Christoffer Taxell hotade krossa Sinikka Mönkäre

"Jag kommer att krossa inte bara dig utan också dina tjänstemäns karriärer!"Med de orden lämnar Christoffer Taxell handels- och industriminister Sinikka Mönkäres (SDP) arbetsrum våren 2002. Han är rasande på Mönkäre som håller fast vid att sälja Partek till Kone.

Ödesdag. Den 20 maj informerar Parteks koncernchef Christoffer Taxell att bolaget motsätter sig Kones erbjudande då den föreslagna köpesumman om 747 miljoner euro är alldeles för liten.

Sinikka Mönkäres version av Partekaffären framgår av hennes memoarbok Orpotytöstä ministeriksi (Föräldralös flicka blev minister) som utkommer i dag. Boken är skriven av Patrik Pehkonen.

Socialdemokraten Mönkäre var kanske rätt anonym som minister, men hennes meriter från statsrådet är imponerande.

Ingen kvinna har varit minister lika länge som hon, 3 817 dagar i tre olika regeringar. Först social- och hälsovårdsminister i Lipponens första regering 1995–1999 och åter i Vanhanens regering 2003–2005. I Lipponens andra regering 1999–2003 inledde hon som arbetsminister, men bytte snabbt till handels- och industriministeriet.

Och i den rollen kom hon att ansvara för att Partek gled Christoffer Taxell ur händerna. Bakgrunden var att staten ägde 30,2 procent av företaget efter fusionen med Sisu.

Sinikka Mönkäre berättar att statens representant i Parteks styrelse hade förkastat en planerad samgång med Stig Gustavsons Konecranes som ofördelaktig. Men något intresse av att äga Partek hade staten inte.

När Kones starke man Antti Herlin därför gav ett anbud på statens aktier i Partek förde Mönkäre saken till regeringen. Statsminister Paavo Lipponen (SDP) uppmanade henne att informera Taxell om sakens nya vändning.

"För Taxell kom Herlins bud som en chock. Han marscherade snabbt upp och förklarade att han har ett bättre anbud som staten borde anta."

Taxells förslag gick ut på att fusionera Partek med Wärtsilä och dessutom låta staten få lösa in Fiskars. Den ekvationen hade varit möjlig eftersom släkten Ehrnrooth som var storägare i både Wärtsilä och Fiskars var med på noterna.

Åter ansåg tjänstemännen att Taxells bud var klart mycket sämre än Herlins.

"På det svarade Taxell att staten betalade ett betydande överpris då Mandatumaffären gjordes upp med Björn Wahlroos och tyckte att affären med Ehrnrooths var lika genomförbar."

Finlandssvensk fråga

Då Mönkäre inte höll med fällde Taxell orden att han skulle krossa både Mönkäres och tjänstemännens karriärer, berättar hon.

Enligt boken var det finlandssvenska kapitalet ändå så inflytelserikt att det ekonomisk-politiska ministerutskottet ville höra Taxell ännu en gång en vecka efter att man offentliggjort planerna på att sälja statens aktier till Kone. Vid det mötet bad Taxell staten att inte sälja Partek-aktierna och försäkrade att han skulle hitta en alternativ lösning.

Enligt Mönkäre blev saken extra besvärlig för försvarsminister Jan-Erik Enestam (SFP) som berättade att han utsattes för hård påtryckning från finlandssvenskt håll.

"Enestam höll ändå med om att det lönade sig för staten att sälja Partek."

Wahlroos ingriper

Nu ingrep Björn Wahlroos. Han hade tidigare gratulerat Mönkäre till ministerutnämningen med en flaska Dom Pérignon. Nu skyndade han till Taxells försvar.

"Vad är det för dumheter du håller på med", frågade Wahlroos. "Begriper du inte att Herlin inte bara kan köpa statens aktier utan måste ge ett anbud till alla aktieägare?"

Mönkäre svarade att hon inte kan diskutera saken med Wahlroos. Det gjorde bankiren så arg att han högljutt började skälla ut ministern.

Några dagar senare kom Taxell åter på besök, nu i sällskap av Konecranes Gustavson. Herrarna gav ett nytt anbud på Partek.

Tjänstemännen på ministeriet konstaterade att anbudet åter var klart sämre än Antti Herlins.

"Taxell fortsatte att ringa upp mig dagligen, också på veckoslut, och vädjade till att vi inte skulle sälja Partek. När jag vidhöll att affären blir av skrev han brev till justitieminister Paavo Nikula och påstod att det fanns ett insiderproblem med affären. Nikula tog inte brevet på allvar, för Taxell hade inte undertecknat det", berättar Mönkäre.

När affären är klar ringer Björn Wahlroos upp på nytt.

"Jag måste medge att ni gjort ett riktigt fint arrangemang", sade Wahlroos, "jag har upprepade gånger påmint Taxell om att han måste göra någonting när firman inte alls utvecklas."

Mönkäre skriver att beskyllningarna om insideraffär senare utreddes av polis och befanns grundlösa. Minnesbilderna går Mönkäre i god för.

"Taxells agerande var så exceptionellt att jag antecknade alla fakta och datum."

Störd av kriget

Boken om Sinikka Mönkäre (född 1947) innehåller väldigt mycket mer än Partekhistorien som upptar fem sidor.

Mönkäre kommer från fattiga förhållanden, fadern återvände från kriget så störd att han efter en tid hamnade på mentalsjukhus.

