Forskare: Fler borde förstå att gratistjänster på webben inte är gratis

I Finland kan vi bli bättre på att diskutera motiven till ökad digital övervakning. Syftet med övervakning är inte alls alltid att öka säkerheten, säger forskaren Minna Tiainen. I sin doktorsavhandling analyserar Tiainen den finländska underrättelsedebatten i spåren av Edward Snowdens avslöjanden.

Forskaren Minna Tiainen undersöker hur ökad digital övervakning i Finland motiveras och vilka aspekter kritiken lyfter fram. Tiainen jobbar själv som journalist på nyhetsbyrån STT som bisyssla och har tidigare bland annat jobbat på Helsingin Sanomat.
Våra digitala fotspår, alltså det vi gör på webben, målar detaljerade bilder av oss, påminner forskaren Minna Tiainen vid Jyväskylä universitet. Dessa data är hett eftertraktade bland annonsörer, och ställvis också hos myndigheterna.
– Vi borde alla bli mer medvetna om att många gratistjänster på webben inte alls är gratis. I praktiken betalar vi med våra personliga data. Få av oss har en uppfattning om hur våra uppgifter används. Ämnet förbigås lätt i den offentliga debatten, säger Tiainen.
I sin doktorsavhandling Justifying and challenging digital surveillance after the Snowden revelations: an analysis of media and political debates in Finland analyserar Tiainen den underrättelsedebatt som fördes i Finland under åren efter den tidigare CIA-anställda Edward Snowdens massiva avslöjanden om den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s övervakning av data- och teletrafik runtom i världen.
Av Snowdens dokument framgick att NSA haft tillgång till flera företags servrar, däribland Googles, Facebooks, Apples och Microsofts.

Säkerhet mot integritet

Tiainen fokuserar på diskussionen i Helsingin Sanomat som följde på Snowdens avslöjanden. Hon granskar också det betänkande som publicerades av arbetsgruppen som beredde den nya lagstiftningen kring underrättelseverksamhet i Finland 2015. Underrättelselagarna godkändes i riksdagen på våren 2019, med målet att effektivare ingripa i exempelvis cyberspionage.
Tiainen kommer fram till att debatten i Finland i hög grad följde samma spår som i andra länder.
– Övervakning försvaras med säkerhetsaspekter, medan kritiken tar upp hotet mot individens integritetsskydd. Båda sidor motiverar sin ståndpunkt med behovet av att värna om det demokratiska samhället, säger Tiainen.
I mediematerialet dominerade enligt Tiainen den kritiska synvinkeln.
– Den finländska Snowden-diskussionen utgår från en situation där avslöjandena inte gäller de finländska myndigheternas verksamhet, utan avlägsna aktörer. I det avseendet har den finländska nyhetsbevakningen ganska ledigt kunnat ställa sig kritisk. Starka nationella intressen som förespråkar ökat spionage har inte funnits med i bilden, säger Tiainen.
Edward Snowden, 37, är världens sannolikt mest kände visselblåsare. 2013 läckte han dokument om USA:s massövervakning av internet och telefoni. I dag lever Snowden i exil i Ryssland, men i augusti tolkades president Donald Trumps uttalanden om Snowden som om Trump öppnar för en benådning.
I HS fokuserade kritiken enligt Tiainen främst på de potentiella negativa följderna av ökad övervakning ur människorättsperspektiv. Däremot ifrågasattes syftet med övervakningen mer sällan.
– Det är såtillvida intressant att Snowden-dokumenten uttryckligen visade att övervakning upprepade gånger utövats också på helt andra grunder än säkerhet: för att skaffa politiska och ekonomiska fördelar, säger Tiainen.
– Man talar alltså gärna om att det måste finnas en balans mellan säkerhet och integritet, men hos oss tar man kanske inte alltid i beaktande att säkerhet inte nödvändigtvis är utgångspunkten för all övervakning.

Är vi alltså för blåögda i Finland?

– Jag skulle inte säga det, snarare har ämnet så många dimensioner att det är svårt att inkludera allt i en debatt. Men det är bra att beakta att övervakning också utövas utifrån diskutabla motiv.

Cyberhot

I bilagorna till betänkandet om de nya underrättelselagarna 2015, där behovet av ökad spaningsverksamhet utreddes, framkommer enligt Tiainen en viss kritik mot de ekonomiska konsekvenserna av utökade spaningsbefogenheter. Också medborgarrättsaspekter och de nya befogenheternas effektivitet dryftas.
– Rapporten utvärderar vilka underrättelsebefogenheter Finland saknar, och argumenterar för att till viss del utöka befogenheterna för att bättre bekämpa cyberhot. Däremot tar man knappt alls – åtminstone inte i den skriftliga rapporten – ställning till den globala kritik som Snowdens avslöjanden gav upphov till. Perspektivet som försvarar utökad övervakning ger sig inte så gärna in i en dialog med kritiska röster.

Varför inte det?

– Det har jag inte forskat i, men generellt är det svårare att motivera utökade befogenheter mot bakgrunden av en global underrättelsekris som den som Snowden satte i gång. Det är lättare att utgå från vilka befogenheter andra har som Finland saknar. Men samtidigt vill jag under inga omständigheter jämföra den finländska underrättelseverksamheten med till exempel den brittiska.

Innehåller din forskning lärdomar för den vanliga webbanvändaren?

– Snarast att man gärna ska vara medveten om att allt man gör på webben lämnar spår. Det finns också alternativ till Google och Whatsapp, om man vill leva ett lite mindre öppet liv.

Minna Tiainen disputerar vid Jyväskylä universitet den 5 september klockan 12. Institutionen för språk- och kommunikationsvetenskaper.

Underrättelselagarna

På våren 2019 godkände riksdagen de nya lagarna om civil och militär underrättelseverksamhet.
Lagarna innebär att Skyddspolisen och försvarsmakten får större övervakningsbefogenheter vid allvarliga hot mot den nationella säkerheten, som terrorism, främmande staters spionage mot Finland eller attacker mot kritisk infrastruktur.
Också befogenheterna att idka underrättelseverksamhet utomlands ökar.
Förändringarna betyder till exempel att Skyddspolisen får möjlighet till platsspecifik underrättelseinhämtning, att kopiera meddelanden och att övervaka internettrafiken över gränserna.
För gemene man kommer det knappast att märkas.
Källa: HBL-arkiv

ANDRA LÄSER