En byggstil som gör oss medborgare rasande – finländsk nollarkitektur

Riv flera hemska 70-talshus och bygg i stället upp de vackra som revs ur vägen för dem, till exempel Waldemar Aspelins jugendpärla "Sibbo kyrka" i Tölö, skriver Tapani Ritamäki.

Så här såg det ut, "Sibbo kyrka" som låg i korsningen av Mannerheimvägen och Hummelgatan. Byggnaden revs 1978.
Allt var sämre förr, brukar poeten Claes Andersson säga, och har nästan rätt. Bara arkitekturen var bättre förr och därför borde Sibbo kyrka byggas upp på nytt.
Sibbo kyrka låg inte i Sibbo och var ingen kyrka utan ett stiligt jugendhus, ritat av Waldemar Aspelin, intill spårvagnshallarna i Tölö. Namnet kom av att huset hade ett vackert torn – som på en kyrka – och var bebott av spårvagnsförare av vilka många var finlandssvenskar från Sibbo. Huset blev färdigt 1905 och tittar man på gamla foton kan man inte annat än gråta, en diamant slängdes bort och ersattes 1978 av en meningslös grå betonglåda ritad av Matti Hakala.
Innergården av det stiliga jugendhuset, ritat av Waldemar Aspelin.
Lådan står helt skamlöst där fortfarande. En representant för en byggstil som gör oss medborgare rasande – finländsk nollarkitektur. Jag frågade av pur nyfikenhet för en tid sen två erkända arkitekter hur de ser på byggnaden och båda svarade: ”Värdelös.”
Observanta helsingforsbor har kunnat lägga märke till att många 70- och 80-talsmisstag på senare år har rivits eller byggts om och fått nya fasader, i samtliga fall mer lyckade än de ursprungliga. Exempel finns bland annat på Gräsviksgatan och Sandviksgatan i Kampen och på Skatudden.
Eftersom spårvagnsområdet ska saneras tycker jag att Helsingfors ska våga ta steget och återuppföra jugendhuset och reclaima dess namn. Några arkitekter kommer att bli förtvivlade och tala om förfalskning. Dem kan man lugna med beskedet att återuppståndelse av prefunkishus blir såpass kostsamt att det alltid kommer att handla om enstaka byggnader. Lådkramarna kommer att ha tillräckligt mycket att krama, och Aarno Ruusuvuoris betongbrutalism kommer ingen att ge sig på.
Sibbo kyrka har ett speciellt värde för mig eftersom jag för fyrtio år sedan försökte rädda huset genom att samla in namn mot rivningen. Jag minns att det var lätt, alla ville skriva på (till ingen nytta). Nu är det dags för en ny namninsamling för ett återuppbyggt jugendhus med tjänstebostäder till dagens spårvagnsförare. Spåran finns ju kvar och upplever rättvist en ekologisk statushöjning liksom andra elfordon.
Heimolahuset låg på det som i dag är Universitetsgatan 5. Det stod klart 1910 och var ritat av Onni Tarjanne. Finlands riksdag samlades i huset 1911-1930. Huset revs 1969.
Helsingfors vill sticka ut, låt Helsingfors då bli första stad i världen att göra arkitektonisk bot. Vi reparerar våra hemskaste misstag-kampanjen: Efter Sibbo kyrka återuppförs Heimola, huset på Universitetsgatan där självständigheten en gång proklamerades, men som det moderna Finland utan sinne ens för den traditionen kallt rev ner.
Så här gör vi: borgmästaren Jan Vapaavuori utser en arbetsgrupp bestående av stadsplanerare och arkitekturhistoriker som avgör vilka misstag som först åtgärdas med frikostigt stöd av skattemedel från staden och staten, plus privata pengar. Värnpliktiga går omkring med bössor och krigsveteraninsamlingen är kompletterad med en husveteraninsamling. Lucia ackompanjerad av Andersson sjunger hjärtskärande vackert Hectors Asfalttiprinssi: ”Luona Sipoon kirkon seison ja katsomaan jäin…”
ANDRA LÄSER