Läkare kan inte samtidigt vara helare och bödel

Eutanasi får varken bli en samhällsservice eller ett billigt alternativ till vidareutveckling av sjukvården och optimal terminalvård.

Stefan Wallin har tillsammans med 24 andra riksdagsledamöter ställt ett skriftligt spörsmål med frågan om regeringen har för avsikt att anpassa lagstiftningen så att den möjliggör aktiv dödshjälp i Finland. Avsikten är att väcka en bred samhällelig debatt, eftersom en allt större del av befolkningen (år 2013 74 procent, och 85 procent enligt Anja Terkamo-Moisios färska avhandling i vårdvetenskap) stöder legalisering av eutanasi. Av sjukskötarna stöder 74 procent eutanasi. Också läkarkåren (46 procent år 2013) ställer sig positivare till eutanasi än för tio år sedan (29 procent).
I de europeiska länderna är eutanasi tillåten i Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Finlands läkarförbund är mot godkännande av eutanasi, och förblir det också förhoppningsvis. De flesta läkare (80 procent) undanber sig att själva behöva utföra eutanasi.
För mig personligen är frågan odiskutabel, och blotta tanken på den gör mig närapå illamående. En läkares uppgift är enligt den ed han eller hon avlägger vid legitimeringen att bota patienter, lindra deras plågor och stöda dem. Rättesnöret är vördnaden för livet och "primum non nocere" (huvudsaken är att inte skada). Hippokrates ed preciserade: "Jag skall icke ge någon gift om man ber mig därom". Också det femte budordet slår fast: Du skall inte dräpa.
Läkaretiken kan sålunda inte godkänna att läkaren samtidigt vore helare och bödel. Legaliserad eutanasi vore detsamma som att legalisera samhälleligt mord, eftersom definitionen på mord är "uppsåtligt dödande av en annan människa". En yrkeskår, vars uppgift är den diametralt motsatta, kan inte utföra ett dylikt dåd. En legitimerad läkare kan inte bli en legitimerad mördare.
Den enda metoden som enligt min mening är acceptabel i fråga om dödshjälp är assisterat självmord. Då är människan själv aktiv och utför den till döden ledande handlingen, medan den dödande substansen enbart ställs till hennes eller hans förfogande. Också assisterat självmord är tillåtet i de ovannämnda länderna, samt i Schweiz. I Finland är det inte uttryckligen förbjudet, men det är en tolkningsfråga om strafflagens kapitel om brott mot liv och hälsa kan anses indirekt förbjuda det. I varje fall skulle en läkare, som ordinerar ett läkemedel i en dödande dos göra sig skyldig till brott mot läkemedelslagen.
Ett specialstadgande om delaktighet i självmord fanns med i alla regeringspropositioner på 1960-talet, men riksdagen strök det. Det vore skäl att utreda om assisterat självmord enligt schweizisk modell, integrerat i den kommunala sjukvården, vore en framkomlig väg i dödshjälpsfrågan. Avskedstagandet av livet kunde då ske på ett värdigt, medmänskligt sätt, gärna i närvaro av familjen och goda vänner. Det skulle tillgodose självbestämmanderätten över det egna livet. Den rätten utsträcker sig inte till rätten att fordra att någon annan skall ta ens liv, såsom fallet vore i eutanasi. Självmordsförsök har aldrig varit straffbart, medan mord alltid har varit det. Eutanasi vore legaliserat mord, hur man än skulle försöka omskriva det.
För de flesta människor beror förespråkandet av eutanasi på rädslan för svåra smärtor och lidande i livets slutskede. Därför bör man kunna garantera god terminalvård och långtgående smärtfrihet speciellt då botande terapi inte längre finns att tillgå. På varje sjukhus borde det finnas ett smärtteam, lett av en på området specialiserad läkare. Det kunde konsulteras också av den öppna våden. Det skulle ge visshet och trygghet både åt patienterna och personalen att optimal smärtlindring alltid kan ges. Var och ens rätt att få dö en naturlig död och förvägra livsförlängande medicinska åtgärder måste också alltid respekteras.
Eutanasi får varken bli en samhällsservice eller ett billigt alternativ till vidareutveckling av sjukvården och optimal terminalvård. Beslut om eutanasi får inte heller fattas av politiker på basen av onyanserade gallupar eller trender, utan på ett ansvarsfullt och grundligt genomtänkt sätt.

Alexander van Assendelft

lungläkare, Kotka

ANDRA LÄSER