"Längtan efter vår son är enorm" – coronaepidemin satte stopp för internationella adoptionsresor

Anna och Jarmo Juustovaara får frågan minst fem gånger per dag: "När kommer lillebror hem?". Det är femåriga Saga som väntar på att familjens minsting ska hämtas hem från barnhemmet i Bangkok.

– Ovissheten är det värsta! säger Anna Juustovaara. Det gäller både Saga och oss.

Hon visar upp några tummade fotografier på sonen som fyllde 2 år i januari. De kom på posten i början av året och visar tulting med skinande mörkt hår. Med fotot följde lite information om sonen men efter det har det varit tyst – hela våren och sommaren gick utan att Juustovaaras hörde något från barnhemmet.

Rädda barnen, organisationen som hanterar adoptionsprocessen, har inte heller haft någon ny information att komma med och glädjen var därför stor när ett brev från Thailand anlände i början av september.

– Vi fick lite nya bilder och fick veta hur lång han är och hur mycket han väger. Samtidigt kändes det extra hemskt, han kunde ju faktiskt vara här hemma hos oss i stället för där borta!

Men vi backar lite.

Det har gått fyra år sedan sydafrikanska Saga kom till familjen Juustovaara, och rätt snart bestämde sig Anna och Jarmo att de ville ge Saga ett syskon. Omständigheterna i Sydafrika, där en ny och stramare adoptionslag är under arbete, gjorde att det kändes som ett osäkert och eventuellt tidskrävande val. I stället riktade familjen blickarna mot Thailand och ansökte om att få adoptera ett barn därifrån.

Ungefär ett år in i adoptionsprocessen kom meddelandet: Sagas lillebror finns på barnhem i Bangkok.

– Det var i oktober som vi fick barnbeskedet, och vi räknade med att åka till Thailand för att hämta vår son i mars-april.

Det aktuella barnhemmet i Thailand har en adoptionsprincip enligt vilken familjen först får beskedet om barnet, varpå familjen bekräftar att man tar emot barnet. Efter det börjar den lokala byråkratins kvarnar mala, och efter barnbeskedet stålsatte sig Juustovaaras hemma i Borgå för en halvårslång väntan.

Familjens resplaner till Thailand var redan klara när coronaviruset satte stopp för allt resande, och som en direkt följd lades alla internationella adoptioner på is. Sedan dess har Juustovaaras gått som på nålar och väntat på klarsignal för att få åka till Thailand men ingenting har hänt: Anna och Jarmo väntar fortfarande på att få åka och hämta sitt barn och Saga väntar fortfarande lika ivrigt på att få träffa sin bror.

Lillebrors del av rummet är redan färdigt inrett. Sängen är på plats – prydligt bäddad – böcker och leksaker står på hyllan intill medan dockorna finns på Sagas sida av rummet. Duplo-legobitarna ligger i ingenmansland, dem ska lillebror också få leka med.

– Saga har bestämt att alla legobilar är lillebrors, säger Anna Juustovaara.

Hoppet ligger i luften. Coronaläget i Finland och i Thailand är hyfsat stabilt och thailändska myndigheter har öppnat gränserna för turister som vistas 90 dagar eller längre i landet. Vanliga turister välkomnas ändå inte, men familjen Juustovaara sätter sin förhoppning till att det inte räknas som turistande att hämta hem sitt barn från Bangkok.

Gör det inte det så börjar tålamodet vara på upphällningen och längtan oöverkomligt stor.

– Måste vi stanna 90 dagar i Thailand för att få hem vår son så är det väl det vi måste göra, säger Anna Juustovaara. Vi åker genast när det är tillåtet, men det kräver också en inbjudan från adoptionsorganisationen i Thailand.

Många tankar går till sonen och vad han eventuellt tänker. Anna Juustovaara berättar att han redan i november fick en liten bok med bilder på sin familj i Finland, och hon undrar ofta om sonen frågar efter dem eller funderar på varför de inte kommer och hämtar honom.

Samtidigt tröstar hon sig med att sonen blir väl omskött på barnhemmet, att han har fasta rutiner och kompisar att leka med.

– Men han blir äldre hela tiden. Antagligen har han lärt sig prata thai vid det här laget. Skulle han ha kommit till oss som planerat redan i våras så hade han redan kunnat prata lite svenska och finska.

Borgåfamiljen är inte den enda som hamnat i kläm på grund av coronaepidemin.

Det finns cirka femton finländska familjer som vid Rädda Barnen väntar på att få hämta hem sina barn bland annat från Bulgarien, Kina och Thailand. Väger man in andra adoptionsorganisationer i ekvationen sitter närmare trettio barn runtom i världen och väntar på att hämtas till Finland. På det kan man ännu plussa de långt fler familjer som fortfarande väntar på barnbesked.

Den prekära situationen har inte gått de politiska beslutsfattarna förbi. En grupp blivande adoptivföräldrar satte ihop en skrivelse och tog kontakt med riksdagsledamoten Saara-Sofia Sirén (Saml). Hon gjorde i början av augusti ett skriftligt spörsmål till riksdagen där adoptionsproblematiken dryftades, och krävde svar på hur de finländska myndigheterna kan jobba för att försnabba de väntande familjernas adoptionsresor.

Hon lyfte också fram FN:s barnkonvention där barnens välmåga sätts i första rummet.

Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) poängterade i sitt svar att det allra viktigaste är att adoptionsbarnen rättigheter respekteras och att de kan anlända till Finland utan att deras hälsa komprometteras under resan.

Marjo Mäenpää, chef för Rädda Barnens internationella adoptionstjänst, är beklämd.

– Det här är en jättesvår situation för familjerna som väntar på att göra sin adoptionsresa. Vi göra allt vad vi kan för att jämna väg för familjerna, och för bland annat ständiga diskussioner med våra samarbetspartner i Thailand.

Mäenpää tillägger att kontakterna med den finska adoptionsnämnden, som arbetar under tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovård Valvira, också är täta. Samma gäller topporganisationen Euroadopt som arbetar med frågorna med samtliga europeiska länder som utgångspunkt.

Cirka 300 barn enbart från Thailand beräknas i år få nya hemländer på olika håll i världen.

– Det blir färre barn som kommer hit i år på grund av coronaviruset. Tyvärr, säger Mäenpää.

Hon blir uppringd flera gånger per vecka av föräldrar som väntar på att få åka utomlands och hämta sina barn.

Ett tips hon ofta ger är att familjerna kan få diskussionsstöd genom att kontakta adoptionskurator Anja Wikstedt från föreningen Våra Gemensamma Barn. Sympati, kamratstöd och goda råd finns också att hämta adoptionsföräldrarnas diskussionsgrupper, till exempel på Facebook.

– Kontakten med andra föräldrar i samma sits är viktig, säger Marjo Mäenpää.

Hon sätter sin tillit till att också samtalen till henne ger föräldrarna hopp – också de gånger då det inte finns några glädjenyheter att dela med sig av.

Tidigare i somras hade Mäenpää ändå en del positiva svar att komma med. Filippinerna beslutade att göra ett undantag och tillåta adoptionsresenärer från utlandet.

Motsvarande ljusglimten går familjen Juustovaara i Borgå och väntar på.

– Nu hoppas vi att Thailand går samma väg och vi får resa till Bangkok och hämta hem vår son så fort som möjligt.