Behov av "riktig kommunikation"
Sarelius är inte relationsrådgivare, men tänker gärna högt kring "fake typing” ur ett bredare perspektiv.
– Våra sätt att kommunicera förändras hela tiden. Samtidigt som den teknologiska utvecklingen har gjort det lättare för oss att kommunicera tror jag att tröskeln för att säga saker rakt ut har blivit högre.
Innan telefonerna fanns kommunicerade vi uteslutande ansikte mot ansikte. Sedan kom telefonerna och vi kunde börja ringa till varandra, tills mobiltelefonerna kom och det blev smidigast att skicka meddelanden. Från textmeddelanden har vi gått vidare till olika plattformar där vi inte alltid behöver kommunicera med ord – nu finns emojier och memes.
Kommunikationsexperten Sanna-Maria Sarelius fascineras av hur grundläggande människans behov av bekräftelse och mänsklig interaktion är.
– Även innan vi hade smarttelefoner och sociala medier var det ett minfält att börja dejta någon. Man känner inte varandra, man vet inte vad man kan säga och man vet inte om den andra har samma känslor som man själv har.
Men när relationen fördjupas blir också kommunikationen bättre, tänker Sarelius.
– Behovet av så att säga "riktig kommunikation" blir viktigt när relationen fördjupas. Man kan ju inte hålla på hur länge som helst med "fake typing".
Rädslan att bli avvisad
Vad är det hos oss människor som gör att vi börjar hitta på mer eller mindre kreativa sätt att undvika att behöva säga saker åt varandra?
– När det gäller flirtande tror jag det handlar om den eviga rädslan att bli avvisad. "Likes" och liknande funktioner matar våra behov att bli bekräftade, och det behovet är som störst när man har känslor för en annan person.
Är du orolig över vad som händer med vår kommunikation under coronapandemin och den teknologiska utvecklingen?
– Jag tänker att det som gör oss till människor är vår kommunikation, både i talad och i skriven form.
– Men jag är så pass gammalmodig att jag tänker att vår kommunikation nog inte skulle bli sämre om mobiltelefonerna skulle försvinna. Det gäller både kompis- och parrelationer. Coronapandemin har visat hur viktigt det är för oss människor att träffas, umgås och verkligen ha varandra, säger Sarelius.