Innan dess hade modern blivit gravid på nytt, men såg ingen möjlighet att försörja ytterligare ett barn. Den illegala aborten misslyckades och modern dog. Sinikka Mönkäre var två år och storebror sex då syskonen togs om hand av släktingar.

Den ambitiöse Sinikka var begåvad och fick gå i skola. Hon blev student och senare läkare och med.dr från Åbo universitet.

Hemma i Imatra lockades hon med i politiken och valdes in i riksdagen 1987. Första dagen i riksdagen frågade hon kollegan Sinikka Hurskainen som inte bara kom från samma stad utan också från samma parti om de inte kunde samarbeta.

"Jag samarbetar aldrig med dig", löd svaret. Mönkäre skulle senare märka att de största fienderna i politiken fanns i det egna partiet och av dem upphörde Hurskainen aldrig att förtala och bekämpa sin partisyster.

1987 var socialdemokraternas tunga kvinnliga politiker Tarja Halonen, Arja Alho och Liisa Jaakonsaari. Mönkäre medger att hon kände mycket lite gemenskap med trion.

Av finansministerkollegan Sauli Niinistö (Saml) har Mönkäre inte bara ljusa minnesbilder.

"Jag föredrog ett ärende men vi lyckades inte enas. Efter en stund röt Niinistö: 'Du begriper ingenting, du är riktigt dum'."

För Mönkäre kunde det vara en prövning att på möten sitta mitt emellan Niinistö och hans ministerkompis Kari Häkämies (Saml).

"En gång trodde jag att jag skulle svimma då dofterna från herrarnas nattliga utsvävningar fyllde rummet."

Mustiga detaljer. Handels- och industriminister Sinikka Mönkäre under riksdagens frågetimme omgiven av finansminister Sauli Niinistö, kulturminister Suvi Lindén och utrikesminister Erkki Tuomioja. Året var 2002 och Paavo Lipponens andra regering. Den färska memoarboken om Sinikka Mönkäre, Orpotytöstä ministeriksi (Föräldralös flicka blev minister), kryddas med många intressanta detaljer från hennes långvariga ministertid.

Inte lita på Centern

Mönkäre berömmer Paavo Lipponen på många ställen i boken. Enligt henne ledde han regeringen med fast hand, följde regeringsprogrammet målmedvetet och brydde sig om de enskilda ministrarnas välbefinnande. Han ringde regelbundet och frågade hur olika ärenden avancerade.

Allting förändrades när först Anneli Jäätteenmäki och sedan Matti Vanhanen ledde regeringen. "Med Samlingspartiet hade vi socialdemokrater haft ett korrekt förhållande. Det som överenskommits höll. Med Centern är allt annorlunda, det är ingen kliché att Centern alltid bedrar. Med Centern kunde man aldrig lita på att det vi enats om höll. De fortsatte bara att mangla saker."

Anneli Jäätteenmäkis korta tid som statsminister betraktar Mönkäre som en katastrof. Hon berättar att Jäätteenmäki inte ens behärskade mötesteknik, hon klarade inte av att utan manus försvara regeringen på riksdagens frågetimme, i EU-frågor var hon helt i det blå och när hon formulerade beslut måste JK hela tiden vara på sin vakt så att beslutens ordalydelse blev rätt.

Snabbt avsked

Sinikka Mönkäres period som minister tog slut lika plötsligt som den började. 1995 satt hon och åt sallad med en kollega och väntade på att gruppmötet i riksdagen och presentationen av SDP:s ministrar skulle inledas.

"Då ringer en sekreterare upp och frågar var jag dröjer. Jag är ju en av de blivande ministrarna. Sekreteraren bad mig kamma håret och bums komma till riksdagen. Lipponen hade bestämt att jag blir social- och hälsovårdsminister, men inte informerat mig."

Lika snabbt gick avskedet när Eero Heinäluoma blev partiordförande 2005. Plats för honom måste beredas i regeringen så någon måste flytta på sig. På ett regeringsmöte frågade Matti Vanhanen hur det blir med SDP:s ministerrotation. Mönkäre svarade att det är oklart. Då hoppade kollegan Antti Kalliomäki till och frågade "har du inte hört, det är du som ska gå?"

Sinikka Mönkäre fick av Kalliomäki veta att Heinäluoma sparkar henne, Johannes Koskinen som i samma veva också tvingades lämna regeringen var på arbetsresa i London när en journalist ringde upp honom för att få en kommentar. Koskinen var inte heller informerad.

Tillvägagångssättet var inte ovanligt för Heinäluoma, hävdar Sinikka Mönkäre.

Fotnot: Fiskars förnekade redan i maj 2002 att bolaget skulle ha diskuterat en samgång med Partek. Inte heller hade några motsvarande förhandlingar om Fiskars aktier förts, enligt bolagets börsmeddelande. Partek hade visat intresse för Fiskars aktier i Wärtsilä, men samförstånd nåddes inte, uppgav Fiskars.

Sinikka Mönkäre

Född 6 mars 1947.

Med.dr från Åbo universitet.

Riksdagsledamot 1987–1991 och 1995–2006.

Social- och hälsovårdsminister 1995–1999, 2003–2005.

Arbetsminister 1999–2000

Handels- och industriminister 2000–2003.

Vd för penningautomatföreningen RAY 2006–2012.

ANDRA LÄSER