”Vi är bara i början av en besvärlig period”

Efter två perioder som Sveriges finansminister lämnade Anders Borg politiken 2014, när den borgerliga alliansen förlorade valet. I dag är han bland annat rådgivare åt amerikanska finansföretaget Citi och vice styrelseordförande i investmentbolaget Kinnevik. Där jobbar han framför allt med snabbväxande teknologiföretag.

– Det är en förmån att följa de här bolagen och se dynamiken i dem. Jag är på resande fot 150 dagar om året, säger han.

Mindre entusiastisk är Borg när han ser på Europas och det nordiska välfärdssamhällets framtid.

– Jag tror att vi har ett par tuffa decennier framför oss, säger Borg, som i dagarna medverkat vid European business leaders convent i Helsingfors.

Orsakerna till Borgs pessimism är flera. Konkurrensen från omvärlden lär inte minska, snarare tvärtom, när ytterligare en eller två miljarder människor framför allt i Asien går in på världsmarknaden.

– Det som skett i Kina håller nu på att hända i Indien. Vi ska inte tro att vi har passerat den jobbiga perioden.

Samtidigt skakas många branscher av digitaliseringen och robotiseringen. Att jobb försvinner och reallöneökningarna har varit dåliga ger upphov till mycket missnöje. Och här finns inga enkla lösningar, säger Borg.

– Det är enkelt att säga att man ska utbilda sig mera, men i praktiken är det inte alla som har viljan och förmågan att tillägna sig den kunskap som behövs.

För den nordiska välfärdsstaten är det stora problemet att den nya tekniken och nya sätt att jobba hotar att undergräva skattebaserna. Den nordiska modellen med relativt höga skatter och bra offentlig service bygger på att i princip alla arbetar. I dag har allt fler temporära arbetskontrakt eller jobbar som egenföretagare i det som kallas gig-ekonomi eller hybridiserad arbetsmarknad.

– Detta i kombination med robotisering och digitalisering gör att skatteintäkterna långsiktigt hotar bli mindre och då behöver vi hitta nya sätt att ta in skatter. För de nordiska modellerna är det här den största utmaningen vi mött.

– Nej, säger Borg.

– Man kan inte varaktigt försörja människor utanför arbetsmarknaden, utan måste hitta en plats där de kan jobba. Och acceptera att man kanske måste utbilda sig flera gånger i livet.

De nordiska samhällenas styrka är dock enligt Borg att så hög andel kvinnor är ute i arbetslivet och att äldre i allt större utsträckning fortsätter att jobba.

Trots att flyktingströmmarna till Europa har dämpats sedan 2015 säger Borg att vi också här bara befinner oss i början av en besvärlig period. Han befarar ett par decennier med ökade spänningar i Europa.

– Det ser ut som om vi håller på att få bukt med IS, men både i Mellanöstern och i Nordafrika finns många unga som har dåliga utsikter att skapa ett bra liv på hemmaplan. Då måste vi antingen hjälpa dem att stanna kvar genom att bidra till säkerhet och utveckling där. Eller så måste vi kontinuerligt stoppa båtar i Medelhavet och återföra människor. Att Europa ska börja dela på stora migrationsströmmar tror jag inte är politiskt realistiskt. Eftersom man inte kan kontrollera Medelhavet måste vi jobba för stabilitet i Nordafrika och Mellanöstern. Men det är ett komplicerat arbete och tar lång tid.

För EU efter brexit spår Borg inte heller någon lätt framtid. Han är skeptisk mot EU-kommissionens förslag om ett europeiskt finansministerium och mer gemensam finanspolitik. Han är rädd att det uppstår en eurozon som accelererar framåt, medan en rad andra länder står vid sidan om, vilket kan ge upphov till nya spänningar.

– Det är inte realistiskt att Sverige går med i euron inom någon överskådlig tid, inte Danmark och Polen heller. Vi kommer att ha en permanent situation där ett antal länder står utanför. Då borde det ligga i Finlands och Tysklands och hela den nordeuropeiska gruppens intresse att ha goda relationer till de länder som står utanför.

Samtidigt, säger han, ligger det i Sveriges och andra icke-euroländers intresse att anstränga sig för att EU fungerar.

– Vi måste vara bra medlemmar och konstruktiva samarbetspartner. Inte minst tror jag att vi måste fortsätta att bygga ett samarbete mellan de nordiska länderna.

I Finland har ekonomin plötsligt vänt uppåt och optimismen är rekordstark. Borg, som är insatt i finländsk ekonomi efter att härom året skrivit en rapport på uppdrag av Statsrådets kansli, säger att uppgången är hållbar – åtminstone så länge vi inte lutar oss tillbaka och glömmer att det krävs fortsatta reformer.

– För ett eller två år sedan var man alltför pessimistisk, men landets grundläggande modell fungerar väl. Nu har det gjorts många bra reformer och landet håller på att återta konkurrenskraft. Sedan är det svårt att bedöma vad som är tillräckligt.

Enligt Borg hänger utvecklingen i stor utsträckning på hur länge man klarar av att hålla en stram linje och moderata löneökningar. Sedan behövs en längre period med investeringar för att ta igen det som gick förlorat under de svåra åren.

Borg säger att han och medförfattaren Juhana Vartiainen i många avseenden har fått gehör för rapportens förslag, bland annat att regeringen tagit ordentliga steg för att stärka konkurrenskraften. På andra områden tycker han att förändringarna går för långsamt, till exempel att lönebildningen i Finland fortfarande är för centraliserad. Att exportindustrin borde vara lönesättande är ett annat av Borgs och Vartiainens förslag, som ännu inte blivit verklighet.

Att bygga ett starkt företagsklimat är ett av Borgs recept för Finland och Sverige när det gäller att möta framtidens många utmaningar.

– Sverige har varit lite bättre än Finland på att utveckla entreprenörsklimatet. Vi har haft något fler snabbväxande bolag än Finland. Det är delvis en kulturell fråga, ett samhälle måste uppskatta att folk bygger företag och där har det i Finland funnits lite för stor tilltro till de traditionella industribolagen. Nu känns det som om Finland börjar hinna ifatt.