En förbluffande prestation

Konstakademins pris instiftades år 2013 och tilldelades då till videokonstnären Tuomas A. Laitinen, vars utställning visades på Emma vintern 2014–15. I Laitinens utställning var pressen av att skapa en stor museiutställning med nya verk påtaglig. Utställningen Fundamental Matter var en ambitiös konceptuell helhet, men överraskade i sin njugghet: utställningsutrymmet kändes för stort och ensligt. I Camilla Vuorenmaas fall är läget det motsatta. Tidspressen har inspirerat Vuorenmaa till en rasande produktivitet, och resultatet är en maffig helhet som spretar åt alla håll och kanter och som knappt kan hålla sig i skinnet.

Vuorenmaa arbetar i sina verk med trä och texturer. Träpaneler bearbetas med verktyg och målas: resultatet är expressiva och energiska verk i vilka det de utskurna och borthackade bitarna i träytan är som vilda penseldrag. I Vuorenmaas föregående soloutställning i huvudstadstrakten hösten 2014 på Galleri Katariina var de dominerande färgerna ljusa pasteller, men i Havet skiljer oss åt är färgerna starkare och vildare.

Utställningens styrka och svaghet är den otroliga mångfalden i Vuorenmaas verk. Man möter isländska fiskare, boxare, får, fiskar, arbetare, döden och bibliska scener. Förutom de kännetecknande verken på träpaneler har Vuorenmaa också utfört väggmålningar. I ett svart mörkt rum möter man Nattskift, en arbetarklasskildring i neonfärg som sakta växer fram ut mörkret i skenet av några uv-lampor.

Arbetarklassen och fysiskt arbete är utställningens tyngst vägande tema. I verken med boxare skapar Vuorenmaa muskler och senighet med snitt i träytan, medan färgerna målar fram slagen och atmosfären. Något verk glittrar lite, ett annat kombinerar bearbetat trä med noga målade mönster. Att svänga runt ett av utrymmets hörn innebär överraskningar: från boxare till vackert utförda själfulla får och från porträtt till mexikanskt Dia de Muertos-skelett intill Judith som håller Holofernes avhuggna huvud.

Här och där använder sig Vuorenmaa också av de pastellfärger som dominerade utställningen på Galleri Katariina. Användningen är mästerlig, och det är i färgkombinationer och -lager som det underbara i Vuorenmaas verk finns. Det går att betrakta dem, iaktta, njuta. Verken med boxare, som Övning 2, hör till de mest överraskande i sin förmåga att måla upp rörelse i tungt utmejslade verk. Det är definitivt en värdig vinnare som tilldelats konstakademins pris.